måste de va så???
Hej o hå!
påhittat, men de är så de känns. de kunde varit verkligt.
jag har gått o tänkt väldigt mkt på dig de senaste. De gör jag ju iofs alltid. men ändå lite extra mkt idag. För jag visste att jag skulle få se dig. o jag har förstått att du valde att gå till just denna tillställning för att jag skulle dit. Du ville träff mig. o jag ville verkligen träffa dig. o jag klarar inte ens av att se när du tittar på nån annan. Jag vill så gärna bara umgås med dig. bara du o jag. så som när vi gick hem nu. de va super mysigt. jag tycker verkligen jätte mkt om dig magnus b. men va va de där m j? ska ni ses nu? de är väl inte så att du försöker para ihop mig med m? din vän? har förstått att han är intresserad. men jag vill ju va med dig! du anar inte! jag vill verkligen få va din! tänk dig att leva livet tillsammans! jag skulle så gärna vilja ha dig som vän. för hela livet. Du är den mest lojala o omtänksamma människa jag någonsin mött. Du är en förebild. Du är presic som jag vill vara. men du är alldeles för bra för mig. Jag önskar att jag kunde må bra, o att jag vågade visa dig hur jag känner. ag ska va försiktig jag vet. De va inte längesen jag klängde efter en anna magnus. jag vill inte skrämma iväg dig. är rädd att de blir som då. lr som m johan. Du vet du ju hur de va. Snälla, jag vill inte att de ska bli nåt mellan dig o johanna. ni skulle kanske passa bra ihop, men snälla. bli min. Jag vill bli din. ska försöka att hålla tillbaka. jag är oxå rädd att de är så att du inte alls är intresserad. utan försöker para ihop mig med din vän.. men gud va jag vill ha dig! varför håller jag på så här? är de så att jag bara vill ha "nån"? nån som ser mig. tycker om mig, tar i mig. pratar med mig.
Påhittat: typ:
"Jag träffade en kille en gång. Alex. han va två år äldre än jag. han va från chile. Lr rättare sagt hans föräldrar va från chile, han va uppväxt här o talade flytande svenska. Mina föräldrar är nazister. vi har inte samma åikter inom några områden...men de är oavsett mina föräldrar. Jag vågade ju aldrig berätta för någon om Alex. o han fick ju inte veta. Jag kunde inte ens säga något till mina närmsta andra vänner, ifall de skulle försäga sig i närheten av min syster, som gik på samma skola. Men så en dag, så tog jag mod till mig o bestämde mig för att sluta skämmas för mina föräldrar. jag vet ju att även de skämdes för mig. men jag vet att dom har fel.så jag tog med mig alex på en promenad. längs kungsgatan. o vem möter vi då om inte min far. o där går jag, hand i hand med alex. pappa blev rasande. han slog till honom allt han orkade, o han slet mig i håret o drog bort mig när jag försökte bryta. Alex hade ingen chans. pappa bara slog o slog o satt över honom där han låg på marken, o blod strömmade ner längs tinningen. Jag skrek. grät. Bad honom sluta. men icke. Alex dog. pappa fick som ahn ville. Därför vågar jag inte stå emot. jag vet att han allltid tar sig de han vill ha. när jag kom hade de bytt låsen. Jag sov ute den natten. 12 minus. min syste hittade mig dagen efter o fick in mig i garaget, fick en mugg te. bodde där hela veckan, gömde mig för att inte mor o far skulle e mig. men jag ahd eju ingen annan stans att ta vägen. vad skulle jag göra nu? vittna för polisen. självklart! men de va inte så lätt som jag trodde. Jag älskar ju mina föräldrar. Jag fick välja mellan dom lr resten av världen. egentligen är de enkelt. Jag tycker dom har fel. MEn att stå emot dom. när jag samtidigt älskar dom, o vill älska dom. jag visste inte. jag kunde inte. så jag gjorde ingenting. o jag skäms över de. jga borde tagit alex parti, vittnat för hans skull. För alla andra människor skull. för deras rätt att leva. för vem vet om min far komme rgöra samma sak igen. jag vet att han slagit många, torterat.. men aldrig dödat. jag va inte välkommen nånstans. jag bönade o bad. o fick en andra chans. om jag lovade att hålla med dom. o jag gjorde de, inte egentligen, men mina handlingar o de jag sa, va deras åsikter, inte mina. men jag gjorde som de sa, för jag orkade inte annat. jag va så vannisnnig leden. saknade alex. men jag gick in i en depresison. had eingen ork. jag kunde inte leva m skammen heller. att jag visste vad som hänt, men inte sa något. då skämdes jag för mig själv. jag gick till polisen. sa som de va. försvann snabbt därefter. levde som flykting. bort från familjen. jag visste att jag va tvunget att göra de för mina medmänniskor skull. vittna. Fick ny identitet. Alex hade dock aids. fick jag veta när han hade dött. o de hade jag oxå nu. hade nog inte långte kvar, trodde jag. för jag blev svagare o svagare för varje dag. o ag ville inte längre leva. men vågade heller inte ta mitt liv. jag visste att snart är ändå lidandet över. kanske va de bäst de som skedde. snart skulle jag ju få träffa alex igen. vilken vansinnig värld vi lever i. galet. Tnk om vi fastiskt är en del av en guds skapaelser. tänk om vi är ett misstag. att allt som finns är partiklar som svävar runt. o så plötsligt klumpade de ihop sig o de blev på lång sikt människor. o dessa varelser vill fösöka fortsätta leva, nu när de av misstag har fått förmågan att "leva". kanske va guds skapelse en annan, en större. långt utanför universum. o så på just denna lilla planeten, så råkade det finnas möjligheter att samla ihop molekler så att de blev människor som kan göra på detta sätt..leva. tänk om de fakstikt inte är mer än så. de kasne inte finns nån gud, kanske inte finns nån död, ignet efter. inegt innan. det som är nu kanske bara är en tillfällighet. ett mistag. ett mirakel. vad är vi? vad gör vi här? "
du frågade mgi två o tre gånger om jag inte vilja följa med dig hem. sova hos dig. de ville jag. sova sked eller ligga på soffan, de va av du sa.. o JA, jag ville. men varför sa jag nej? för att jag va rädd. tänk om du menade de, o sa så för att va snäll. jag vill inte att nån sa va snäll mot mig. jag vill at folk ska vilja va med mig. men tänkt om han ville de. ville att jag skulle sova hos honom. kunde han inte sagt de då? linda jag är intresserad av dig. Vill du sova hos mig? åååå vad jag vill att han ska säga så! men jag va rädd för att han skulle tycka att jag hade en äcklig kropp. vad skulle jag sova i? mina hotpants? hipster? o vad skulle vi prata om? jag va för trött för att ens hålla ögonen öppna. men jag ville mys. mysa med magnus. tänk va mysigt de skulle va. shi nu ångrar jag mig. men hjag hade börjat gråta om jag hade stannat. o då hade jag betättat. för du hade lyssnat. o då hade jag aldrig kunnat se dig i ögonen igen. lika bra att ag sitter hemma o gråter i min ensamhet igen.
Stackars dig sofia, jag vet hur de känns. tänke rpå dig. o vill at du ska veta att du får prata med mig om du vill.
tack kära vänner för att ni finns. jag förstår inte att ni vill umgås med mig. jag känner mig så vansinnigt tråkig. men de betyder mkt för mig att ni finns. Tack. tack för att ni ser mig. tack magnus för att du finns, när elin inte orkar. tack för att du ser mig, när jag är osynlig. de ska jag inte glömma! tack.
tack.
Orkar inte försvara mig.
Såg kort på mig själv från 2006. Shit va smal jag va då. Har gått upp ca tio kilo sen dess. De är ju dumt att banta när man behöver extra näring, pga av depressionen. MEn jag kan inte hjälpa att jag vill bli smalare. Min mage hänger o jag känner mig svllen.
SK ainte äta godis förrän resan med orkestern. då vill jag ha platt mage. så jag kan basta utan att känna att jag måste ha handduk om mig. jag skäms över min kropp. o de blir ju inte bättre av att mor o far hånler när dom säger att jag inte borde äta glass för att jag är tjock. DOM är inte heller särskillt smala.
Men jag vill bli lika smal o vacker som då. Men de e klart. Jag mådde bra då. de gjorde jag verkigen. Jag vill känna så igen. jag vet att de inte sitter i utseendet. MEn de känns nästan lättare att kontrollera det, än mina tankar just nu. Tankarna o ångesten vill säga. Jga gråter. O äter jag inte godis, o tränar, så borde jag ju inte gå upp, utan ner. Jag vill må bra! jag såg bilderna o de va egentligen leendet jag saknade mest. Jag minns att jag log. Men jag minns inte hur de kändes. Shit, jag minns inte när jag va riktigt glad senast. Kaneska va de då. När jag va uppe i strämsdad hälsade på en vän som snart skulle flytta långt bort. o va brun va jag. De va en härlig sommar. Jag va lycklig. Jag gjorde många kul saker. Men de de känns som en evighets sen. Lyssnar på favourit musikal-musiken just nu, o jag saknar den tiden. När jag mådde bra. Eller jag mådde inte helt bra då heller. Jag grät för att jag inte kune va med. på allt. Kund einte dansa. Fick va med i orkestern ist. jag som ville sjunga o showa! Va såååå besviken på min kropp. jag hatar den! jag vill bara va nån annan. jag vill inte tvingas ha ont! jag har faktiskt inte gjort nåt för att förtjäna de här! D ehade varit en sak om jag hade tränat o hade träningsvärk, eller hade ramlat o slagit mig, men nu. pga sjukdom!? de SUGER! jag hatar de. men har itne ork aatt va arg. SÅ jag blir ledsen, o tycker synd om mig själv ist. För jag orkar inte va ledsen längre. jag blir innåtvänd o orkeslös, orkar inte försvara mig.
Tänk att kunna njuta av något. Hur känns lycka? kan någon beskriva det för migför jag har glömt.
"Makten tillhör den som tar den. "
Kanske. låter klokt. MEn hur ska jag göra för att ta akten över mig själv när jag inte har ork. det går bara inte "att rycka upp sig". Hur gör man. Jag trodde jag kunde de. Har ju kunnat göra de förut. MEn helt plötsligt går de bara inte längre. LR helt plötsligt är de väl inte längre. Jga har ju gått runt i den här fasen i snart 2 år! galet lång tid. En evighet om man frågar mig. Ändå är varje dag som en ny plåga. värre än den iinnan., för jag verkar inte lära mig ta kontroll över situationen. lär mig aldrig. kanske för att jag inte accepterar min situation. Men varför ska jag göra de, när allt är skit? jag vill ju inte ha de skit. Vet bara inte hur jag ska göra nåt åt de. Rädsla är egentligen bara oförståelse. men jag förstår inte varför jag inte förstår att jag mår dåligt. var ska man börja?
jag älskar dig.
ta hand om dig.
Du är underbar, vacker, viktig, älskad.
Skratta mkt o ofta, för man vet aldrig när de blir roligt nästa gång!
Puss
Jag är oövervinnerlig!
Jag är oövervinnelig! Ingen ska få trycka ner mig. Ändå gör folk de. Eller nej. Det är ju faktiskt ag själv som låter dom trycka ner dom. Läste nånstans att "ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan att du ger dom ditt tillstånd". O de är precis så det är. Jag vill inte att nån ska få mig att känna så. MEn det är ju Jag som känner så. Inte dom. Eller jo, ibland kanske. MEn de är ju jag som lider mest av de. Att jag låter andra få mer status än mig själv. Jag vill ju gärna ge lika mkt respekt till alla människor jag möter, för alla är ju precis lika viktigt. Men varför låter jag inte de gälla mig själv? arför skulle jag vara mindre värd än någon annan? Varför får du mig att känna mig dålig. Varför tror jag att du tycker så? -jo för att du har träffat nån annan du älskar mer. Mer än mig. O där förr mitt värde. Varför lägger jag då så mkt tid o kraft o värde i det just Du tycker o tänker? varför bryr jag mig inte mer om vad mina vänner säger, när dom säger att jag är stark, söt, trevlig, omtänksam.... -jo, för att jag älskar dig. Men; älskar jag inte mina vänner? -Jo! väldigt mkt! O jag lägger enormt mkt kärlek i deras hjärtan. Så gör jag oxå i ditt. Men du svek mig. Du ville inte ha den kärleken. Du ville hellre ha nån annans kärlek. O därför känner jag mig underlägsen henne. Därför känner jag mig underlägsen Dig. Jag är dig inte värdig. Och det är precis de jag helst av allt vill få vara. Varför är de då? Varför vill man alltid ha det man inte kan få. Eller jo, jag KAN få dig, inget är omöjligt. Men jag vet inte hur, o nånstans vet jag att de aldrig kommer bli så, men de finns en liten liten möjlighet att de skulle kunna bli så, o då gör jag allt för att få den chansen.. men den kommer ju aldrig. o jag går o väntar på den. men den är så liten att den knappt finns. Ändå håller jag så hårt fast vid att försöka. Hur ska jag göra för att sluta va s envis. Eller varför är de förresten Jag som ska ändra mig? Dugen inte jag? Nej för du vill hellre ha någon annan. Jag dugen inte åt dig. Jag kunde inte uppfylla din önskningar, behov. o jag gav dig allt jag kunde. O jag ger dig mer o mer för varje dag. VArför fortsätter jag göra så här mot mig själv? Varför plågar jag mig själv så hårt. När jag vet att de är mitt eget fel. När jag vet att det är jag som får mig själv att må dåligt? Jag vill inte låta någon ha sådan makt över mig. Samtidigt är de precis de jag drömmer om. Att våga lita på någon o älska någon helst kravlöst, utan att behöva såra någon eller att riskera att bli sårad.. Gifta sig med jobbet? nej, jag vill verkligen bli lycklig! o ingen ska få stoppa! Varför funderar jag då nu på att gå ner till poolen o simma några längder. Varför avstår jag att ära efterrätt idag? Jo för att bli lite smalare. För att bli lite snyggare, så att jag kan visa dig att jag är bättre än hon. Att jag är vackrare. Att jag är perfekt för dig. VIsst, jag vet att du inte söker någon som är perfekt. Du vill ha någon som matchar ditt liv. MEn jag vet inget annat sätt. Jag kan bara sträva efter de jag tror är rätt. O jag älskar Dig. Därför vill o kan jag inte släppa dig. Inte helt. Jag bryr mig om dig för mkt för att släppa. Om något skulle hända så vill jag finnas här för dig. ändå ver jag att du inte kommer höra av dig. Ändå låter jag mig förnedras.
Såg precis "sex and the city"-filmen. Funderade på om det va ett sådant liv jag ville ha. Vems isf? ..jag vill ha mitt eget liv. Ingen annans. O jag ska skapa det själv. Med hjälp av andra. o vi ska alla leva mitt liv tillsammans. Vill ni va med? JAg är livrädd för att bli ensam. För att min verklighet ska vara den enda. För jag hatar den. Den är svart grå, tråkig. o den gör ont. Så vansinnigt ont. men jag älskar. jga tror att jag gör de. Någonstans djupt inom mig, så tror jag att jag vet vad kärlek är, o jag hoppas att jag skull ekänna igen den om jag såg den. o Jag ska försöka lita på dne mer. PÅ att den en dag kommer segra. FÖr oss alla. De kanske inte blev så idag heller. Men kanske imorgon. Den som lever få se, eller hur? snart måste ju dagen komma då vi får en anledning till att leva. DE måste finnas en orsak, en mening med vårt liv. Eller hur? eller är det bara jag som är ensam med mitt?
meningen med livet? meningen med smärta? meningen md smärta utan ljus?
Så som stjärnor tittar fram ut ur ievighetens natt..sa ted gärdestad, o så tog han livet av sig.
Jag har livlinor. När de blir för jobbigt. En vänlig själ sa till mig en gång att jag alltid kunde ringa, om smärtan o mörkret blev för stort. MEn jag ser döden som en befrielse. Jag tror inte att gud vill att jag ska må såhär, Jag tror att han vill att jag ska leva, men de är nog inte hans fel att de är så här.. o jag tror att OM jag väjler att ta livet av mig, så möter han mig med kärlek, för då vet han att jag prövades så hårt av onskan att jag inte stod ut längre, o då skulle han ge mig den kärlek jag saknat. Jag tror oxå att visst gud kan ha gett mig mkt av den smärta jag känner, så jag tänker kämpa, jag tänker inte svika honom! jag ska ge honom mer kärlek än jag kan föreställa mgi själv, o så ska jag kämpa för att sprida den vidare. Så att alla får känna att de finns en mening med livet. För visst Herren kanske prövar oss, o en dag kanske han vill ha svar på varför jag inte kämpade mer, varför slutade jag, varför gav jag upp. Jag tvivlar dock på dig ibland. o de skäms jag över. Jag vill lita på dig. MEn tänk om du inte ger mig tillräckligt m kärlek, tänk om jag inte orkar nästa stora sorg eller smärta? Du har redan testat mig! Var ska jag behöva utså mer? så OM smärtan blir för stor så har jag liv linor. DÅ har jag olika vägar för att ta mitt liv, i olika situationer, ska jag va förberedd! Jag ska segra över smärtan o de onda här på jorden. o jag ska komma med kärlek upp till dig! de är min dröm. Mitt mål! Jag ska sprida så mkt kärlek jag bara kan! för din skull! fr att jag tror att det är rätt, att du är rätt! O om jag gör de jag tor r är rätt, så har jag ju iaf försökt.
Varför lever jag överhuvudtaget? varför begår jag inte bara självmord? O gör ett slut på de eviga lidandet? kort o smärtfritt..så skulle allt va slut..
Jag är väl för envis, tror på kärkeleken, hoppet.
kanske.
QSL betyder "uppfattat", på radiospråk.
QRV betyder ätt man är ledig.
Jag har vänner. Jag har faktiskt folk som inte svikit ännu. o som håller mig vid liv. så är de bara. Tack för de! jag älskar er!
Jag ska gå ner i vikt.
Hur som helst. Från och med imorgon, ska jag se till att ha platt mage på resan i juni!,
jag ska försöka träna minst 3 ggr i veckan (simmning) i minst 30 min.
Jag ska inte äta godis, om de inte är nåt väldigt speciellt på g. Inte dricka om de inte är fest. Inte äta så mkt i varje person. Ska äta minst ett lagat mål mat om dagen. Varmt. Alltid äta frukost. Ska försöka träna på morgonen innan skolan. Så hoppas jag att jag o magnus ska bli kära. Jag vill att han ska älska mig! nu och sen!
Puss hjärtat.
Var är jag?
suck.
Jag hatar att leva. Varför kan de inte bara ta slut nån gång? nU har jag gått i terapi o pratat om massa problem, men jag har inte vågat säga något om vikt problemet. fast jag skulle vilja ha råd. Men jag skäms så över mig själv. De är helt galt. Jag hatar mig själv. För jag kan inte bestämma något om mig själv, jag bara mår dåligt. O jag kan inte rycka upp mig. Jag har dålig hållning, o den där fittriga insidan är försvunnen, o jag saknar den: Jag saknar mig sjvälv, mitt eget inre jag. Var är jag?
Titut..
Borta!?
Älskar. Älskar inte. Det är frågan.
Jag älskar. Jag väljer att älska. jag väljer ljuset. Men jag känner de inte. jag ser inte ljuset. Hur ska jag då kunna tro på de? kanske för att jag en gång sett de? men vart tog de vägen? nu fumlar jag runt i mörker igen o vat inte vart jag är o inte vart jag är på väg. Lost. Jag längtar ut. Forever tying to reach the end.
På återseende.
VIll jag bli läkare ist?
Jag tycker väldigt mkt om dig magnus.
jo men läkare är de yrket jag beundrar mest. O som jag verkligen skulle vilja bli. Men jag är bara såååå trött på att plugga. O jag vill ha en utbildning nu! Jag vill känna att jag är bra på något. O de enda var att plugga. O nu kan jag inte ens de. O jag som ville va den gladaste, o ge så mkt kärlek som de bara kunde gå. vart tog allt vägen?
Jag känner mig väldigt ensam just nu. Jag borde träna, så jag blir smal. För då blir jag nog lycklig. Not. Jag tror inte på de egentligen. Jag blir typ mobbad hemma. Inte konstigt att jag har dåligt självförtroende. när mor o far ständigt kämpar med övervikt o ändå sitter o tyrycke ri sig hips o jordnöttsringar nätterna igenom. o läsk, sjukt mkt dricka! o så säger dom att jag har stor rumpa o tjocka lår o stor mage. O de vet jag att jag har. För de har dom alltid sagt. Eller de är ju inte så att dom säger de rätt ut heeela tiden. Men jag får ju pikarna. O ni bara växer, fast ni köper träningsskor, men behåller dom i lådan. O nu gör jag samma sak. Men sist jag mådde bra, när jag började på utbildningen, så var jag betydligt smalare, o ändå var jag inte smal på de korten från dess. SÅ jag vill bli ännu smalare. För då tror jag att de kommer bli bättre. Men nu är jag förkyld o vet inte om jag vågar träna. Men om jag inte gör de komme rjag ju adrig lbi smalare, o då komme rjag ju aldrig må bättre. SJukt frym värld vi lever i.
Jag älskar dig nog.
Ta hand om dig. O må så bra som du förtjänar. Du är värd endast de bästa. Glöm inte de!
Till Magnus.
När den andra Magnus upptog mina tanker 24 h om dygnet kom du o jag såg en glimt av dig. Som bettydde mer. För Du magnus, är inte någon som sviker. Du är en bra man. en underbar människa. Du är omtänksam. Lyhörd. Du ger respekt o du "ser" människor. Det är ju bara några av tusentals egenskaper hos dig som jag verkligen tycker om. Därför är nu jag rädd för att såra dig. Jag skulle vilja dela mitt liv med dig. Men jag känner mig som en fjortis när jag skviver de här. Men de är så jag egentligen känner. De är sant. Jag är ingen fjortis. Jag är oxå en bra människa. Jag är oxå lyhörd, ödmjuk o omtänksam. jag bryr mig om dig. De är därför jag är så rädd för att såra dig. MEN. Jag känner ingen direkt attraktion av dig. M2. Jag har svårt att tänka mig sjäälv ha sex med dig. Jag gillar lite hårdare tag. O du är så otroligt hänsynsfull. Men jag skulle inte tveka igen. OM du någongång skulle bli intresserad igen. Förlåt för att jag tvivlade. Jag behövde ett ögonblick att fundera. o de sårade dig. Förlåt. Nu vet jag att jag behöver inget annat än de som redan finns inom dig. O jag skulle verkligen villja få ta del av allt de som finns inom dig. Jag har träffat din bror o han va super trevligt. vi pratade o så även m din bästa vän. De känns som vi är vänner allihop. Du får mig att må bra magnus. Men av någon konstig anledning så har jag lättare för att prata m dina vänner o din bror, än med dig. För jag är livrädd att inte du ska tycka om mig lika mkt som jag tycker om dig. Därför vågar jag inte visa mig själv. Jag har dåligt självförtroende just nu. Jag förstår inte hur någon kan tycka om mig. För JAG tycker inte om mig själv. Jag har inga känslor för mig själv alls egnlitgen. Jga vill bara förändra mitt liv, för jag trivs inte. o jag kan inte. Vet inte hur elle rvad jag ska göra. Inte heller vad jag vill göra. Jag vill iaf träffa en bra man. M1 fick mig att må bra. jag kunde prata m dig om allt. Men du svek mig. M2 du fanns där när jag som bäst behövde dig. O det är presic det jag önskat! De finns inget vackrare att få av en annan människa o du gjorde de för mig. Jag är dig evigt tacksam för de magnus! Men nu ska du flytta, för att börja med ditt nya jobb. nyutexaminerad läkare. Jag är såå stolt över dig! DU kommer bli en fantastiskt bra läkare. o jag önskar innerligt att du blir så lycklig som du förtjänar. Att alla dina drömmar ska slå in! För de är du verkligen värd! Först trodde jag bara att du ville ha lite "mys" med mig innan du flytade.. men jag tror faktiskt inte att du skulle behandla någon så. JAg vet att du va seriöc. O jag va verkligen intresserad. Men eftersom jag inte vet om jag ens kommer överleva natten nu, så vågarj jag inte riskera att såra dig, även om jag önskar att du va här o höllt om mig. Du har varit och är viktig för mig. Jag hoppas inte du ger upp. Snälla håll kvar vid mig. Jag behöver någon att lita på. Som hjälper mig ur de här. Snälla stanna kvar hos mig! Låt mig få va din vän!? jag önskar att jag kunde få lite egen tid med dig. Shit va jag gjort bort mig igen. Alla gånger du tittat på mig o jag vikt undan blicken , för att jag varit rädd för att du är för bra för mig. O kanske är de precis så de är. men jag älskar dig. O hoppas att du ger mig en ny chans. för då ska jag vårda den väl. Jag ska försöka visa dig att jag oxå är intresserad. jag vet bara inte hur. Jga är inte van vid att nån är intresserad av mig, så jag vet inte hur man ska ta de ett steg längre.. jag har flirtat tillbaka, men bara liiite.. Hur går jag vidare? Jag vill va din vän för evigt. Och jag ska göra mitt bästa för att hålla mitt löfte till dig. Att älska dig o göra allt jag kan för att du ska må s bra som möjligt.
Ta hand om dig!
Jag älskar Dig.
/Linda
Inget av värde, eller kanske.
puss
osynlig
Genomskinlig, som luft. Syns inte, finns inte. tittut. Borta.
Jag älskar Dig. Ta hand om Dig.
Hejdå.
Inte än. Inte nu.
Jag är dock inte beredd att börja inledda nått nytt med någon ny... jag tänker fortfarande alldeles för mycket på dig. Men jag tycker oxå om Dig. O jag vill lära känna dig mer. Du är en person jag kan se mig själv tillsammans med i framtiden. Då är du precis en sådan person som jags kulle vilja leva med och utvecklas tillsammans med. Men jag vet inte om jag är redo för något så seriöst. För jagvet att du r så seriös. Du vill börja ditt nya vuxna liv nu. Jag är fortfarande väldigt ung. O jag borde kanske prova mer innan jag väljer dig. Fast det är ju någon precis som du, som jag egentligen vill ha. Så varför skulle jag då försumma dig. Jag vill veta nu, hur du känner o tänker. Tänk om du bara är sugen på nåt tillfälligt, du flyttar ju ändå snart. o vad händer då? kommer jag aldrig mer se dig? komme rvi hålla kontakten. Det är ju de jag vill. Men hur? vi har ju aldrig umgåts utanför kompisgängets gränser. aldrig bara vi två. skulle vi plötsligt börja ringas vid då? äsch.. nu tolkar jag alldelles för mkt! de kommer naturligitvis aldrig bli du och jag. bara för att jag börjar tro saker, o tror att du är ntresserad, men egentligen är de nog bara så för att jag är intresserad, o då tror jag att jag ser det i dig, men de gör jag ju inte. tror jag. men du verkade väldigt angelägen om att sitta brevid mig. men de va väl för att du tyckte synd om mig... o vi dansade inte. vi pratade aldrig ensama. Jag gillar efterfesterna. När man kan sitta lugnt o bara mysa. Snacka om allt o ingenting. När alla börjar bli trötta o kommer på helt sjuka idéer. O dricker öl. mmmmm! nu gråter jag igen. jag vill så gärna inte vara ensam. jag vill inte vara ensam. jag vill att någon sak se MIG, höra MIG, hjälpa MIG. älska MIG. Jag önskar så att någon ska älska hela mig för allt jag är utan att vilja ändra något. o jag trodde att du ville de. Kanske va de så att Du lämnade mig för att du tyckte att jag va för bra för dig. MEn de låter helt absurdt i mina öron. Vi är människor! O vi levar här tillsammans. Alla är vi lika värde. Varför skulle du inte förtjäna min kärlek. De gör att jag bara vill ge dig ännu mer, så du känner, hur otroligt o underbart älskad du är! Jag älskar Dig. o jag saknar dig. något alldeles fruktansvärt. För jag kunde prata med dig. När jag verkligen behövde. Men du lämnade ditt gamla liv utan problem verkar de ju som. Du bröt upp med ditt förflutna en gång för alla. Så varför skulle du inte kunna göra samma med mig. Jag är ju bara en bagatell i allt som hände runtomkring dig just då. Därför är jag säkert bortglömd vid de här laget. JAg vill bli älskad av Dig. Så som jag älskar Dig. MEn de förblir väl en utopi. Men man ska ju aldrig säga aldrig. eller?
Ta hand om er! Du är värdeful. Glöm aldrig de. De finns en mening, även i den svåraste stunden. Du ser den kanske inte just nu. MEn om du bara väntar lite, härdar ut de ond, så får du en dag kanske veta, o kanske ser du då ljuset. Men om du ger upp nu, vet du ju aldrig om du kanske kommer få svaret. eller hur? därför ska jag inte ta livet av mig. Inte nu.
Kom ketchup så går vi!
Inte panik, inte panik.
Någontign gör ont i mig. Jag vet inte riktigt vad. Jag ska försöka beskriva det. Det blir inget roligt inlägg det här heller. Man jag behöver inte dra roliga historier för att du ska stanna kvar hos mig va?
Ibland är det som, hjärtat , spränger, som en spikkluppa som stora taggar, som fötts inuti hjärtat o väwer sig större och större. o spressar ut sina tackar genom hjärtat, presis som en visdomstand spritter upp ur tandköttet. Det brinner. Spikklubban är glödande het o hjärdat pumpar så försiktigt de bara kan för att inte spricka, för snart spricker de. O då kommer allt bära eller brista. men hjärtat försöker dra ut på de. De gör ont, o jag försöker hålla ut. Jag försöker hålla kvar tills de går över. På så sätt plågar jag mig själv. Jag är inte rätt för döden i sig. Jag är rädd för att plågas ihjäl. för att lida. För jag tycker att jag lidit tillräckligt här i livet. Jag vill bara bli gammal fort. Slippa dra ut på det så här. Jag vill få svaret på meingen med livet så jag kan sova i frid sen. Men jag kommer säker inte kunna somna då heller. Sömn finns inte i min värld. huvudet känns tungt. jag ser suddigt. ljuskänslig. lite som epilepsi-ljus, yrsel, illamående. sugande känsla i magen, både uppåt o neråt. svarta punkter framför ögatslins, som iriterar när jag försöker läsa en text. när jag försöker le o prata artigt i telefonen. du frågar inte ens hur jag mår längre. Du pratar om stumpbyxor o frisyrer. Snart möter du den du egentligen väntar på, din pojkvän. mig pratar du för att fördriva tiden tills han o hans kompisar kommer. sen är jag borta. men om jag verkligen var borta, skulle du sakna mig då? jag är ju så artig även nästa gång du inte frågar hur jag mår. Jag ringer aldrig dig, det rä alltid du som ringer. vänskap utan krav? vänskap? plikt/krav? de sticker i huvudet. känner mig lite snurrig i huvudet.fingrarna är iskalla, o jag spänner axlarna upp mot öronen hela tiden. Försöker dra upp dom så långt jag kan, för att sen släppa som helt. För att slappna av. men snart dras dom sakta uppåt igen, utan att jag tänker på de förrän jkag suttit så en stund. tuggumit börjar bli riktigt äckligt. hårt o smakläst. Men jag har så torr mun, o inget att dricka. Spottar jag ut tuggumit kommer jag inte kunda svälja alls, o börja hosta. läppar o kinder klibbar fast i tänderna. tungan fastnar i gomen ibland. ofta. håret kittlar mot axeln. de går en rysning genom kroppet. Den stannar på huvudet. de pirrar . surrar i armarna. jag vågar inte röra på mig. endast fingrarna o underarmarna får röra sig. blicken är ner ot tangentbordet. Tittar inte på skärman mer än yttresr sällan. ifall jag tror att jag stavat fel. men jag ska ju ändå inte korrektur läsa de här sen, för jag vill försöka vara helt ärlig mot dig. därför skriver jag precis det jag tänker på, här o nu. så får vi se vart de bär. vågar knappt andas nu. Andas med magen. koncentrerar på magen. rör jag på bröstkorgen kommer hjärtat explodera. de börjar sipra blod ur hålen som spiklubban gjort. den växer sig allt större o tränger o spänne rut ur mitt hjärta. Det gör så vansinningt ont. men jag vet att om jag bara är stilla så kan de lugna sig snart. om en stund. om en evighet. blundar för det svider i ögonen. de sticker i do. Som om de va jätte torra o börjar bildar självsprivor i dom. presis som på fingrarna runt nagelbanden när man tvättar som oftao det är kallt ute. så känns de fast i ögonen. o huvudet dunkar. jagkänner varje puls slag tydligt. pulsen har ökat. o ökar fortfarande stadigt. mår illa. andas med magen. inte röra bröstkorgen så går de snart över. snart är de slut. benen är om fastklistrade o golvet. ryggen mot ryggstödet. rumpan börjar ana träsmak. har suttit så här länge nu. svettas o fryser på samma gång. hänner svett i pannan. men fingrar o ben är iskalla. oj, magen kurrade vist. eller lät iaf. trots att jag faktiskt har ätit frukost idag. men de är snart dags att försöka äta. men just nu har jag verkligen ingen lust att äta. behöver andas färdigt försöt. försöker sträcka på benen. långsamt. så att inte bröstkorgen rör sog för mkt. de stramar åt runt bröstet. De handlar om millimetrar. de sitter fullt med folk runt omkring mig. jag får inte få panik. De pratar o skriver på sina datorer. datarummet i skolan som nästan alltid är tomt. Det andra datarummet har frächare datorer o brukar va mer populärt, men de verkar vara uppbokat idag. så här sitte vi. jag. o massa folk jag aldrig sett föut. jag andas lungt. o ska inte få panik nu. jag ska bara andas så blir de bra sen. Varför kämpar jag så hårt för att överleva. jag vill ju inte plågas, jag vill ju bara gli gammal fort. o dö snabbt. inte så här plågsamt. Jag tycker jag har lidit klart nu. Kan inte "gud" trycka på knappen så jag kan få vila ut snart. jag vågar inte göra de själv. slappnar jag av nu spricker de, o de kommer göra vansinnigt ont. för så fort jag försöker blir de tusen gånger värre.... awwwwwwwwwww vaffan ska jag göra??????? så, då kommer tårarna oxå,, nu ser jag ingenting. de är grummligt. mina läppar darrar. men jag anstränger mig hårt, varje liten muskel är spänd. för jag får inte gråta så de hörs. börjar jag slappna av kommer gråten att skölja över mig. o kommer bröstkorgen röra sig. då fylls lungornas övre del o trycker mot hjärtat. o nubbar spkklubban lungorna kommer lungorna fyllas med blod o då kommer jag drunkna i mig själv. Jag komer skapa min egen död om jag inte gör nåt snart. spikarna gnisslar, vissa taggar är lite trubbiga så de går inte riktigt hål på hjärtvävnaden. den bara spänner ut hjärtat. det verkar vara väldigt elastiskt. för de trycker rejält. huruvdet snurrar. försöker tänka en tankte åt gången. försöker skriva ner precis det som händer här o nu. konstigt nog verkar jag hålla mig relativt fokuserad. men jag ska skriva ner de här då jag vet vad som kommer hända nästa gång. jag evill veta vad jag tänker på under de här stunderna. när jag har ont. mina ben värker, framför allt höfterna. Jag kunde knappt vrida mig i sängen i morse. allt gjorde ont. o nu känns benen som ett snadkor i öknen. bagatel. men vad är viktigt då? att överleva. måste jag överleva denna gången oxå? varför. Nästa gång kommer jag ju oxå bara tänka att de vore bättre om jag dog förra gången, för då hade jag ju sluppit denna. Jag är så sjukt trött. Vet inte om jag kommer orka hålla ut längre. fast de vet jag att jag gör. jag kommer inte dö den här gången heller. så är de alltid. axlarna trycks automatiskt ner när de blir så här. De här är uinte ångest. ingen panik heller. tårarna på kinderna börjar klippa lite, känns spramt mot ansiktet, tog en hand o försökte torka bort dom lite. hoppas ingen ser. ingen verkar reagera iaf. jag är tyst som en mus. syns inte. finns inte. det bultar i hela kroppen. vad är de egenligen som händer? börjar försiktigt släppa på spänningen i bröstkorgen. rör axlarna lite, för att lixom vakna till igen. men jag är fortfarande nästintill fast frusen. försöker andas med bröstkorgen igen, liiite, bara för att tänja på de lite. de sticker våldsamt o jag måste andas med magen igen. schuuuuuuuuuuu.... in. ut. isande går luften ner i lungorna. skärande. måste tänja ut bröstkorgen. annars. ja vad händer annars. just de, de gör ont. fick för mig att prova. det gjorde ont. så där fick jagh mitt svar. men de gör inte så fasligt ont hela tiden längre. det är bara när jag rör någon kroppsdel för mycket. får börja med benen. sträcka liiite. o huvudet. men axlarna lär få va så stilla ett tag till. Shit hur länge har jag suttit här. Folk komme ro går. känns som en evighet. hru ska jag kunna gå ner på stan o hansdla nu? får bli en annan dag. nu behöver jag lägga mig ner en stund. min kropp är helt mör. men jag kan itne resa på mig än. De hugger till i bröstet så fort jag försöker något. men de gör inte så ont som de gjorde nyss. snart börjar de ge med sig. jag har håll ut. De blir iaf inte värre än så här just nu. jag klarade att inte få panik när de kom. konstkigt. brukar itne kunna kontrollera de. kanske va de för att de är så många andra mskor här. vill inte störa som. det bultar i huvudet. som om de vill spricka det oxå. mina ögon är tunga. o de svider fortfarande. o jag är lite yr. o trött. får INTE gäspa nu bara. INTE GÄSPA! shit, varför skulle jag komma på den tanke. fan va ont de gör! man kan ju fan inte rå för att man behöver luft när man gäspar, när man är trött! va faaaaaaaaaan sluta nu då! gråt inte, gråt inte gråt inte! andas lugnt. andas. andas in genom näsan o ut genom munnen. det ordnar sig. behåll bara lugntet. det finns inget mer än de som händer här o nu du behöver tänka på. allt annat kan vänta. ingenting betyder något om du inte överlever nuet. ingen kan du hjälpa. o just nu är jag rädd för att få för lite tid här på jorden, för lite tid för att hinna få reda på meningen med mitt liv. Jag är rädd för att jag inte ska få hinna finna min mening med livet här på jorden innan jag måste lämna det. samtidigt vill jag bara dö nu! men då komme rjag ju aldrig få veta svaret. eller? kanske är det just de ja får. men dö ska vi ju alla till slut. Så förr eller senare får jag ju veta i så fall. men tänk om jag måste leva för att få veta. Jag är aldelles för nyfiken för att våga ta livet av mig. Då skulle ju all denna smärta jag hittills genomlidit varit till ingen nytta alls. vad är meningen med att jag uthärdat nuet o önskat mig bort o gråtito kämpat? varför kämpar jag? varför fortsätter jag kämpa? det mådte ju komma en mening förr eller senar... de måste finnas en anledning! varför ger jag inte upp? varför släpper jag bara inte. shit, tittade upp o de har redan blivit mörkt. hur länge har jag suttit här egenlgiten. Bröste känns svullet o ömt. värken har spridit sig som ett gift mot ryggen o o baksidan är bröstkorgen. de hugger iaf inte längre. bara dunkar. ett dunkande gift som sprids genom hela mig. pulsen är inte lika snabb som förut. men den är tydlig. utom i fingrarna. o munnen. shit va jag har spännt käkarna. de känner jag nu. när jag gapade för att smaka dety äckliga tuggumit i munnen. som konstight nog fortfarande finns kvar. o de är lika äckligt. neb är inte töstig. tänk positivt. du är iaf inte tästig. Du är iaf inte kikkinödig. du har inte fått panik. du står inte inne i nordstan i nån intervju med nån säljare. du sitter luignt framför datort. helt lugn är jag. helt lungt. andas. Fan heller. jag är inte lugnt. jag är på gränsen till sammanbrott. jag är arg. fröbannad. förbannad arg. hat. ilska. arg! samtidigt som jag inte för leva ut de nu, för nu ska jag bara andas. o sen kan jag skriva ner varflör ajg är arg, eller de vet jag ju faktiskt inte. jag vet ingenting nuförtiden. jag 'är så sjukt trött på de här. så otroligt vansinnigt galet sjukt trött. vad har jag gjort för att förtjäna det här? varför just jag? cvarför måste någon plågas så? som att dra ut någon på stäckbänken. jag orkar inte mer. hjälp! för fan, hjälp mig, någon. dessa jävla tårar. varför kan de aldrig ta slut? nu har jag ont i hanleden oxå. har nog skrivit för mkt i en inte helt ergonomskt rättanpassad ställning. andas. djupa andetag o inte gråta. gråten orsakar skakningar i bröstkorgen. jag är yr. som om rummet gungar, som på en båt. allt fler börjar gå härifrån.. jag vill oxå gå. jag vill ha frisk lust. en säng att gråta ut i. jag kommer gråta som en tok när jag kommer hem. om jag kommer hem . jag behöver få ut de, snart. borde försöka samla mig . dra på ett leende o gå härifrån. åka hem o gråta ut. gråt är nog de enda sättet att få ut de på. Jag kan inte skrika, inte skratta. hatr inte kraft nog. inte gråta. andas. andas djupa andetag. långsamt. Andas in genom näsan och ut genom munnen. jag är inte ensam. bloggen finns med mig. o om jag dör nu, så vet du. inte för att de är nån som brukar läsa min blogg. har hittils inte lästs av någon. så varfrö sklulle någon läsa den nu? jag kan lika gärna dö. Så spar vi alla en massa tid, energi, sammhällspengar. jag ska gå nu. hur ont de än gör. jag orkar inte hålla ut längre. andas o gå. ut. dit där jag kan va själv. fan. de e klart att folk redan sett att jag gråter. jag snyftar ju fan inte tyst. men jag bryr mig inte. de för säga o tycka vad de vill. jag kan itne sluta. jag är sä jävla trött på de här! fan fan fan!
tack för att du lyssnat. men jag ska försöka vila lite nu. ska gå hem. ska ut o andas. froisk luft. frisk storstadsluft. fylld emd avgaser o dam. jag vill bara bort härifrån vartsomhelt. bort. så jag slipper de här. bort bort bort. jag vill baraq gråta, men jag är för trött för de nu. sov inte så mycket i natt heller. behöver några sekunder för mig själv. ensam är jag ju alltid, oftast iaf. men ensam, utan ångesten. utan den fysiska smärtan. utan gråten. tänk om. en utopi?
nervositet
tjipp.
Just de, ska gå o köpa en klänning sen. ska på julfest i helgen, tidigt jag vet. Men men. fest är fest o julö är kul. så klänning får de bli. Du kommer inte vara där, men jag kommer hoppas på att jag möter dig på nån spårvagn påväg dit, för jag ska va sååååå vacker. Jag vill hångla!
tjipp
vissa saker verkar aldrig gå över
Inspiration
Hjälmar Gullbergs dikt "förklädd Gud", blev en pastoralsvit som spelades på stv 2 igår kväll. Den är så vacker o klok att man blir tårögd. vackert!
Sov gott kära medmänniskor. Ge inte upp. En dag kanske vi får veta svaret på våra frågor. Vill du hoppa framför tåget, eller vill du chansa o prova att välja livet en gång till? kanske får du svaret den här gången... den som lever får se. Vad är meningen med livet? Svar; kanske får jag veta imorgon. jag hålle rtummarna, för att vi båda ska finna svaret på frågorna vi bär med oss.
Tack för allt du givit! sov gott!
kram
hopp i mörkret
"Har ni sett himmelen kan vänta?" En helt fantastisk serie som går på svt 2. Jag har saldrig blivit så tagen av ett tvprogram förut. Otroligt vackert att se deras kämpeglöd! Jag känner igen mig i så otroligt mycket av det dom säger. Dom njuter av livet här o nu, för dom vet inte hur länge dom har kvar. O det är precis den viljan, lyckan, jag söker. Att få känna hur underbart det kan vara att leva. Den känslan jag ser i deras ögon. De ger mig kraft, att orka kämpa vidare.
En tjej där sa en gång att några av hennes vänner drog med henne upp på dansgolvet och ville få henne att dansa, o sa, "de är ju bara lite canser"... Hur kan man säga så till någon som kämpar för sitt liv. Jag har aldrig haft canser, peppar peppar ta i trä, men jag vet hur de känns när man är sjuk, allvarligt sjuk o folk/tom "vänner" glömmer fråga hur man mår. Man svälv ska inte behöva vara stark för sina anhöriga, men man är det av kärlek till dom. O då tycker ag att de minsta man kan ge en person i en sådan situation ett leende, det är viktigt att uppmuntra livet, men oxå att inte skratta bort de, utan att faktiskt finnas där. Det visar verkligen vilka vänner som är rktiga, som stöttar när de väl gäller o inte. Visst, de kanske beror på rädsla. Man vet inte hur man ska reagera, eller förhålla sig till personen, Visst, man kanske vill kunna fortsätta leva som vanligt, men fråga de då! Du behöver inte fråga okänsligt, men ändå, att ignorera personen, får bara personen att känna att han/hon inte finns, inte får finnas för dig, eftersom hon inte förtjänar att bli frågad hur hon mår, är hon alltså inte viktig för dig? får hon därför inte finnas? Det är enligt mig värre än att verkligen vara sjuk. Att vara sjuk ensam. Jag är verkligen glad att hon är så positiv o att hon är så stark o vågar hålla tag i sin vilja. Det ger mig hopp. Jag vet att jag inte känner henne, men men jag stöttar henne till fullo i allt hon gör! Skänker dig mycket kärlek från mig. Du har gett mig mer kraft, att orka kämpa vidare, trots mörkret som hägrar just nu. Tack för det! tack!
I övrigt har de varit en jobbig dag. Hade tenta i morse, men hade inte sovit alls under natten, så jag kunde inte gå. Det är helt otroligt hur mkt sömnen spelar roll för hur vi mår. Det är så lätt att ta det förgivet. Men har man verkligen sömnproblem, då vet man vad de verkligen innebär, o man värdesätter de oerhört mycket. Som sag, sov väl ca 2-3 timmar mellan 8.30 o 10.00.... typ... men inget under natten, o inget mer sen under dagen, ändå kan jag inte sova nu..... jag är trött, men det är som om jag glömt hur man gör. jag minns inte hur man gör när man somnar... låter kanske konstigt, men det är så de känns.. ibland händer de.. men hur mkt jag är tröttar ut mig fyiskt o psykiskt, eller allt grönt the i världen verkar inte kunna hjälpa.. har provat akupunktur, regelbundna tider, fasta matvanor, fysiskt träning, o visst blir jag trött! men jag kan inte somna....
En gång i tiden fanns du där o lyssnade på mig när jag behövde dig. Du var vaken när alla mina andra vänner sov, o jag inte längre fick stöd av dom... MEn du ignorerade mig när jag som mest behövde din hjälp. Kommer jag aldrig få se dig igen? Jag vill tro på ditt löfte. O jag tänker försöka hålla mitt. Egentligen borde du krympa, precis som tjejen i tv serien sa om sina vänner. Men jag vet ju inte om du håller dig undan, för att du är rädd för att såra mig, eller för att du verkligen var kär i henne och inte mig. Jag önskar så att jag kunde få ett svar, så jag hade sluppit grubbla så förbannat mycket.
Jag älskar dig. De rår jag inte längre för. Jag älskar dig. Vare sig du vill eller inte. Jag tänker respektera din vilja, även om inte du respekterar min. Jag älskar dig.
ta hand om er! Love!
Tunga andetag
Imorn har jag tenta. Jag har inte pluggat något alls nästan. Inte orkat läsa literaturen. Inte kollat handoutsen. Jag har bara mått dåligt hela dagen. precis som varje dag. Jag borde kanske sluta..varför ska jag läsa till något där jag ska hjälpa andra människor när jag inte ens kan ta hand om mig själv??
Vad är meningen med livet? Om meningen med livet är att man ska leva det, vad innebär det då att leva? var finns svaren? Jag menar alla ni därute som lever, hur gör ni? är det bara att andas o härda ut? har ni alla det så? Vad är det isf för mening? Om leva är att alska och att älskas, varför känner jag mig då så otroligt ensam, fast jag älskar så många, så mycket. Eller gör jag kanske inte de? jag kanske inte vet vad kärlek är..
Jag fick ett sms från min mor idag, hon skrev en massa, o så avslutade hon med, "älskar dig". Det har hon aldrig sagt förut. Jag minns faktiskt inte om hon någonsin har sagt det till mig. Hon har iaf aldrig sett mig i ögonen när hon sagt de.. Jag minns en gång för länge l'änge sen, så pratade jag o min far om att jag mådde dåligt, o jag sa något om att jag hellre skulle vilja dö. O då svarade han "ja, men de skulle inte va så kul för oss". Det är nog de finaste han sagt. Nu på farsdag så hade han fått presenter, så sa han till mig nästa gång vi sågs att " ja, jag fick ju ingenting jag ville ha..ingenting jag behövde direkt.." Han har aldrig sagt att han älskar mig. Men jag skrev faktiskt i ett sms att jag tyckkte om honom. Då svarade han tack, det va snällt sagt. MEn inget mer. Så hörde jag när Du sa att du älskade din son, jag blev djupt rörd. Du sa att din son brukade säga "jag älsakr dig jag älskar dig" innan ni säger godnatt o så... men att han nån gång oxå kunde säga "jag hatar dig jag hatar dig".... men att du ändå visste att han älskade dig, för man kan inte annat än älsak varandra. Är de så? jag vet inte ens om jag vmenade att jag tyckte om min pappa när jag skrev de..eller jo det menade jag. Men jag hade velat kunna skriva jag älskar dig, men jag vågade inte. För det har jag aldrig sagt till någon. Ingen har någonsin sagt de till mig. Jag berättade det för en vän på telefon en dag. att jag aldrig hört dom orden, o då sa hon dom till mig. Men de kändes så konstlat, jag vet att hon menade väl, men de va inte på riktigt. Jag svarade henne, men de va oxå bara fejk.. Jga älskar henne, jovisst gör jag de. MEn själva sättet va faslkt. Hon har lätt för att säga de, säger de flera gånger om dagen till människor runt omkring henne.. mEn jag tyckte de va va asläskigt. Jag har skickat ett brev till min lilla syster en gång på alla hjärtans dag där jag skrev att jag älskade henne.. hon har skrivit de på msn till mig, bara "älskar dig"... som en "krya på dig" -fras.
Suck. Jag känner mig enormt ensam. För jag vet inte vem jag kan prata med på riktigt. Det är ingen som riktigt lyssnar, o jag vet inte vem jag ska prata med. Jag söker en vän. En riktig vän. Någon som är lojal, som är ärlig, och som älskar mig lite. jag kan älska väldigt mkt, men du kan tycka om mig lite på riktigt.. finns du? en av mina tjejkompisar ringde mig när jag va ledsen.. till slut g¨rät jag så mkt att hon la på.... sne dess har jag inte hört av henne.. hon va en av dom som lämnade mig när jag först berättade. hon bad om ursäkt o ville komma tillbaka. Jag försökte förlåta henne, men jag kände mig sviken. Jag försöker fortfarande. emn nu kanske hon har gett upp. O då känner jag mig ännu mera sviken...
en annan vän har funnit en ny vän. Jag känne rmig som bottenskrap. Som bara ska finnas där när dom väljer de. När jag behöver deras stöd, ja var är ni då??? Jag är livrädd för att folkt ska tröttna på mig. Men det är väl precis det dom gör, för jag söker trygghet. De kan ni få vila i oss mig. men var ska jag få vila? jag är trött, matt, näst intill livlös. Var och när ska jag få vila?
ta hand om er. Tack för att ni berikar mitt liv. Tack för att ni ser mig, o bevittnar mitt liv. Tack för att just Du finns. Jag är glad och otroligt tacksam, för dom minutrarna jag fick tillsammans med dig. Tack.
Mycket kärlek till er på er väg!
Natti natti
Nu har jag precis kommit hem. Har haft en hektisk dag. Började med att träna imorse. Sen försökte jag städa, men telefonen ringde stup i kvarten så de blev inte mycket gjort. Sen va de då den här festen. Jag hade ju hyrt en lokal åt en vän. O den va nog lite väl stor för oss, ca 30 pers.... men de va trevligt. Jag gick först ditt för att skriva hyreskontrakt, o betala o så..sen började möblering, planering o den J*~la stereoanläggningen som inte funka, samt inventera allt porslin med mera ... shit va tiden rann iväg! När vi sen skulle gå för att inhandla de sista inför kvällen gick vi vilse.... kom hel lagom i tid oxå, 25 min innan gästerna skulle komma. Så födelsedagsbarnet fick kasta på sig kläder o smink o fixa hår och äta samtidigt under dessa 20 minutrarna, medan jag hjälpte till att; tända ljus, hälla upp snags, o duka ut dessa, blåsa upp balonger, knyta ihop o pynta med serpentiner.....Va hur svettig som helst o när gästerna började dimpa in o hon stod artigt o hälsade o kramades o till slut när allt va någorlunda, så man iaf kunde märka att de skulle bli något här ikväll, så gick jag äntligen hel till mig.. jag fick ju laga mat, hade ju inte ätit sen frukost.. o sen skulle jag fixå priser till en tävlig som skulle va under kvällen. så när jag sen skulle ner o fest va jag verkligen helt slut. men jag bytte om, fixade hår o lite smink...o samlade kraft o kom ner tio- hslv elva. O då hade redan massor av folk gått hem!!!!! va e de för folk??? de är ju först då festen börjar, eller? men jagg hade trevligt.. hon hade massa galna vänner...o vänners vänners vänner.... vi blev ändå rätt många om man räkanr ut alla som kom o gick.. Jag är ju en efterfest människa.. tycker det är bästa stunden, det bästa med fest överhuvud tagaet faktiskt! o nu rundades det åter av på ett härligt sätt. mindre människor=mer intimt. På många sätt. Nu har vi iaf städat lite tom. eller diskat lite iaf... blir nog en del pant.
Nu har jag kommit hem iaf. O konstigt nog känne rjag mig rätt nykter...fast de e jag nog inte egentlignen... men jag stavar ju rätt bra, o jag brukar faktiskt stava bätte när jag e full. Fast full är jag inte direkt heller just nu..eller jagvet inte.. är iaf för trött för att orka tänka. Dags att sova.
Natti.
Jo förresten! Jag mötte en kille på dne här festen som va sååååå lik Dig. ååå han hade kunnat vara din bror, om jag inte vetat att du inte har nån bror. eller du har ju en halvbror, men dom hette inte samma, så... men men. de va läskigt, för jag ville prata med honom. De va nåt i hans sätt att va, att titta på mig, hans sätt att prata....utseende, o utstrålning..... men jag visste knappt va jag skulle säga...de va ju inte hans fel. Han va egentligen inte alls som du.. men det är inte ditt utseende i sig som attraherade mig. Det är din respekt mot mig. din kärlek. Din charm. ååååå. jag saknar dig verkligen de gör jag. men jag förösker vara stolkt för att jag respekterar ditt val. Be strong!!! håll ut. Andas. Titta inte på dansbansdslaget, eller va de heter. inte bra. dåligt. vad är skype egentligen? hur fungerar de egentligen??? hur fungerar mobiltelefoner, med elektriska vågor hit o dit? hur kan jag höra just din röst när de ringer, om ljudvågrna när du pratar är i sundsavll, o jag i lund ex. märkvärdigt. Synd att inte Bell lever, annars hade jag ju kunnat fråga.
Natti.
