catch 22? allt för att slippa plugga
Nu har jag precis tagit min veckomedicin. Jag mår illa. uppsvälld mage, massa finnar, det kliar på hander o ben o jag är torr i munnen. fan fan fan.
Så fick jag ett mail av en av vännerna jag träffade igår: L . Gud så go' hon är! skickade mig lite sammanfattningar hon gjort på litteraturen till olika kurser. som jag kan läsa i sommar för att få en snabbrepris över allt jag egentligen redan gjort. men ändå, slippa läsa hela böckerna igen, utan sammanfattningar. gott. blev så glad! o så skrev hon så fint i sitt mail, om hur duktig jag är som kämpar. egenligen känne rjag mig inte glad. jag vet att jag kämpar, men jag kämpar mest med tanken på varför jag kämpar. varför gör jag det egenlgien. o jag har inget bra savr. jag har inget svar alls egenlgien. för att kunan hjälpa andra? är jag så klychigt god? nej jag tror inte de. men jag vet faktifskt inte. jag har väl inga andra ideer om vad jag ska göra heller. så jag gör de som ag torr är rätt. men jag mår ju dåligt av de. varför kan jag inte känna mig glad när jag lyckas med något, när jag kämpar? Hon sa att hon är imponerad. det säger läkaren oxå. men varför märker inte jag av de. varför känner jag bara hur jag misslyckats hela tiden. varför fokusrerar jag på allt det som jag inte hunnit läsa iställaet för att va glad att jag läste rätt saker på de lilla jag läste så att jag klarade tentan? - det känns som jag har tur o flyter igeonom utbildningen. för jag lär mig inte så mkt som alla andra. jag vet att de är för att jag har så mkt annat för att jag är sjuk. men borde jag då vänta med utbildningen tills jag blir frisk dså att jag kan hjälpa fullt ut sen ist, eller ska jag fortsätta o hjälpa lite nu , o sen får jag väl läsa alla böcker igen o bli bättre sen helt enkelt. tror de får bli så för jaf vet inte vad jag skulle göra ist. behöver göra något så jag känner att jag har en anledninga tt överhuvudtaget gå up på morgonen. o jag blev så lad när jag hörde om mina vänners planer. De ger mig hopp om att de finn lycka i världen. när jag bara umgås med mig själv är de ju inte konstigt att jag tvivlar.
Min gamla granne kommer tillbaka till stan till hösten o ska börja plugga. lånade lite möbler av honom när han åkte ut på sin resa, eller passarde hans soffa kan man väl säga. tänk va tomt de komme bli här om han vill ha tillbaka den nu.... hoppas jag kan få behålla den, annars får jag skaffa ny soffa snart. hur ska jag klara mig utan lixom. sitter ofs m väldigt krökt rygg nu när jag skriver, inte bra för ryggen o hållningen, men de är bekvämt. =)
Borde verkligen plugga nu, men gör allt för att slippa. äter godis, dricker massa vatten, vför att späda ut medicinerna, så att dom inte tas upp så snabbt. då mår jag mindre illa. inbillning är bra shit ibland. =)
Imorn kanske jag ska till liseber m några gamla vänner o lyssna på dileva. men fört ska jag hinna lämna in en hemtenta o hinna få en ny, gå på föreläsning och hinna med ett läkarbesök. o så måste jag till apoteket. dom skulle specialtillverka en medicin till mig, som jag skulle få i början av veckan, men dom har inte hört av sig.. trots att de logvade att göra det när den va klar. så jag måste gå dit imorn o kolla så att de inte har blivit några problem. de va den där kokainmedicinen..
borde ringa o boka tid för samtal hos en ny kurator, men har inte orkat. o imorn kommer psykiatern sökert tjata om de igen. jag vert verkligen at jag borde. men jag orkar inte. vågar inte. de kännes jättejobbigt. jag fixar inte de själv. de går inte. de går bara inte.
Nu delade sig klubban i munnen oxå. jävla skit. då tar den slut mkt snabbare. o jag har ännu inte börjat skriva på min hemtenta. bara några timmar kvar innan den måste va inne. varöfr har jag så mkt finnar nu då? hade mens förra veckan men nu är den slut o jag had emkt finnar innan den här perioden, men de brukar ju alltid bli bättre efteråt, men nu är de ännu mer... segt. trågigt. jag är ful. jag vill va vacker. jag vill att folk ska tycka att jag är snygg o sexig o jag vill att någon ska bli kär i mig o älska mig. jag vill bli kär!
nu gör de ont i hjärtat. vet att jag inte är bra på att lugga i sista minuten. jag får alltid så mkt ångest då. blir vnervös, illamående, ( så de är inte bara medicinen idag). yr. stressad. skakar lite lätt i armar o ben. blir rastlös. ledsen. för panik ibland. kan inte konsentrera mig. svårt o andas.
Minns att min kurator sa (min sförsta) att hon mindes de brevet jag skrev till henne första gången jag tog kontakt. hon mindes fortfarande de sistamötet vi hade. undrar om jag va extrem. de va jag nog. jag har bara inte sett de så. lr jo. jag vet att de verit illa. men ajg fattar samtidigt inte att de är så illa. tänkte på de när S klagade inför mig igår, för att hon va tvugen att hålla i en middag o hon orkade inte o så vidare.. o jag förstod henne,de va inte de. men jag kände inte att jag visst evad jag skulle säga för jag tänkte bara herregud, va glad att du kan stå o gå! jag vill inte tänka så, för för henne var det hä ett stort problem. men jag tänkte verkligen så att "om du inte vill ordna middagen så gör det bara inte". jag tänker så. jag tar en sak i taget, o vill jag inte så gör jag det itne. vill jag så gör jag de. behöver jag sova middag så sover jag avsett vad jag borde. har börjat lyssna mer på mig själv här o nu. för jag har inget annat val. jag måste. jag har gått tillbaka till att tvinga uppfylla mina primäraste behov först. sova o äta o sex. o andas friskt luft. o bita på naglarna verkar de som.
en sak i taget. andas. plugga. godiset är slut. sockerbeläggning på tänder o tunga. blä. hur många ggr har jag inte sagt att jag ska sluta äta godis. o skaffa platt mage..? jaja.. en anna gång. huvudsaken är att man mår bra här o nu. o nu vill jag ha godis, för att kunna hålla mig vaken o skriva min hemtenta. nu ska jag göra det. natti! o tack för att du alltid lyssnar. jag vet att jag inte har några skyldigtheter gentemot dog, men jag är ändå rädd att förlora dig. vi ställe ringa krav på varnadra eller hur. du o jag är ett. vi. puss =) 09
Så fick jag ett mail av en av vännerna jag träffade igår: L . Gud så go' hon är! skickade mig lite sammanfattningar hon gjort på litteraturen till olika kurser. som jag kan läsa i sommar för att få en snabbrepris över allt jag egentligen redan gjort. men ändå, slippa läsa hela böckerna igen, utan sammanfattningar. gott. blev så glad! o så skrev hon så fint i sitt mail, om hur duktig jag är som kämpar. egenligen känne rjag mig inte glad. jag vet att jag kämpar, men jag kämpar mest med tanken på varför jag kämpar. varför gör jag det egenlgien. o jag har inget bra savr. jag har inget svar alls egenlgien. för att kunan hjälpa andra? är jag så klychigt god? nej jag tror inte de. men jag vet faktifskt inte. jag har väl inga andra ideer om vad jag ska göra heller. så jag gör de som ag torr är rätt. men jag mår ju dåligt av de. varför kan jag inte känna mig glad när jag lyckas med något, när jag kämpar? Hon sa att hon är imponerad. det säger läkaren oxå. men varför märker inte jag av de. varför känner jag bara hur jag misslyckats hela tiden. varför fokusrerar jag på allt det som jag inte hunnit läsa iställaet för att va glad att jag läste rätt saker på de lilla jag läste så att jag klarade tentan? - det känns som jag har tur o flyter igeonom utbildningen. för jag lär mig inte så mkt som alla andra. jag vet att de är för att jag har så mkt annat för att jag är sjuk. men borde jag då vänta med utbildningen tills jag blir frisk dså att jag kan hjälpa fullt ut sen ist, eller ska jag fortsätta o hjälpa lite nu , o sen får jag väl läsa alla böcker igen o bli bättre sen helt enkelt. tror de får bli så för jaf vet inte vad jag skulle göra ist. behöver göra något så jag känner att jag har en anledninga tt överhuvudtaget gå up på morgonen. o jag blev så lad när jag hörde om mina vänners planer. De ger mig hopp om att de finn lycka i världen. när jag bara umgås med mig själv är de ju inte konstigt att jag tvivlar.
Min gamla granne kommer tillbaka till stan till hösten o ska börja plugga. lånade lite möbler av honom när han åkte ut på sin resa, eller passarde hans soffa kan man väl säga. tänk va tomt de komme bli här om han vill ha tillbaka den nu.... hoppas jag kan få behålla den, annars får jag skaffa ny soffa snart. hur ska jag klara mig utan lixom. sitter ofs m väldigt krökt rygg nu när jag skriver, inte bra för ryggen o hållningen, men de är bekvämt. =)
Borde verkligen plugga nu, men gör allt för att slippa. äter godis, dricker massa vatten, vför att späda ut medicinerna, så att dom inte tas upp så snabbt. då mår jag mindre illa. inbillning är bra shit ibland. =)
Imorn kanske jag ska till liseber m några gamla vänner o lyssna på dileva. men fört ska jag hinna lämna in en hemtenta o hinna få en ny, gå på föreläsning och hinna med ett läkarbesök. o så måste jag till apoteket. dom skulle specialtillverka en medicin till mig, som jag skulle få i början av veckan, men dom har inte hört av sig.. trots att de logvade att göra det när den va klar. så jag måste gå dit imorn o kolla så att de inte har blivit några problem. de va den där kokainmedicinen..
borde ringa o boka tid för samtal hos en ny kurator, men har inte orkat. o imorn kommer psykiatern sökert tjata om de igen. jag vert verkligen at jag borde. men jag orkar inte. vågar inte. de kännes jättejobbigt. jag fixar inte de själv. de går inte. de går bara inte.
Nu delade sig klubban i munnen oxå. jävla skit. då tar den slut mkt snabbare. o jag har ännu inte börjat skriva på min hemtenta. bara några timmar kvar innan den måste va inne. varöfr har jag så mkt finnar nu då? hade mens förra veckan men nu är den slut o jag had emkt finnar innan den här perioden, men de brukar ju alltid bli bättre efteråt, men nu är de ännu mer... segt. trågigt. jag är ful. jag vill va vacker. jag vill att folk ska tycka att jag är snygg o sexig o jag vill att någon ska bli kär i mig o älska mig. jag vill bli kär!
nu gör de ont i hjärtat. vet att jag inte är bra på att lugga i sista minuten. jag får alltid så mkt ångest då. blir vnervös, illamående, ( så de är inte bara medicinen idag). yr. stressad. skakar lite lätt i armar o ben. blir rastlös. ledsen. för panik ibland. kan inte konsentrera mig. svårt o andas.
Minns att min kurator sa (min sförsta) att hon mindes de brevet jag skrev till henne första gången jag tog kontakt. hon mindes fortfarande de sistamötet vi hade. undrar om jag va extrem. de va jag nog. jag har bara inte sett de så. lr jo. jag vet att de verit illa. men ajg fattar samtidigt inte att de är så illa. tänkte på de när S klagade inför mig igår, för att hon va tvugen att hålla i en middag o hon orkade inte o så vidare.. o jag förstod henne,de va inte de. men jag kände inte att jag visst evad jag skulle säga för jag tänkte bara herregud, va glad att du kan stå o gå! jag vill inte tänka så, för för henne var det hä ett stort problem. men jag tänkte verkligen så att "om du inte vill ordna middagen så gör det bara inte". jag tänker så. jag tar en sak i taget, o vill jag inte så gör jag det itne. vill jag så gör jag de. behöver jag sova middag så sover jag avsett vad jag borde. har börjat lyssna mer på mig själv här o nu. för jag har inget annat val. jag måste. jag har gått tillbaka till att tvinga uppfylla mina primäraste behov först. sova o äta o sex. o andas friskt luft. o bita på naglarna verkar de som.
en sak i taget. andas. plugga. godiset är slut. sockerbeläggning på tänder o tunga. blä. hur många ggr har jag inte sagt att jag ska sluta äta godis. o skaffa platt mage..? jaja.. en anna gång. huvudsaken är att man mår bra här o nu. o nu vill jag ha godis, för att kunna hålla mig vaken o skriva min hemtenta. nu ska jag göra det. natti! o tack för att du alltid lyssnar. jag vet att jag inte har några skyldigtheter gentemot dog, men jag är ändå rädd att förlora dig. vi ställe ringa krav på varnadra eller hur. du o jag är ett. vi. puss =) 09
Kommentarer
Trackback
