kolossalt genomtänkt

Jag tror de finns en mening med livet o allt vi råkar ut för o gör. O om det inte gör det, så är det inte ett liv jag vill leva, då är de inte en värld jag vill va en del av. - fritt citerat ur ett avsnitt av House.

Jag kanske inte skär mig, men jag skadar mig själv på många sätt ändå. jag drar ner tandtråden lite extra i tandköttet så de börjar blöda m flit. jag älskar när de är sån smärta jag kan kontrollera. jag sitter gärna ute när jag fryser så jag skakar o hackar tänder. o går utan vantar bara för att de gör ont. fast är samtdigt rädd om mina fingrar eftersom reumatismen lätt går de segt i lederna. MEn sen att dra av skinnflagor i läpparna när dom är så där torra, underbart. för de svder så. tillfälligt. däremot är de fruktasnvärt när hyn blir så där torr att de nästan blir sjävlsprickor o svider galet. för de tar inte slut på 10 sek. sånt varar. o jag hatar att hyn är så ful. att jag har finnar ÖVERALLT. på rygg o rumpan.. bröstet. o ansiktet. tom hårbotten. men ansiktet. jag blir aldrig fri från dom. vad ska jag göra? har probat alla krämer typ ju. visst jag klämmer ibland. o har många ärr. men har mycket stora porer. o finnar dyker upp hela tiden av olika karraktär. o blir sår. vätskefyllda. o alla pormaskar sen. förstorade porer. svarta o vita. vad ska jag göra? Jag vill ha en slät matt, stålande hy!

CO ringde idag oxå. vi skull setts imorn, men jag är tyvär sjuk så de går ju inte. men de rä inte samma sak att prata med henne. vad är de som händer? vad gör jag fel nu igen? de rä så mkt kring mig att jag glömmer dom? är de så? är de mitt fel? att jag är ensam? för att jag är för upptagen m mig själv? SB hörde av sig idag iaf. o MG ringde igår. Så jag är inte helt ensam. De är fina männsikor. jag måste börja visa de, att dom betyder mkt för mig. utan att ge dom presenter!!! de är genom möten man lever. jag vill ge dom liv. så är de. o så ska jag försöka leva.

Nog för nu. tack. o förlåt.

//Linda

Jag drömmer ofta om hus. Om hur jag möblerar. Bygger nytt. Ändrar om. o jag får alltid massa saker o har massa saker som jag egentligen inte vill ha. men som jag inte får/kan ta bort för att andra säger till mig att jag mste behålla dom. o säger jag "nej tack" så lägger dom huvudet på sne o ler med sånna där hundögon. o så försöker jag anpassa mina rum efter mina behov, med andras regler o saker. De finns inte mkt yta kvar. men många rum. i olika färger. presis som jag vill ha det. det är det jag är nöjd med oftast. fast ibladn är alla rum helvita förstås. men jag har insett att jag drömt väldigt mkt om inredning den senaste tiden. eller alltid. minns tidigt hur jag dörmde att jag flyttade ut i en lekstuga i trädgården, precis utanför mitt rum. hur jag skapade familj. inte långt hemifrån, men något eget. nu drömde jag im ett stort hus, jag o syrran fick dela på rummen o göra de bästa av situationen, jag ville ha det ena, och fick de andra. o jag testade, i olika vinklar på alla möbler men inget blev bra. o ständigt kom nya möbler in i rummet som någon hittat o som jag desperat försökte förhålla mig till. respektera. för de va ju ingen ide att göra nåt drastiskt, vågade inte måla om tex, för de va ju bara tillfälligt. skulle ju inte bo där så länge. O möblerna. jag visste ju inte om jag skae skulel behöva dom då, så jag sparade dom. o ville ju behålla vännenra ifall jag skulle bli ensam sen. så jag behöll möblerna. o slängde in allt i samma rum. o där bodde jag. jag hade fin utsikt. men såg den inte för alla grejer. grejer jag egentligen bara ville bli av med, men som jag inte kune slänga. o rummet bestod av förger jag inte tyckte om. två rum, det va de jag såg. resten av huset visste jag fanns, men jag kunde inte gå dit.

Vi hade föreläsning för ett tag sen.. ett halvårsen typ. som handlade om Samtalsmetodik. o då pratade föreläsaren en dag om hur varje individ kan delas in i ett hus med fyra rum. alltså vår personlighet. Ett rum, överst till vänster, är tänt/upplyst. Där finns sådant vi visar upp för andra, medvetet. De kan vara olika stort i olika situationer, det är bra att försöka göra detta rummet inom oss större. Nästa rum, till höger, är mörkt.  Där finns sådant som andra ser, men som för mig är mörkt, sådat jag själv inte kan se, "ni vet vem jag är", men inte jag, tex gester. det tredje rummet är släckt. DÄr finns det som jag vet om mig sjäkv, men som man inte vill visa. hemligheter. Detta är bra att ha, men de kan va bra att öppna lite, även om det är jobbigt. Det sista rummet är låst. Där finns sådant ingen vet. Inte jag, inte andra. men det kan dyka upp i tex kriser, " oj de visste jag inte om mig själv". Högst upp på vinden finns andra männsikor o olika roller jag kan ta. o Detta hus kallas "jag-huset". o När vi drömmer sägs de att jaget symboliseras av just ett hus.

Föreläsaren sa alltså att drömma om hus ofta symboliserar oss själva. Två rum försökte jag desperat förändra. De andra rummen nådde jag aldrig in i. Det va min dröm. creepy. fast spännande också.

Ja kom o tänka på en gång när vi satt i bilen, jag mamma o pappa. Papa körde. vi va på väg till gbg, hem till  mig. de va mörkt. jag hade berättat om att jag inte pratade m JK så mkt längre. o Mamma frågade mig varför jag hade så svårt attbehålla kompisar. Hon undrade om jag funderat på om de kanske va så att jag gjorde nåt speciellt eftersom ingen verkade vilja va min vän. Hon va inte först i raden, o inte sist. Ser jag nu. Jag förklarade det genom att jag ofta knde att de va dom som svek mig. att dom inte längre orkade lyssna på mig.

JAg insåg nu at de inte fanns en enda fråga i ditt brev till mig. o ändå blottade jag mig så. Jag brukar inte de. Brukar aldrig säga något om ingen driekt frågar. Jag ville inte tvinga på dig något. Jag va rädd att de bliev för stort. ffa eftersom du inte gav mig nån som helst reaktion på de jag berättade. Jag har ingen aning om hur du ser på mig. O de är viktgt för mig. Jag vet inte varför. men de ä rd et. jag vill förstå. B terapeuten sa en gång att jag kanke borde fråga i dom situationer då jag faktigt inte vet. så slipper jag undra. Ofta kommer jag ju dock inte på de förrän efteråt, plus att jag är för stolt för att fråga. jag vill ju va bäst. jag vill veta...SOm på praktiken, när jag inte försod varför handledaren kom in. Kanske borde jag fråga JK o SB, helst vill jag fråga MK, o MB. MB vågar jag inte fråga. JW vågar jag heller inte fråga. o MK är de försent, o de är han jag helst av allt vill ha svar från, för han betydde mest. o mamma o pappa. helst vill jag fråga dom. men vågar inte. är rädd för svaret. för att de ska va tomt. för att de inte finns nåt. för att göra dom ledsena. vill inte att dom ska känna att dom misslyckats. Jag vill fårga dom som en gågn mobbade mig. - varför?! vad är de rö fel på mig?! varför fick jag jämt gå ensam på rasterna. minns när ASP o MA kom fram på rasen vid gungbrädan o sa att Läraren tvingat att gå till mig för att jag inte skulle va så ensam. MEn dom uttryckte tydlgit att dom inte alls ville va där. o då ville inte jag heller att dom skulle va där. Varöfr vill inen va med mgi? vad gör jag för fel????

jag är livrädd för att gråta. för när tårarna tar slut blir jag likgiltig. o jag hatar de. samtiidgt som de rä en befrislse. Jag är verkligen tom efteråt. o jag behöver plats, att fylla med nya erfarenheter. men måste städa ut massa annan skit först. tydligen.

Ett stenkast bort bor sorgen. o jag sitter här o hastar sten hela dagen för att reta upp den, så att när jag kommer hem, då släpper jag den lös. De har visst slagit mig att skära mig. För att jag hört om så många som gör de för att släppa på trycket. för att smärtan på insidan är för stor så att de blir lättare när smärtan är fysisk o går attt kontrollera. man vet att den kommer ta slut. Men självens smärta vet man aldig hur änge den kommer värka. MEn jag har redan massa fysisk smärta. o jag vet fan inte när den tar slut inte. o jag vill inte ha mer! jag vill ha mindre. krig! arg! men jag vet inte var jag ska ta ut de. känner inte inspiration glädje till att lägga de på musiken. träna gör bara ont. hur ska jag våga berätta för nån, när alla bara lämnar mig efter halva historien!? bättre o inte säga nåt. om jag vill bli älskad så får jag inte visa mig. varför ska jag då leva? varför finns då jag? just jag? om de är eningen att jag ska dölja allt som verkligen är jag?

Det är där jag bor. i huset intill. men jag är på besök hos en vän idag. som jag saknat länge. o jag åker omkring i min bil, som ibland är en taxi, som jag låter nån annan kontrollera, eller oxå kör jag själv. men jag kör ett varv i kvarteret, o o de finns inga lediga parkeringar nån annan stans än just där jag bor. o tillslut orkar jag inte köra längre. de blir mörkt, o den enda lediga platsen, är dne jag inte vill ha. men jag stannar där, för jag kom inte tillräckligt långt bort för att hitta en ny. Men en dag, om jag bara tillåtr mig att va i sorgen,  ska jag sova så mkt o gå upp så tidigt att jag kan åka riktigt långt. o hitta en plats där jag kan vila, om än bara för en natt. o de va väl de du va för mig VQ. kansek va de så. du va bad. cool. farligt. dumt. smart? annorlunda. en försök att våga mig på en annan väg. o nu sårar jag dig. jag spelar ett spel. o jag är så sjukt trött på att spela. men vågar inte sluta eftersom de rä det jag känner till. jag är feg. rädd för hur vannsinnigt ont de kan göra. jag har förlorat så många ggr att snart borde de väl va min tur att vinna?

SÅ: om jag bara blir vacker. blir av med mina finnar, o får en snygg, fast rumta  o låt utan celluiter, o en platt mage utan bildäck o armar utan gäddhäng. då blir jag lycklig.

Varöfr verkar ingen annan ha dessa tankar? Varför pratar man inte om sånt här i skolan?? varför finns inga svar? måste varit nån före mig som undrat? jag söker mening. jag söker svar. jag söker kärlek, jag söker liv.

o du, MB,  frågade inte en enda fråga. ville du alltså inte veta. Bryr du dig ? de är det jag vill veta.

JAg vill känna mg behövd. omtyckt. älskad. o få lov att älska o bry mig.

De började med att jag råkade se "det kungliga bröllopet" på svt nyss. dom visade bilder på när Kronpsins Haakon o Mette-Marit gifte sig, o det är ju underbaraste askungesagan! Hur hon haft en strulig tid i sitt liv o lyckas gå vidare o finner kärleken. O naturligtvis började jag gråta. Men bara lite. För jag är ju så galet förkyld o hade precis tagit nässpray, o jag har inte mkt spray kvar. Så höll igen ordentligt. varför gör jag allitd så? Jag vill ju få ut de. MEn är livräd fö ro gråta. För de väcker minnen osom gör så galet ont. jag vill ooxå ha de där brölloppet! Som får andra knäsvaga. o mig o mannen i mitt liv lykliga för all framtid. Så jag gick in på fb. Kollade mk o mb. o grät ännu mer. sht va jag saknar dom båda. Träffade ju mb på kalas häromdagen. o han är så underbar. jag vill sååå gärna kyssa honom när han satt där brevid mig o sa saker som gjorde mig knäsvag. även om de inte va nåt särskilt han sa egentligen. så gör han mig allitd svag. nervös. Jag blir korkad. känne rmgi så dum, svag. han vet så mkt. kan uttnyttja så galet mkt. De känns som han ser rakt igenom mig.

Du kanske kan se igenom mig. Men du kan inte se mig som jag ser på mig. MK sa en gång att han hellre är olyckligt kär än inte kär alls.  jag förstår att de är värre att inte känna nåt alls. Hellre då känna en hemsk känsla så man iaf kanske kan omvända den till någo bra. De är ju iaf en energi.

Indolens.

Jag fick avslag om min förfrågan om exrenpraktik där jag heslt ville va. Tråkigt. var sak jag nu va!? Vill ju va inom ÖNH. ledsen. täppt i näsan. Sörjer att MB inte vill så mkt osm jag . han har ju nån annan. varöfr är de alltd så?! men jag kan ju ändå inte va mig sjävl m honom. o så SB. Hon vekar inte villja prata m mig. O hon planerar saker m massa nadra. jag vill va med henne själv. återigen ser jag att jag vill ha en bästa vän. Jga ill känna mig saknad. jag vill ha en familj! Barn som älskar mig. som jag får älska utan anleding. utan krav.

Varför vill jag bli smal? för då har jag vunnit ifamiljen? Då har jag iaf vunnit något. För att känna mig snyggare. Fö ratt orka mer. För är jag snygg blir jag aoutomatiskt lycklig. och jag kommer automatiskt få pojkvän. Vill va snygg, för att alla ska se!

Jag blir verkligen irriterad när folk droppar kommentarer på saker jag ska göra. I just den formen. SKA göra. De behvet inte mena det. Men bara ordformen gör att jag tolkar så, o de är galet onödigt tycker jag.. Typ: Håll fast vid henne! De bestämmer väl jag eller? De hade jag lust att göra innan, men nu vill jag nästan inte alls va kompis med henne bara för att mamma sa att jag borde hålla fast vid henne. o så klart att de rä värre när de är mamma som säger nåt. FÖr då får jag inte göra fel. DÅ blri de mitt eget fel, o då såtr jag ensam, då får jag skylla mig själv om de blir fel, för nu har hon sagt åt mig hur jag ska göra o då är de klart att de blir rätt. Men provar jag då nåt annat o de inte går bra, så får jag förbli ensam. Sen ordet SKA igen. Vill verkligen känna det för mig själv. Varöfr inte säga "va kul, va snällt attt hon gav digg massage" varför måste de ligga en värdering i hur jag ska gå tillväga sen!?  



Så mkt intryck att de inte finns plats för uttryck. Så mkt tid, så lite tid. Så mkt som vill ut. Jag svämmar över. SÅ jag ler o låtsas att allt är bra. Så ingen annan ska må dåligt.

jag gjorde just en jobbig upptäckt. I "drömmen". Låg ch tänkte för mig själ vi sängen, tänkte på Dig MK. Saknade dig. Drömde hur jag tävlade hela tiden, o hur jag gjorde allt för att bli lyckig, lycklig utan dig. medan du va lycklig, o de sårade mig. Att du va lycklig utan mig. att du va lyckligare utan mig. För hade de inte varit så hade du väl iaf försöka behålla mgi som vän?!Jag drömde att du fått jobb på tv, i ett eget tvprogram där du diskuterade djupa frågor, politiskt o psykologiska frågor, aktuella frågor, men kändisar. O du fick sjunga /rappa, dina egna sånger, på göteborska. o De va din dröm, o den blev uppfylld. O värre va att de blev uppskattat. Folk tyckte om programmet, du blev poppulär, omtykt. för att du dissade mig. För att du klarade dig bättre utan mig. O Programmet blev MB:s favorit programm. O jag fortsatte leva på minnen. O önskade att jag kunde få gå i din strålglans. Ja tror att detta blev så jobbigt..eftesom.. du strävade oxå efter något. o de gör jag med. o du lyckades, inte jag. Du lyckade med flcikvän, o blev lycklig på de sättet. Då kommer jag aödrig kunna bli lycklig på de området. Så jag satsar allt på jobbet. utbildning, karriär. Kanske däfrför jag tvivlar så mtk oxå. Jag vill verkligen inte att du ska få bli lyckligare än jag. därför jag vill bli bäst o göra det bästa , de jag verkligen vill. För då har jag iaf lyckats på nåt plan. Då är jag bättre än dig på någonstans. jag vinner en rond. Varför valde jag då detta yrket. Inget status yrke direkt.. varför måste de va en tävling!? Men de va en mardröm, för i römmen hade du allt, o jag inget. o de är så de känns nu med, för du vann emelie, o jag har inget. Jag tvivlade på mitt yrkesval, men när du försvann hade jag INGET, o då hade jag bara utbildningen att satsa på. Vad skulle jag annars l'ägga mitt allt? träning? jag hade värk.. musik? jag va inte tillräckligt bra.. jag behövde nåt nytt. Varför satsar jag inte mer på plugget..-jag orkar inte. För att jag gråter ut över Dig. För att jag tvivlar på om jag gör rätt. jag vill ju släppa pristigen. jag vill göra de som är rätt. Varr tävlar jag då? o du ser ju inte ens att jag tävlar..varför bryr jag ig så mkt då. SOm att gråta över dig när du ändå inte ens ser hut mkt jag saknar dig. Jag förlorade dig, hur ska jag nånsin kunna bli lycklig med någon annan. de går inte. för jag skulle alltid blivit lyckligare om jag bara haft Dig. Jag minns att jag tänkte tvärtom tidigare i livet. När alla hade pojkvänner att jag pluggar och är smart. Sen blev de tvärtom.. alla andra va smarta på högstadiet, o jag va den korakde.. o då drömde jag om hur jag iaf kanske kunde bli först med att gifta mig. Jag kommer iaf va bäst där. Lyckligast där. Men jag vann inte där heller. Emelie fick poljkvän innan mig, o Ida.. o jag va forfarande ensam. O jag blev bra på musiken. Drog mig till det, satsade på det, för de gjorde ingen annan, o jag kunde. För DÅ kan ingen vinna över mig på DE området. Men ack.. då fcik jag nya konkurenter.. Joel, arronsson, Maja, klas, therese, ... o jag blev sämst.. vad har jag nu?! Familjen?! de har ALLA!? kan de va så? Jisses känns osm jag kommit på nåt stort här. jag vet bara inte vad jag kommit från till. bara en NY tanke.. så här har jag aldirg sett de tidiagre. Jag tävlar. är de en tävlig för mig? Precis de jag inte vill att de ska va? Därför jag tyker de är så jobbigt att Sanna vill ha så mkt uppmärksamhet..? Hon vill oxå synas. Få cred. De är ju de jag oxå vill. få sysnas, få uppskattning. Bli älskad. Av nogon. för något. O kan jag inte bli älskad för den jag är, så iaf för något jag gör. Tävling. Men jag gillar inte röstprojektet eftersom alla vill ha cred för " att de va min ide", "å va vi är bra". O alla tycker att dom är så duktiga. JAG DÅ!? vad rä min grej? när ska jag få skina i min strålglans? Skyttet? Slutade för att jag flyttade. Sen va jag nog inte sååå bra. Va finns de mer? Var ska JAG kunna vinna? ffa när jag ständigt förlorar. Reuma, glädjen till musiken, till plugget, till livet. De har alltid varit en tävling. Redan från början mellan mig o syrrna, om uppmärksamhet. "se mig". Minns när mormor bad oss sjunga lite för att se vem som sjöng bäst.. jag blev nervös, men sjöng o tyckte att jag va bäst. MEn Då sa mormor att syrran vann efterosm jag höll för munnen o mummlade mer. o sis öppnade upp mer. Redan då va jag tillbakadragen. Redan då en tävling. Mobbing.. Sis hade massa kompisar i skolan. jag hade ingen. Vi ringde kompisar på helgerna för att leka. bara för att pappa o mamma ville va ensama. Jag vill känna mg behövd. JAG VILL KÄNNA MIG bEHövD!!! Att någon vill att jag ska va här, att någon vill att jag ska kämpa som jag gör. FÖr jag vill inte alls kämpa längre. så värför gör jag de? för att jag vill att nån ska se det. beundra de. SÅ jag är iaf bäst på att må sämst. för de går inte att mäta. kanske. patetiskt om de rä så. för de är inget jag skryter med. verkliven inte. för de är inget jag valt. jag vill orka kunna göra skillnad för nån annan. och för mig. jag vill få vara utan krav. utan att bli mobbad. utan rädsla. utan att riskera att förlora. för de är nog nåt av de värsta jag vet. vinner jag min examen så har jag frtfarande förlorat musiken och Dig, MK. Vem behöver mgi nu?! Så som jag behöver Dig?

Tävling. om att bli bäst. sedd, omtyckd, älskad. Inte förlora. vinna! men vad är de jag vill vinnna? Dig, kärlek? lycka? glädje? jobb? barn? man? villa? familj? vänner? hälsan? tro? hopp? uthållighet? mod? mer rädsla? uppmärksamhet? är jag så fåfäng?

Blir så ledsen på vänner som sviker. u låte rjag töntig, jag vet. Men S frågade J om ine hon ville följa med till Indien i sommar, o hon vet hur gäna JAG vill åka och jobba som volontär, o så frågade hon J ist. Hon som sa till mig att hon ville åka själv. att detta v ahennes chans. Jag då?! ledsen.

http://www.docstoc.com/docs/21157295/Clinical-Anatomy-of-the-Thyroid-and-Adrenal-Glands

jag har ofta känt att du stött bort mig. att de är svårt att komma nära dig. kanske ust därför jag gärna vill komma dig extra nära. MB. o så är du så galet kaxig jämt. skryter. vadå odödlig?! man kan väl allitd bli bättre!? varför inte sträva efter de?

"Stora män och kvinnor går inte till historien för att de aldrig gör några misstag eller aldrig misslyckas, utan för att de inte låter misstagen hindra dem. De fortsätter tills de lyckas."

En guldklocka, silverklocka. fickur. i kedja. med citat.

Skrämd till tystnad. Så sa han. De kändes väldigt träffsäkert. De är så de känns. för jag vågar inte säng nåt. Av rädsla. vet inte etsakt för vad. tror jag är rädd för ensamheten. Att mamma ska vända de emot mig. nu va d eså längesen o jag hade ork då, o inte ord för de heller. nu har jag de, men vågar inte säga nåt i efterhand.. tänk om hon kommer säga "varför sa du inte de, skyll dig själv". så va de ju allitd när jag inte kunde välja innan, då valde jag allitd fel. Trots beslutsångest tvingades jag välja. Ibland ville jag inte ens ha något av de jag valde mellan. Kansk eför att sandra ville ha o då fick jag oxå.. tvingas välja.

Jag tror jag har känslor för Magnus B. Jag menar .. så va de redan från början. men jag tänkte " varför skulle han vilja ha nån som mig"..? o så hade han ju fclickvän.. o som gjorde slut, o jag fattade inte att han va intresserad.. o när jag fattade de, blev jag rädd.. rädd för allt jag kände. för att han inte skulle klara av att jag mådde så dåligt. För att dra ner honom oxå. så jag gjorde som alltid. fösökte släppa honom. på samma sätt son johan. Frågn är om de är honom jag vill ha. eller om de rä de han står för. jag vill ha samma energi. jag vill att han ska se mig på samma sätt som då. Trots att detta känns som ett värdligt problem gämfört m de andra så blev de hä väldigt stort nu. Jag har ju ingen direkt vilja. men de har jag ju. Jag vill ha de som jag såg hos magnus. jag ville stanna där. känna mig omtykt. betydelsefull. värdefull. att nån bryr sig på samma sätt som jag bryr mig.

Jag menar.. mina väner. jag har nog många vänner. men jag käner inte de. känner inte att de är på lika villkor. o jag vågar inte berätta. hur kan jag då kräva att dom ska förstå? samtidigt jag säker  någon att lita på, någon som verkligen kan ha tålamod med mig. jag litar inte ens på mina föräldrar. kärleken tynger mig otroligt mkt. o de är de enda jag verkligen inte vågar prata med någon om. jag skämms så. för jag vill så desperat att någon ska uppskatta mig. för den jag är. men jag har blivit så sårad för den jag är innan. så jag vågar inte visa de längre. jag vill bli omtyckt. sedd. älskad. men vågar inte visa de. för då blev jag mobbad. utfryst. så jag gömmer mig i tystnad? för de är för mkt o jag vet inte varför, eller vad som är vad. o jag blir frörvirrad o helt slut.

Skrämt till tystnad. Som när mamma o pappa sa "nu pratar vi, då får du va tyst". När är de min tur? jag väntar fortfarande. "va de verkligen så hemst att berätta för mamma".. när jag tagit ferarribilen o ljög om de. o hon blev så sårad. jag klarar inte av att se henne sån. för de va mitt fel. bättre o inte säga nåt. göra nåt. så jag inte gör fel. så jag ringde vänner o frågade om vi kunde leka. men jag ville eg aldigr. för jag hade inga vänner. o jag vågade aldrig gå hemifrån, för när jag gjorde de hittade du allitd på nåt kul, o så skröt du med de sen när jag kom hem, så jag fick dåligt samvete för att jag inte va hemma o hjälpte till. de va nog så de började. så jag slutade träffa vänner. vågade inte ifall jag skulle missa något. o de hönde ju saker jämt. så jag fick ju aldrig vila.

jag tycker om att prata av mig. behöver de. men känner inte att någon verkligen lyssnar.

jag har änslaor för magnus. hur ska jag kunna säga de. inte nu. nu när an är lycklig.

JAg vill att dom ska säga att dom älskar mig. Så jag vet om dom gör de. så jag vet om dom finns där om jag försvinner. om dom skulle märka de. att nån skulle säga de. o finnas där. jag vill att du ska finnas där för mig hela livet.

jag vill att du ska prata md mig på samma sätt som jag pratar med dig. jag har ingen annan. jag kan inte köpa dig o kräver inte att du "bara ksa ha mig" men jag vill va de. den enda för dig. för någon.

Frågan är om jag vill ha dig, eller om jag bara är avundsjuk på de du har. Jag fattar inte varför jag altgrig kan ta rätt beslut under tiden saker o ting händer. Jag har känslor för dig magnus. Thats it. har varit så länge, en har allitd k'nt att jag inte varit värd dig. Varför skulle Du vilja va med nån som mig lixom? o jag har inte förtått de förrän nu, när de är försent. vill jag kanske bara ha de nu för att jag vet att jag inte kan få de, fö att jag vet att de är försent?

Jag saknar den entusiasmen du har o eerglin o orken du har att engagera dig. JAg rä inte mig själv när jag är med dig. jag vill ha dig. men jag vågade inte. o nu är de försent. o de sårar mig. därför sårar de mig att se dig lycklig, när inte jag är de.

Du sa att jag kunde lita på dig. Att du vill hålla kontakten med mig. jag behöver bekräftelse. få veta att de är sant. jag litar på att du är mer lojal mot henne än mot mig. o jag har ingen annan. eller jag känner inte det iaf. men du säger en sak o gör en annan.

LIvet är en resa. På väg till en plats.
En plats vi inte inte känner till, som finns nånstans rätt nära, men jag letar än. den plats dom kallar hem.

Målet är att finna din väg in i livet.

Man får gå vilse ibland.
Va händer när de här tar slut? Vad rä människan? vad är livet? Vad rä meningen?

Pratade m oskar på Y:s fest. Spontant. trevligt .de flöt på . Jag tyckte om de. magnus hälsade fast jag förskate undvika honom. Jag va snygg. F flirtade. T oxå. jag hade trevligt. o Magnus flikvän tycker jag inte om. Hon tar mkt plats. vill va så galet "med" i diskussioner hela tiden. De rä knapt att M syns vid henns sida. o de är ovanligt. de är ju Han som syns! trodde jag.

Samvete. Min vilja.
Få vara, känna lusten till livet strömma genom kroppen. Andas  utan särta. Utan ångest, utan sorg, utan dåligt samvete.

En bön :

Ge mig mod att förändra de jag kan, ge mig kraft att acceptera de jag inte kan göra något åt, o ge mig förstånd att inse skillnaden. Tack.

ÄR de så att jag vägrar acceptera sjukdomen. O käpar i onödan, när de enda jag verkligen kan göra är att inte påverka den. O är de så att jag tillämar de i andra situationer? Att annat som jag faktiskt kan påverka "får lida" för att jag inte bryr mig då..!? Ignorerar jag sånt jag kan påvera för att jag inte kan påverka sjukdomen. ÄR jag bitter? Långsint? Bör jag acceptera det? Om jag hinderar mig från att göra saker jag själv vill för att de då kan bli en konflikt m mamma, så får jag dåligtsamvete gentemot mig själv. MEn om jag gör som min vilja nör jag vet att de blir konflikt får jag dåligtsamvete gentemot mamma. Samvetet är till för våra handlignar. inte våra känslor. de är okej att tycka olika mkt om saker o ting. o personer. De är okej att ha en vilja. De är okej att va arg. Accepterar jag sjukdomen utan att ifrågasätta? Eller accepterar jag den kasnek inte alls? Bodre jag göra det?

JAg kan inte säga att de är så. Men jag kan inte heller säga att de inte är så.