Trött
En gång hade jag stora tankar med den här bloggen. De har jag egentligen fortfarande, men de händer ju ingenting! Varför är någon så dålig på att uppdatera den? Va?
Jag har inte sovit alls i natt, är sjukt trött men kan inte sova. Vet egentligen inte varför. Men är väl stressad, o har för mkt tankar som rusar omkring. I natt har jag tänkt mkt på en särskild person faktiskt. Han va en stor kärlek en gång. Jag ger honom fortfarande värligt mycket kärlek. och väldigt mycket respekt. men vi har ingen kontakt. Jag vet att han inte vill ha de, så jag försöker verkligen respektera hans vilja. Men jag tänker inte sluta bry mig om honom för de, men jag gör de i de tysta. Jag tänker naturligetvis finnas här o vara hans vän om han någon gång skulle behöva mig, han kommer alltid få va min vän, även om inte jag får vara hans. För jag vill inte vara som han. Jag ÄR inte som han.
så.. då har jag fått de ur mig! nu kanske jag kan börja tänka på nåt annat...
..nehe.. de verkar inte så...
MEN!
KVINNOR!
Shit.
Jag träffade en person som kom att betyda väldigt mycket för mig. Vi har helt olika bakrund, helt olika intressen o värderingar, men vi resonerade ändå på samma sätt. Vi respekterade varandra o på nåt konstigt sätt kändes de som jag faktiskt förstod den här personen. Vi pratade om ALLT, o när jag lärde känna honom fann jag en sida hos mig själv som jag så otroligt länge gärna har velat ge utryck för, men tidigare inte vetat hur. Och så helt plötsligt blev de den naturligaste sak i världen. De va okej att känna ilska, sorg, hat o vrede, men oxå att skratta trots att jag kanske borde va ledsen. sen träffas man. Har sex några gånger. o så blir man ignorerad för alltid bara för att han är rädd att vi blir "mer än vänner". De e okej, om han hade sagt de till mig. För enligt mig va vi verkligen bra vänner. Både han och jag anförtrodde varandra saker, som vi aldrig pratat med någon annan om. Han hade ganska nyligen blivit singel, o jag visste väl att han inte ville ha ett förhållande. De ville inte jag heller. Men strax därefter blir jag sjuk. Ganska allvarligt sjuk. O jag bad honom om hjälp. Visst, de lät säkert desperat, men de va de ju oxå! Jag visste inte vem jag skulle prata med eller vart jag skulle vända mig. Inte ens min familj fanns kvar där för mig. Inte när jag verkligen behövde dom. jag har mist så jävla många människor runt omkring mig när de väl gäller. Jag fattar inte att jag inte lär mig! man borde kanske bli hård o kall tillbaka, eller försvinna från dom o ignorera dom när dom ber om hjälp.. men jag vill ju inte va sån själv!
Shit.
O tiden bara går o strax efteråt har han flickvän... hon är min motsats. Jag är glad att han är lycklig. men jag kan inte rå för att min kärlek för honom bara växer. Jag respekterar hans vilja. de gör jag. Men jag är så sjukt trött på att bli hånad för de! Jag är trött på att bli hånad för den kärlek jag ger, Dig.
Hur ska jag gå vidare? de har gått drygt ett år sen jag först lärde känna honom, o ett halvår sen han bröt o skaffade flickvän. Jag fann något i honom som jag inte vill släppa. en enorm styrka som gjorde mig trygg. o jag vill bara få finnas i hans liv. Att han ska se mig. visst är de konstigt att en människa kan lämna så djupa spår i en annan människas liv? konstigt och vackert. Jag vill inte hata honom heller, även om de säkert varit lättare. Jag är verkligen tacksam för de stunder jag fick med honom. För allt han gav mig. Men jag vill att han ska se mig. vara med mig. kyssa mig.
Suck.
Tack.
Jag har inte sovit alls i natt, är sjukt trött men kan inte sova. Vet egentligen inte varför. Men är väl stressad, o har för mkt tankar som rusar omkring. I natt har jag tänkt mkt på en särskild person faktiskt. Han va en stor kärlek en gång. Jag ger honom fortfarande värligt mycket kärlek. och väldigt mycket respekt. men vi har ingen kontakt. Jag vet att han inte vill ha de, så jag försöker verkligen respektera hans vilja. Men jag tänker inte sluta bry mig om honom för de, men jag gör de i de tysta. Jag tänker naturligetvis finnas här o vara hans vän om han någon gång skulle behöva mig, han kommer alltid få va min vän, även om inte jag får vara hans. För jag vill inte vara som han. Jag ÄR inte som han.
så.. då har jag fått de ur mig! nu kanske jag kan börja tänka på nåt annat...
..nehe.. de verkar inte så...
MEN!
KVINNOR!
Shit.
Jag träffade en person som kom att betyda väldigt mycket för mig. Vi har helt olika bakrund, helt olika intressen o värderingar, men vi resonerade ändå på samma sätt. Vi respekterade varandra o på nåt konstigt sätt kändes de som jag faktiskt förstod den här personen. Vi pratade om ALLT, o när jag lärde känna honom fann jag en sida hos mig själv som jag så otroligt länge gärna har velat ge utryck för, men tidigare inte vetat hur. Och så helt plötsligt blev de den naturligaste sak i världen. De va okej att känna ilska, sorg, hat o vrede, men oxå att skratta trots att jag kanske borde va ledsen. sen träffas man. Har sex några gånger. o så blir man ignorerad för alltid bara för att han är rädd att vi blir "mer än vänner". De e okej, om han hade sagt de till mig. För enligt mig va vi verkligen bra vänner. Både han och jag anförtrodde varandra saker, som vi aldrig pratat med någon annan om. Han hade ganska nyligen blivit singel, o jag visste väl att han inte ville ha ett förhållande. De ville inte jag heller. Men strax därefter blir jag sjuk. Ganska allvarligt sjuk. O jag bad honom om hjälp. Visst, de lät säkert desperat, men de va de ju oxå! Jag visste inte vem jag skulle prata med eller vart jag skulle vända mig. Inte ens min familj fanns kvar där för mig. Inte när jag verkligen behövde dom. jag har mist så jävla många människor runt omkring mig när de väl gäller. Jag fattar inte att jag inte lär mig! man borde kanske bli hård o kall tillbaka, eller försvinna från dom o ignorera dom när dom ber om hjälp.. men jag vill ju inte va sån själv!
Shit.
O tiden bara går o strax efteråt har han flickvän... hon är min motsats. Jag är glad att han är lycklig. men jag kan inte rå för att min kärlek för honom bara växer. Jag respekterar hans vilja. de gör jag. Men jag är så sjukt trött på att bli hånad för de! Jag är trött på att bli hånad för den kärlek jag ger, Dig.
Hur ska jag gå vidare? de har gått drygt ett år sen jag först lärde känna honom, o ett halvår sen han bröt o skaffade flickvän. Jag fann något i honom som jag inte vill släppa. en enorm styrka som gjorde mig trygg. o jag vill bara få finnas i hans liv. Att han ska se mig. visst är de konstigt att en människa kan lämna så djupa spår i en annan människas liv? konstigt och vackert. Jag vill inte hata honom heller, även om de säkert varit lättare. Jag är verkligen tacksam för de stunder jag fick med honom. För allt han gav mig. Men jag vill att han ska se mig. vara med mig. kyssa mig.
Suck.
Tack.
Kommentarer
Trackback
