kolossalt genomtänkt

ooo vem är denna Marie?? Flickvän????? Jag hade ingen aning.. MEn isf är jag väldigt glad för din/er skull! =) Hur träffades ni? känt varandra länge? tell me! Jag är glad om du är lycklig!

Sen måste jag oxå säga att de känns lite jobbigt. jag blir ärligt lite avundsjuk. Jag har svårt att lita på folk. jag vill inte, men de är så. o jag ogillar förändringar, men de kan jag berätta mer om nån annan gång. Har mått as de senaste. Börjat få mer o mer ångestatacker igne. o jag vet inte hur jag ska gå vidare nu. Jag tänkte att Du o brev va ett steg på vägen. men jag litar inte på att du är lojal mot mig. ffa inte om du har flickvän. o jag säger inte att du inte ska va lojal mot henne, o inte att du måste va mer lojal mot mig heller, men jag tror att du är mer lojal mot henne. o jag vill inte tävla, tycker du om henne kommer säkert jag oxå göra de!!!! men jag känner inte henne. än. o jag känne rknappt dig. o jag vet inte var jag har dig. hur ska jag kunna lite på dig då? Du vet en hel del om mig nu. Jag va betydlgit mer ärlig i mitt brev är jag tror att jag skulle vara om jag hade pratat m dig irl. Men jag vill kunna göra de oxå. min erfarnehet av andra par säger att två blir en i ett förhållande. sen tror jag att en anledning (liten men ändå en) till att jag ville prata med dig va just för att du va singel. För Jag jag vill att de ska va på lika villkor. Jag vill kunna dela allt, men o du delar vad du vill, men de känns inte som Du behöver Mig. För om du berättar ng för mig, så har du redan delat de m henne, eller nån annan vän. Jag känner nog att jag inte har nån på de sättet. nån att va ärlig rak o öppen med. o jag tänker inte ljuga. men jag komme rnog inte kunna va öppen.

Hade gärna velat träffa dig, är glad att du hörde av dig den här gången nu när du va i stan:) men jag är ännu mindre mig själv när de rä stora sammanhang. jag vill träffa dig, o jag vill att VI ska prata då. inte festa. Men jag oxå lite rädd för att träffa dig nu. För du vet så mkt om mig. o jag vet inte hur du tänker/reagerade på de. jag har få vänner kvar. till slut förvinner folk. vänner får förhållanden = mindre tid för övriga vänner. = mig. o jag känner mig mer ensam. för jag orkar inte med festerna. o de r ju så man umgås nuförtiden. Jag är oxå lite rädd för att du har redan blivit lite av mitt bollplank. jag besätmde mig för att försöka lita på dig, fast jag inte känner dig. o de känns redan som jag "förlorat" dig. De brukar va så att jag känner att andra inte orkar lyssna efter ett tag. men jag tror de är tvätrt om nu. jag vet inte om jag vågar prata me dig nu. Jag vill va behövd oxå. Jag vill att Du ska VILJA va med mig. inte för att du tycler synd om mig.. eller vad som helst annars. Vill inte du, så visst de skulle betyda mkt för mig ändå, men jag släpper dig hellre då. trots att jag atar att släppa folk.

Jag vågar lixom inte ens skriva vad som helst nu, för jag är rädd att jag säger nåt fel. o kan jag itne v öppen.. va e de då för mening.