kolossalt genomtänkt

Skrämd till tystnad. Så sa han. De kändes väldigt träffsäkert. De är så de känns. för jag vågar inte säng nåt. Av rädsla. vet inte etsakt för vad. tror jag är rädd för ensamheten. Att mamma ska vända de emot mig. nu va d eså längesen o jag hade ork då, o inte ord för de heller. nu har jag de, men vågar inte säga nåt i efterhand.. tänk om hon kommer säga "varför sa du inte de, skyll dig själv". så va de ju allitd när jag inte kunde välja innan, då valde jag allitd fel. Trots beslutsångest tvingades jag välja. Ibland ville jag inte ens ha något av de jag valde mellan. Kansk eför att sandra ville ha o då fick jag oxå.. tvingas välja.

Jag tror jag har känslor för Magnus B. Jag menar .. så va de redan från början. men jag tänkte " varför skulle han vilja ha nån som mig"..? o så hade han ju fclickvän.. o som gjorde slut, o jag fattade inte att han va intresserad.. o när jag fattade de, blev jag rädd.. rädd för allt jag kände. för att han inte skulle klara av att jag mådde så dåligt. För att dra ner honom oxå. så jag gjorde som alltid. fösökte släppa honom. på samma sätt son johan. Frågn är om de är honom jag vill ha. eller om de rä de han står för. jag vill ha samma energi. jag vill att han ska se mig på samma sätt som då. Trots att detta känns som ett värdligt problem gämfört m de andra så blev de hä väldigt stort nu. Jag har ju ingen direkt vilja. men de har jag ju. Jag vill ha de som jag såg hos magnus. jag ville stanna där. känna mig omtykt. betydelsefull. värdefull. att nån bryr sig på samma sätt som jag bryr mig.

Jag menar.. mina väner. jag har nog många vänner. men jag käner inte de. känner inte att de är på lika villkor. o jag vågar inte berätta. hur kan jag då kräva att dom ska förstå? samtidigt jag säker  någon att lita på, någon som verkligen kan ha tålamod med mig. jag litar inte ens på mina föräldrar. kärleken tynger mig otroligt mkt. o de är de enda jag verkligen inte vågar prata med någon om. jag skämms så. för jag vill så desperat att någon ska uppskatta mig. för den jag är. men jag har blivit så sårad för den jag är innan. så jag vågar inte visa de längre. jag vill bli omtyckt. sedd. älskad. men vågar inte visa de. för då blev jag mobbad. utfryst. så jag gömmer mig i tystnad? för de är för mkt o jag vet inte varför, eller vad som är vad. o jag blir frörvirrad o helt slut.

Skrämt till tystnad. Som när mamma o pappa sa "nu pratar vi, då får du va tyst". När är de min tur? jag väntar fortfarande. "va de verkligen så hemst att berätta för mamma".. när jag tagit ferarribilen o ljög om de. o hon blev så sårad. jag klarar inte av att se henne sån. för de va mitt fel. bättre o inte säga nåt. göra nåt. så jag inte gör fel. så jag ringde vänner o frågade om vi kunde leka. men jag ville eg aldigr. för jag hade inga vänner. o jag vågade aldrig gå hemifrån, för när jag gjorde de hittade du allitd på nåt kul, o så skröt du med de sen när jag kom hem, så jag fick dåligt samvete för att jag inte va hemma o hjälpte till. de va nog så de började. så jag slutade träffa vänner. vågade inte ifall jag skulle missa något. o de hönde ju saker jämt. så jag fick ju aldrig vila.

jag tycker om att prata av mig. behöver de. men känner inte att någon verkligen lyssnar.

jag har änslaor för magnus. hur ska jag kunna säga de. inte nu. nu när an är lycklig.

JAg vill att dom ska säga att dom älskar mig. Så jag vet om dom gör de. så jag vet om dom finns där om jag försvinner. om dom skulle märka de. att nån skulle säga de. o finnas där. jag vill att du ska finnas där för mig hela livet.

jag vill att du ska prata md mig på samma sätt som jag pratar med dig. jag har ingen annan. jag kan inte köpa dig o kräver inte att du "bara ksa ha mig" men jag vill va de. den enda för dig. för någon.

Frågan är om jag vill ha dig, eller om jag bara är avundsjuk på de du har. Jag fattar inte varför jag altgrig kan ta rätt beslut under tiden saker o ting händer. Jag har känslor för dig magnus. Thats it. har varit så länge, en har allitd k'nt att jag inte varit värd dig. Varför skulle Du vilja va med nån som mig lixom? o jag har inte förtått de förrän nu, när de är försent. vill jag kanske bara ha de nu för att jag vet att jag inte kan få de, fö att jag vet att de är försent?

Jag saknar den entusiasmen du har o eerglin o orken du har att engagera dig. JAg rä inte mig själv när jag är med dig. jag vill ha dig. men jag vågade inte. o nu är de försent. o de sårar mig. därför sårar de mig att se dig lycklig, när inte jag är de.

Du sa att jag kunde lita på dig. Att du vill hålla kontakten med mig. jag behöver bekräftelse. få veta att de är sant. jag litar på att du är mer lojal mot henne än mot mig. o jag har ingen annan. eller jag känner inte det iaf. men du säger en sak o gör en annan.