kolossalt genomtänkt

Hur ska jag få ur mig saker, när jag inte vågar uttala dom högt, när jag inte ens vågar berätta.

Jag är rädd att du är mer lojal mot någon annan. mot emma. ffa. Jag känner att du umgicks mer o mer med henne o jag

O mest ä jag rädd för att du ska använda det emot mig.
Jag är oxå rädd att du s ska säga att de du varit med om är mkt värre. o förminsak mitt problem, med att "de orndar sig".. de är ingen fara, de är kugnt. För de ÄR INTE LUGNT. de är fan katastrof! o ingen tar de så allvarligt som jag. kanske för att jag överdrivr. man för mig rä de stort. o jag är rädd att folk ska se mig som klen. jag rä rädd att du ska köra över mig. med fler lösningar. jag blir arg när du säger att Du vet hur jag känner, för du har ingen aingn om vad jag varit med om! o säg inte att du förstår. men jag vet att jag inte har rätt att vara arg på dig, men jag är de. o jag är ledsen. o jag har inte ord på varför jag är så arg på dig som jag är. jag är besviken. för de kändes verkligen som ett svek. de gjorde det. o jag har svårt för att lita på dig igen. jag känner ofta att jag tycker att du överdriver saker o ting. men vågar inte säga de till dig, med rädlsa för att såra dig, o med rädlsa för att du ska sluta lyssna, jag ösnakra tt du ska ha tålamod, även om jag aldirg kommer våga berätta för dig. ag vill inte att de skahänga på de. jag villa tt du ska va på min sida. för du vet inte hur jag har de m min familj, o jag minns väldigt väl när du va hos oss på orust o du tyckte om min mamma o familj o sa att jag hade en godhjärtad mamma som älsakde mig. o Vad fan vet du om de. hur kan du äsga de när du inte har en aning om hur jag känenr?! för att du inte frågade.?! jag blev jätte sårad när du ringde o sa att du ville kolla hur jag mådde, men glömde fråga. o jag blvev ledsen fö ratt du umgick så mkt m emma o jag gillad einte henne o jag kände de som en tävlign o jag ville inte tävla längre. ville du inte va med mig så släppte jag dig hellre. av kärlek. o så sa mamma att jag kanske orde fundrea på vad jag gör för dfel som aldrg kan behålla mina vänner. o jag fattar inte varför, vad jag gör för fel. klart jag tvivlar om alla sviker. jag önskar att du ska ha tålamod. jag vet oxå att jag inte kan kräva de. för jag vet inte om jag sjävl orkar de. men de är vad jag behöer o öker.

Jag är ledsen för att du ljög. för att du överdrev. för att du skryter. för att du är starkare än jag. jag blir så arg när du föröakaer läxa upp mig. jag blev jätte ldesn ör de. jag tyckte intea alls att de va kul att känna mig dum. men jag gjorde de för att jag inte hade nån annan rll som passade in. jag vågade inte va mig själv..
o du säger att du är rädd för att lita på folk. jag tuycker inte om att bli puschad. jag behöver tid. så jag vet varför jag gör som jag gör. så att jag säger de jag verlkligen menar o inte säger sånt jag inte menar. efterosm jag inte vill såra. o jag få ur mig de jag verkligen känner o jag vet inte riktigt hur jag känner. jag behöver få tid att komma på de.

o mes av allt är jag arg för att jag inte vågar säga det till dig. du säger massa fina saker o jag är bara arg. bitter. ledsen o sur. besviken. o jag är glad för dig, för att du lärt mig mkt. men jag gillar inte din överlägsenhet. att du gärna skrter, fast i smyg. o hur du vill va värst. o hur du skyller på dina rygg problem. jag är arg för att de känns inte som du är helt ärlig mot mig. jag har länge känt att de varit något som fattats. något som du inte berättar o de gnager i mig. att du är mer öppen med nån annan. jag vill veta att du är lojal mot mig.

jag är arg o vill väldigt gärna va din vän. jag vill ha en sån vän som du. som sger att jag kan lita på personen livet ut. som ger mig tid. men inte dör ut om jag inte orkar höra av mig.

De va alltid du som ringde. o plötsligt så slutade du. o du frågade inte hur jag mådde. men jag vill ha kvar dig i mitt liv. jag vet bara inte hur jag ska våga få ur mig allt jag känner. för jga vet inte vad som är precis mot dig o vad som borde riktas ill andra som sårat mig. o jag vill inte lägga allt de på dig. jag behöver lägga de nånstans.. men var!? o du säger att jag få läggade på dig, men jag vågar inte. för jag vill verklgien behålla dig. o man säger inte sånt till vänner.

Just nu är jag jätte besviken på att jag inte kan va den där glada som jag alltid va. för jag kånde att du bara ville va med mig m jag va rolig. o när jag inte va de så vågade jag inte vara. för jag visste inte vem jag var. jag kände inte igen mig sjävl. o tckte inte om den jag håll på att bli, varför skulle nån annan göra de?!

o jag är så arg för att du frågade o för att jag itne vågare svara. när jga fik chansen.

o jag blir så arg på folk som klagar över barnsliga saker o gnäller. o säger att dom inte kan för att dom inte har tid. dom vet inte hur de är att verklgien inte ha tid. vad smärta är. klart att de finsn folk som har de värre än jag oxå. o de är väl dörför kjag inte vågar ge utlopp för den. samma ilsak som jag kännr för dom, kan ju andra känna inftö mig. o jag är rädd för att npn ska känna så inför mig.

Pratade med en som oxå har ett handikapp. som gnäller över hur nobel han är för att han har de så jobbigt o folk inte förstår honom. o jag vill inte bli sån o är rädd för att jag är sån. jag vill inte bli en sån som folk tycker ä rjobbig. som folk hatar. en utstött. för jag har varit de hela livet. jag vill bara bbli älskad sedd hörd o omtyckt bekräftad.


Jag kan inte säga de till dig. för jag tror vi behöver bygga upp en del innan jag kan resna ut. jag kanske borde rensa ut innan vi bygger nytt, om du vill de så klart. men vad skulle du säga om jag sa nej. när du frågade om jag ville ses igen? shit, jag behöver ju dig. jag saknar dig massor. jag vill inte att du ska tvivla! så varför tvivlar jag!? jag tvivlar inte på dig som person, men på att du är ärlig o lojal mot mig. är du det?

Jag behöver tänka. så att jag står för de jag säger. så att jag kan motivera de. jag vill kuna va så säker att jag inte börjar gråta för ingenting. för du får mig att gråta.


o jag skämmd för att ag säger att allt är bra. när de nte är de. o de är jobbigt att höra hur du säger att du ser de. pinsmat. för mig.

o jag skäms för att jag satt o grät o inte kunde få ur mig när jag fick chansen vad jag verklgien ville ha sagt . jag har väntat så länge på att få säga så mkt till dig. men vågade inte. bara. du känndes så hård. o jag va inte beredd. jag vill få en ny chans. men jag är inte redo än. de är för stor för mig själv att släppa fram. jag vet inte vad de är som gör så förbannat ont längre. o jag skäms för att jag itne vet bättre. jag pratar om massa saker o försöker komma fram till npt. men de som gör mest on,t, dit når jag inte. o jag fattar inte vad de är. o de gör mig förtvivlad.....


jag ösnakr ajg hade kunnat gråta ut idag. att jag vågat säga att jag faktisgt ville att du skulle sitta brevid mig. men jag vågade inte. jag känner ofta att du berättar skvaller för mig. jag vill få veta o är glad att du berättar. men jag vet inte om jag kan lita på att du inte ger de vidare till andra. som jag inte vill ska veta. hur litar jag på att du inte berättar för johan?

Ikväll sa du alla ratta sakenra som jag behvde höra o vhar häntt så länge på att nån ska säga . jag minns inte ens vad du sa. man de värmde. o de gjord emig sväg. jag håller på att bygga up ett försvar. od u kom igenom direkt. jag saknar dig vansinnigt mkt. men du gjorde som så många andra o de sårade. o jag vill itne älta de med ig, JAG behöver älta de, men vill inte trlttaa ut dig med de, för att jag är rädd att du ska trötta o lämna mig, igen. eller bara sluta fråga. precis som mina föräldrar int efrågar längr.e eller om de frågar så lyssnar de inte på svaret. jga vågar inte fråga dom längr för jag vill inte veta. de bara klagar.

Tänk om folk inte vill va med mig för att jag inte delar med mgi av mig själv. men när jag gör de, så får jag ingen bekräftelse av de. o de sårar.jag känner mig så ensam med de, eftersom jag inte vågar dela de. varför vet jag inte längre. jag vet inte vad de är som är så fel.

Jag vill inte va sjuk. jag vill inte leva. jag vill inte va utskrattad på skolgården för mina fula kläder. jag vågar inte säga nåt hemma för jag vet att mamma har ångest över sin vikt o över att hon inte har råd att köpa nya kläder till oss, så jag teg o förblev mobbad för att slippa såra mamma. hon brottades redan då med mormor o jag ville inte se henne ledsen. så jag lärde mig att sluta de inaom mig, för hon hade heller inte tid att lyssna. jag ville sitta ner en tyst stund o dela med mig, men dom ville inte lyssna. dom fick mig att tro att de va mitt fel.

O varför vill jag va så duktig hela tiden? fö ratt få mamam bekräftelse? för att jag vill få henne att älska mig.

Jag gråter, tokgråter, kväljer mig, men jag vet inte varför längre. va är de som är fel?!?!? hjälp mig!!! jag får panik.

hjääälp.