Ont, de gör ont!
Jag fattar inte hr svårt de kan behöva va. De gör så vansinnigt ONT! jag blir galen, knäpp. hittar inte ut. får ångest. snurrar runt. vart ska jag ta vägen, var är ytan, var ska jag få andas?
Jag fattar inte att de ska vara så svårt. jag ville ju prata med dig. Varför gjorde jag inte de då? För att så fort du ens frågade liiiite om skolan, som ju råkar vara ett lite känslit ämne, så va jag på väg att börja gråta. Varför kunde jag bara inte göra de, så jag hade fått utlopp för de. För de är fördjävligt o jag vet inte hur jag ska gå vidare. Jga vågar inte prata med dig. inte ens när vi va själva. Varöfr!? vad gör jag för fel? Varför kan jag inte bara va mig själv? jag kände inte ens att jag kunde vara de.. inte ens m elin efteråt. Jag ville ara gråta..men andres va där.. jag skäms för att jag alltid är ledsen. jag är livrädd för att folk ska börja trötta på att jag alltid är den som gråter. för de tar ju fan aldrig slut.. "jo då, kom igen.. graska upp dig.." DE E FAN INTE SÅ LÄTT!! SÄG MIG BARA HUR JAG SKA GÖRA SÅ GÖR JAG DE!!!!!
Varför är V så kort mot mig nu då.. jag lider nog av pms. Blir knäpp så här när brösten ömmar. önskar bara att jag kunde få gråta ut nånstans..i nåns famn. Jg avågade kanske inte gråta ut eftersom jag visste att du skulle iväg o jag vill ha utfymme att få gråta en stund då.. nr jag väl börjat..Jag får inte panik, den bryter inte ut om någon är med mig..
Jag e rädd att folk ska tröttna.ö för jag vet inte hur man är glad längre. fan va rädd jag är. att inte känna på riktigt. jag bär på en enormt tung klump i mitt bröst nu. vet inte hur jag ska få ut den. jag skrev rätt mkt i brevet. känner mig rätt tom/naken. fast jag inte sa så mkt heller, så känns de som du vet en hel del om mig. o jag är ledsen, men jag litar inte på dig. jag vill. men icke. Jag vill så gärna ha ett svar. snart . helst nu. klart jag vill ge dig tid. Men återigen..: när är min tid?
Jag kanske bara gnäller..hur länge ska man behöva ha de så här? HUR GÅR JAG VIDARE????? Varje tår känns som ett bakslag. Jag vll inte gråta mer. Samtidigt kan jag knapt gråta mer. jag e såååå vannsinnigt trött. O RÄDD!!! För jag har aldrig varit så ensam. Som just precis nu, när jag sitter här m mina tankar.
Jag ångrade mig precis när jag hade gått."Varöfr sa jag inget"? jag tänkte att du nog märkte.. men du agerade inte så.. jag säger inte att du gjort fel. jag ångrar bara att inte jag gjorde rätt. När jag väl fick chans att träffa dig..
Så här sitter jag nu.. försöker nät ragga.. bara för att slippa va ensam. Fan va jag hatar de.. är så galet rätt att få panik nu, så jag skriver frenetiskt, bara för att fuå ur tankarna...jag mår galet illa. ser knappt. Fan.. jag vill verkligen ha brev.. varöfr sa jag bar aingenting..
Jag är rädd att folk ska tröttna... på att jag gråter.. jag tröttnar på mig själv.. jag säker bekräftelse.. de är jobigt. jag säker kärlek. o de kan jag inte kräva. jag säker en hjälpande hand.. men orkar inte ge tillbaka.. Sa till Magnus att jag vill få noblepris..
Varför är jag inte stolt över vad jag åstakommit? varför kan jag inte känna mig näjd? varför kan jag inte sluta älta?
Klart jag skulle börja gråta.. har ju inte varit här. i stan.. utan på orust.. då e de alltid värst.. de visste jag ju!!! Fan varlför kan jag bara inte vara mig själv. när jag väl fick chansen. de va ju allt jag ville.. hade väl hängt upp mig på de.. o så blev de inte som jag tänkt...
Varför kan jag bara inte va glad åt de jag har?
Jag vill ha nån att prata med när jag mår dåligt. när jag ligger i soffan o gråter tills ögonen blöder.
O de första jag gör är att ragga.. sällskap för kvällen. Hur känner jag mig då? -smutsig! o därefter ännu mer äcklad, -av mig själv.
En gång va jag tom duktigare än sandra. en gång.
Kanske borde sova? kasnek borde gråta ut ordentligt.. de känns som jag borde försöka få de ur mig.
Jag vågar kanske inte prata med dig irl. MEn jag vill verkligen ha stöd. hjälp. bara slippa känna att jag e helt ensam.
snälla prata med mig. Jag önskar att du håller ut. jag vet att jag är tjatig. men snälla. svara.
Hur många enväga samtal har ajag inte md mig själv? utan respos. samma tankar. in o ut. ut o in . om och om igen.
Jag kan int esäga någonting utan att gråta..
"Jag älskar dig mamma, av hela mitt hjärta". Håller tummarna, och kysser domo trycker dom tre gånger. Säger ramsan tre gånger. o tummarna efter varje gång. utan att blinka under varje sektion.
Jag fattar inte att de ska vara så svårt. jag ville ju prata med dig. Varför gjorde jag inte de då? För att så fort du ens frågade liiiite om skolan, som ju råkar vara ett lite känslit ämne, så va jag på väg att börja gråta. Varför kunde jag bara inte göra de, så jag hade fått utlopp för de. För de är fördjävligt o jag vet inte hur jag ska gå vidare. Jga vågar inte prata med dig. inte ens när vi va själva. Varöfr!? vad gör jag för fel? Varför kan jag inte bara va mig själv? jag kände inte ens att jag kunde vara de.. inte ens m elin efteråt. Jag ville ara gråta..men andres va där.. jag skäms för att jag alltid är ledsen. jag är livrädd för att folk ska börja trötta på att jag alltid är den som gråter. för de tar ju fan aldrig slut.. "jo då, kom igen.. graska upp dig.." DE E FAN INTE SÅ LÄTT!! SÄG MIG BARA HUR JAG SKA GÖRA SÅ GÖR JAG DE!!!!!
Varför är V så kort mot mig nu då.. jag lider nog av pms. Blir knäpp så här när brösten ömmar. önskar bara att jag kunde få gråta ut nånstans..i nåns famn. Jg avågade kanske inte gråta ut eftersom jag visste att du skulle iväg o jag vill ha utfymme att få gråta en stund då.. nr jag väl börjat..Jag får inte panik, den bryter inte ut om någon är med mig..
Jag e rädd att folk ska tröttna.ö för jag vet inte hur man är glad längre. fan va rädd jag är. att inte känna på riktigt. jag bär på en enormt tung klump i mitt bröst nu. vet inte hur jag ska få ut den. jag skrev rätt mkt i brevet. känner mig rätt tom/naken. fast jag inte sa så mkt heller, så känns de som du vet en hel del om mig. o jag är ledsen, men jag litar inte på dig. jag vill. men icke. Jag vill så gärna ha ett svar. snart . helst nu. klart jag vill ge dig tid. Men återigen..: när är min tid?
Jag kanske bara gnäller..hur länge ska man behöva ha de så här? HUR GÅR JAG VIDARE????? Varje tår känns som ett bakslag. Jag vll inte gråta mer. Samtidigt kan jag knapt gråta mer. jag e såååå vannsinnigt trött. O RÄDD!!! För jag har aldrig varit så ensam. Som just precis nu, när jag sitter här m mina tankar.
Jag ångrade mig precis när jag hade gått."Varöfr sa jag inget"? jag tänkte att du nog märkte.. men du agerade inte så.. jag säger inte att du gjort fel. jag ångrar bara att inte jag gjorde rätt. När jag väl fick chans att träffa dig..
Så här sitter jag nu.. försöker nät ragga.. bara för att slippa va ensam. Fan va jag hatar de.. är så galet rätt att få panik nu, så jag skriver frenetiskt, bara för att fuå ur tankarna...jag mår galet illa. ser knappt. Fan.. jag vill verkligen ha brev.. varöfr sa jag bar aingenting..
Jag är rädd att folk ska tröttna... på att jag gråter.. jag tröttnar på mig själv.. jag säker bekräftelse.. de är jobigt. jag säker kärlek. o de kan jag inte kräva. jag säker en hjälpande hand.. men orkar inte ge tillbaka.. Sa till Magnus att jag vill få noblepris..
Varför är jag inte stolt över vad jag åstakommit? varför kan jag inte känna mig näjd? varför kan jag inte sluta älta?
Klart jag skulle börja gråta.. har ju inte varit här. i stan.. utan på orust.. då e de alltid värst.. de visste jag ju!!! Fan varlför kan jag bara inte vara mig själv. när jag väl fick chansen. de va ju allt jag ville.. hade väl hängt upp mig på de.. o så blev de inte som jag tänkt...
Varför kan jag bara inte va glad åt de jag har?
Jag vill ha nån att prata med när jag mår dåligt. när jag ligger i soffan o gråter tills ögonen blöder.
O de första jag gör är att ragga.. sällskap för kvällen. Hur känner jag mig då? -smutsig! o därefter ännu mer äcklad, -av mig själv.
En gång va jag tom duktigare än sandra. en gång.
Kanske borde sova? kasnek borde gråta ut ordentligt.. de känns som jag borde försöka få de ur mig.
Jag vågar kanske inte prata med dig irl. MEn jag vill verkligen ha stöd. hjälp. bara slippa känna att jag e helt ensam.
snälla prata med mig. Jag önskar att du håller ut. jag vet att jag är tjatig. men snälla. svara.
Hur många enväga samtal har ajag inte md mig själv? utan respos. samma tankar. in o ut. ut o in . om och om igen.
Jag kan int esäga någonting utan att gråta..
"Jag älskar dig mamma, av hela mitt hjärta". Håller tummarna, och kysser domo trycker dom tre gånger. Säger ramsan tre gånger. o tummarna efter varje gång. utan att blinka under varje sektion.
Kommentarer
Trackback