kolossalt genomtänkt

Ja kom o tänka på en gång när vi satt i bilen, jag mamma o pappa. Papa körde. vi va på väg till gbg, hem till  mig. de va mörkt. jag hade berättat om att jag inte pratade m JK så mkt längre. o Mamma frågade mig varför jag hade så svårt attbehålla kompisar. Hon undrade om jag funderat på om de kanske va så att jag gjorde nåt speciellt eftersom ingen verkade vilja va min vän. Hon va inte först i raden, o inte sist. Ser jag nu. Jag förklarade det genom att jag ofta knde att de va dom som svek mig. att dom inte längre orkade lyssna på mig.

JAg insåg nu at de inte fanns en enda fråga i ditt brev till mig. o ändå blottade jag mig så. Jag brukar inte de. Brukar aldrig säga något om ingen driekt frågar. Jag ville inte tvinga på dig något. Jag va rädd att de bliev för stort. ffa eftersom du inte gav mig nån som helst reaktion på de jag berättade. Jag har ingen aning om hur du ser på mig. O de är viktgt för mig. Jag vet inte varför. men de ä rd et. jag vill förstå. B terapeuten sa en gång att jag kanke borde fråga i dom situationer då jag faktigt inte vet. så slipper jag undra. Ofta kommer jag ju dock inte på de förrän efteråt, plus att jag är för stolt för att fråga. jag vill ju va bäst. jag vill veta...SOm på praktiken, när jag inte försod varför handledaren kom in. Kanske borde jag fråga JK o SB, helst vill jag fråga MK, o MB. MB vågar jag inte fråga. JW vågar jag heller inte fråga. o MK är de försent, o de är han jag helst av allt vill ha svar från, för han betydde mest. o mamma o pappa. helst vill jag fråga dom. men vågar inte. är rädd för svaret. för att de ska va tomt. för att de inte finns nåt. för att göra dom ledsena. vill inte att dom ska känna att dom misslyckats. Jag vill fårga dom som en gågn mobbade mig. - varför?! vad är de rö fel på mig?! varför fick jag jämt gå ensam på rasterna. minns när ASP o MA kom fram på rasen vid gungbrädan o sa att Läraren tvingat att gå till mig för att jag inte skulle va så ensam. MEn dom uttryckte tydlgit att dom inte alls ville va där. o då ville inte jag heller att dom skulle va där. Varöfr vill inen va med mgi? vad gör jag för fel????

jag är livrädd för att gråta. för när tårarna tar slut blir jag likgiltig. o jag hatar de. samtiidgt som de rä en befrislse. Jag är verkligen tom efteråt. o jag behöver plats, att fylla med nya erfarenheter. men måste städa ut massa annan skit först. tydligen.

Ett stenkast bort bor sorgen. o jag sitter här o hastar sten hela dagen för att reta upp den, så att när jag kommer hem, då släpper jag den lös. De har visst slagit mig att skära mig. För att jag hört om så många som gör de för att släppa på trycket. för att smärtan på insidan är för stor så att de blir lättare när smärtan är fysisk o går attt kontrollera. man vet att den kommer ta slut. Men självens smärta vet man aldig hur änge den kommer värka. MEn jag har redan massa fysisk smärta. o jag vet fan inte när den tar slut inte. o jag vill inte ha mer! jag vill ha mindre. krig! arg! men jag vet inte var jag ska ta ut de. känner inte inspiration glädje till att lägga de på musiken. träna gör bara ont. hur ska jag våga berätta för nån, när alla bara lämnar mig efter halva historien!? bättre o inte säga nåt. om jag vill bli älskad så får jag inte visa mig. varför ska jag då leva? varför finns då jag? just jag? om de är eningen att jag ska dölja allt som verkligen är jag?

Det är där jag bor. i huset intill. men jag är på besök hos en vän idag. som jag saknat länge. o jag åker omkring i min bil, som ibland är en taxi, som jag låter nån annan kontrollera, eller oxå kör jag själv. men jag kör ett varv i kvarteret, o o de finns inga lediga parkeringar nån annan stans än just där jag bor. o tillslut orkar jag inte köra längre. de blir mörkt, o den enda lediga platsen, är dne jag inte vill ha. men jag stannar där, för jag kom inte tillräckligt långt bort för att hitta en ny. Men en dag, om jag bara tillåtr mig att va i sorgen,  ska jag sova så mkt o gå upp så tidigt att jag kan åka riktigt långt. o hitta en plats där jag kan vila, om än bara för en natt. o de va väl de du va för mig VQ. kansek va de så. du va bad. cool. farligt. dumt. smart? annorlunda. en försök att våga mig på en annan väg. o nu sårar jag dig. jag spelar ett spel. o jag är så sjukt trött på att spela. men vågar inte sluta eftersom de rä det jag känner till. jag är feg. rädd för hur vannsinnigt ont de kan göra. jag har förlorat så många ggr att snart borde de väl va min tur att vinna?

SÅ: om jag bara blir vacker. blir av med mina finnar, o får en snygg, fast rumta  o låt utan celluiter, o en platt mage utan bildäck o armar utan gäddhäng. då blir jag lycklig.

Varöfr verkar ingen annan ha dessa tankar? Varför pratar man inte om sånt här i skolan?? varför finns inga svar? måste varit nån före mig som undrat? jag söker mening. jag söker svar. jag söker kärlek, jag söker liv.

o du, MB,  frågade inte en enda fråga. ville du alltså inte veta. Bryr du dig ? de är det jag vill veta.

JAg vill känna mg behövd. omtyckt. älskad. o få lov att älska o bry mig.