kolossalt genomtänkt

ojoj, vem är denna marie??? Flickvän??? jag visste inte... isf är jag glad för din/er skull! fr Torsby? :)

men ärligt måste jag oxå säga att om så är fallet så känns de plötsligt oxå jävligt jobbigt nu. Inte för att jag inte vill att du ska va lycklig! men jag fick en ordentlig lump i magen. Men jag kommer ha svårt att lita på att du inte är "mer" lojal mot henne, för i mina ögon blir ni "ett" o jag kansek kanske kan lära mig våga lita på dig, men inte på henne, o inte på att du är ärlig mot mig.. fan. helt ärligt. men jag vill gärna träffa henne. Tycker du om henne kommer säkert jag oxå göra de. De är inte hennes fel i sig. jag tror inte jag orkar rep. jag mår piss. Är helt slut efter en intensiv helg i lund, ny praktik, en kuggad tenta, o kommande bal gör mig nervös, för jag vll inte eg inte gå. Jag blev väldgt avundsjuk. De gör ont att livet går vidare för dig, men inte för mig. MEn jag har väl bara en dålig dag. Kanske är jag lite avis på just marie, för att hon får mer av Dig, kasnek är jag mer avis på din situation, kansek är det bästa som kan hände för oss båda, då vi kanske kan va vänner, utan att jag behöver blanda in massa annat. Whatever.

Just nu faller min värld ihop igen. jag gråter, svårt o andas. mår illa. vill spy. är yr. har vansinninigt ont överallt. ffa i hjärtat/bröstet. som en spikklupa som spänner o drar. växer sig utåt. taggarna srättar upp o sticker ut ur hjärtat. o snart exploderar jag. De gör så ont. samtidigt går de inte o ta på de som gör ont. För de finns ingen spikklubba. De finns ingen att va arg på. så jga skyller på mig själv. Jag måste lägga min ilska nånstans. Nu inbillar jag Du inte är en riktig vän. Känns precis som jag förlorat dig. Fast jag eg inte ens känner dig. eg.

Jag mår vanssinnigt illa nu. Har mkt ågest. vill slita mitt hår. Om jag bara blir smal kommer jag oxå hitta nån. om jag bara orkar vara glad. Om ajg bara orkar ...

Jag vet inte om jag vågar prata med dig mer. jGa kommer va livrädd för att träffa dg nu. Jag hade intetänkte ge dig detta brav, men tror att du kasnke kan tolka mer av detta än vad jag kan. MEn du har ju uppenbarligen redan sagt något om mig till Marei eftersom hon hälsade.. O jag valde att prata med dig, för att jag sett något hos dig jag saknar, önkar att jag hade, något jag känner igen från en annan person. som betydde mkt..

Jag vet inte hur länge till av allt de här jag orkar. vad ska jag göra? måste man hålla inne med sig sjäv för att bli accepterad? måste man betala för att någon ska lyssna o o inte föra allt vidare? Vad har alla andra tjejer som inte jag har? Vad har tex marie som gör att du är intresserad av henne men inte av mig? jag vill bara ha ett alrig o rak svar så jag slipper vara ledsen o undra. De hade räkt m att bara vara ledsen. För jag blev svartsjuk.

Nu ska jag försöka sova. Kommer ha super svullan ögon imorn, men jag brukar va bra på att dölja sånt. Fast för barn vet man aldrig. Tror du har kunnat lista ut vf inte jag vill ha barn.

Jag älskar dig.

Vf känner jag mig så ensam? Mina vänner hör allt mer sällan av sig. alla har pojk/flickvän. ingen vill träffa bara mig. Frågar nån så är de alltid fest eller nåt annat stort yippo. Vem har jag? vem ser när jag är för ledsen för att orka ringa nån. Varför klappar ingen mig på huvudet o säger att allt kommer bli bra? Vf blir jag allitd ledsen. De känns nästan Som Du svikit mig. De har du inte. MEn jag berättade eg inget i brevet som du eg kan använda emot mig. För jag har nånstans ett "försvar" mot allt de jag skrev sist. För mig själv. annars hade jag nog inte vågat skriva de. Inte ens min sk bästa vän vet. O ingen av dom som klassats som nära vänner har orkat finnas kvar. antingen sen jag började må dåligt. jag va bara kul så länge jag orkade underhålla dom. Eller så har dom "familj"/partner eller jobb. o alla verkar så "starka" o ingen orkar med nån som hela tiden gråter o klagar. så jag vågar inte klaga. För folk verkar bara vilja prata om de är kul samtalsämne. typ sex. Sprit. Musik. mat. men va fan spelar de för roll när de verkligen gäller?

Jag har eg aldrig haft nån "bästa" vän. jag blev mobbad eller utfryst hela barndomen typ. Så jag tänkte att nu kanske de va min tur? nrä blir de min tur? jag vet att jag klagar. att de är tråkigt att höra på. men jag vet intevar jag ska göra av de....

Så jag hoppas alltid att alla mskor jag möter sja bli min "bästa vän". så även DU. o nu kan jag inte lita på att du är lojal mot mig. JAG kan va lojal mot flera människor. jag är ärlig mot alla. men jag litar inte på att nån annan är de. Jag verkar verklgien inte kunna lita på nån. jag såg ngt i dig som jag hoppades att jag skulle kunna hålla fast i. lita på. Men jag kommer alit till en punkt m mina vänner när jag känner att dom inte orkar lyssna längre. när jag behöver få berätta något igen. fast mer detaljerat. eller bara få bekräftat att de verkligen va rätt/fel de jag gjorde.. o då orkar ingen lyssna längre. Då är de som att "de här har vi ju pratat om, du kan väl inte va ledsen för de fortfarande"? jag hatar förändrignar. För förändringar leder alltid till någt dåligt. iaf enligt min erfarenhet.

Tror detta kommer betyda att jag inte kommer kunna vara lika ärlig mot dig som jag skulle vilja. Min terapeut jag träffade ett tag.. de tog ett år innan jag började berätta sånt som verkligen betydde nåt. o ändå sa jag eg inget av de djupaste... träffar inte dom längre. Dom slutade. 

fan.. alltså.. just nu känns de som Du är min enda vän.

jag va i lund o festade i helgen.. Va logopedstudentdagarna, så jag fick ett ryc o besätmde mig för att bli bäst på mitt jobb, lika bra att satsa på de eftersom jag kommer förbli singel rest of my life.. va där med dom som är dom som jag kallar mina bästa vänner. o jag insåg under helgen att INGEN av dom kände jag riktigt fanns där på samma sätt längre.. jag träffar dom aldrig. orkar inte. ingen rigner. ingen messar. så vida de inte är nåt "stort" på g. alla har pojkvän.. alla är upptagna med sina egna liv. De verkar nästan va de man söker, familj, o när man finner de så förvinner allt annat. Då kan man skita i resten. o de betyder att jag blir ensam.

Jag vill ha nån för mig själv. Jag skulle gifta mig med dig om du hade friat. Jag vill att du ska vilja va med mig. vf vill du inte de? Va e de för fel på mig? Vf vill ingen va med mgi? e de för att jag e så här? jag vågar aldrig säga som de är , för alla tycker de är för jobbigt att höra på, ingen vill lyssna. jag säger inget för att då försvinner folk. Därför vågar jag inte visa vem "jag" är. Därför gör de ont att du precis träffar nån nu när jag bestämt mig för att försöka lita på dig. på att du inte är som alla andra. 

Jag kan berätta de här för dig va? jag menar.. jag vill ju att vi ska kunna va vänner. Jag har inte varit så här ärlig mot någon på väldigt länge. MEn jag känner tyvärr att jag faktisgt inte har nåt att förlora. Säger jag de inte så är jag ju inte öppen ärlig o rak. o kan Jag inte vara de mot dig o om du inte känner att du kan vara de mot mig, så spelar inget annat nån roll. jag har precis börjat öppna mig för dgi. vara helt rak o ärlig...

o så helt plötsligt så finns de ngt som jag itne kan prata m dig om. nämngen mina känslor inför dig...o då undanhåller jag ju de... o vågar du inte vara ärlig av rädsla för att såra mig eller vad än anledningen är, jag vill inte att du ska rygga tillbaka med rädsla för att såra mig. Jag blir hellre sårad, än att du inte säger de du eg tänker. De sårar betydlgit mer. Jag har nog eg lättare för att va ärlig nu när jag skriver, mail/brev, för jag skriver när jag är ledsen. o även om jag kanske är extra känslig o överdriver åt nåt håll, så är jag helt ärlig o berättar vad jag tänker.