kolossalt genomtänkt

En bön :

Ge mig mod att förändra de jag kan, ge mig kraft att acceptera de jag inte kan göra något åt, o ge mig förstånd att inse skillnaden. Tack.

ÄR de så att jag vägrar acceptera sjukdomen. O käpar i onödan, när de enda jag verkligen kan göra är att inte påverka den. O är de så att jag tillämar de i andra situationer? Att annat som jag faktiskt kan påverka "får lida" för att jag inte bryr mig då..!? Ignorerar jag sånt jag kan påvera för att jag inte kan påverka sjukdomen. ÄR jag bitter? Långsint? Bör jag acceptera det? Om jag hinderar mig från att göra saker jag själv vill för att de då kan bli en konflikt m mamma, så får jag dåligtsamvete gentemot mig själv. MEn om jag gör som min vilja nör jag vet att de blir konflikt får jag dåligtsamvete gentemot mamma. Samvetet är till för våra handlignar. inte våra känslor. de är okej att tycka olika mkt om saker o ting. o personer. De är okej att ha en vilja. De är okej att va arg. Accepterar jag sjukdomen utan att ifrågasätta? Eller accepterar jag den kasnek inte alls? Bodre jag göra det?

JAg kan inte säga att de är så. Men jag kan inte heller säga att de inte är så.