påhittat, men de är så de känns. de kunde varit verkligt.

Hej.

jag har gått o tänkt väldigt mkt på dig de senaste. De gör jag ju iofs alltid. men ändå lite extra mkt idag. För jag visste att jag skulle få se dig. o jag har förstått att du valde att gå till just denna tillställning för att jag skulle dit. Du ville träff mig. o jag ville verkligen träffa dig. o jag klarar inte ens av att se när du tittar på nån annan. Jag vill så gärna bara umgås med dig. bara du o jag. så som när vi gick hem nu. de va super mysigt. jag tycker verkligen jätte mkt om dig magnus b. men va va de där m j? ska ni ses nu? de är väl inte så att du försöker para ihop mig med m? din vän? har förstått att han är intresserad. men jag vill ju va med dig! du anar inte! jag vill verkligen få va din! tänk dig att leva livet tillsammans! jag skulle så gärna vilja ha dig som vän. för hela livet. Du är den mest lojala o omtänksamma människa jag någonsin mött. Du är en förebild. Du är presic som jag vill vara. men du är alldeles för bra för mig. Jag önskar att jag kunde må bra, o att jag vågade visa dig hur jag känner. ag ska va försiktig jag vet. De va inte längesen jag klängde efter en anna magnus. jag vill inte skrämma iväg dig. är rädd att de blir som då. lr som m johan. Du vet du ju hur de va. Snälla, jag vill inte att de ska bli nåt mellan dig o johanna. ni skulle kanske passa bra ihop, men snälla. bli min. Jag vill bli din. ska försöka att hålla tillbaka. jag är oxå rädd att de är så att du inte alls är intresserad. utan försöker para ihop mig med din vän.. men gud va jag vill ha dig! varför håller jag på så här? är de så att jag bara vill ha "nån"? nån som ser mig. tycker om mig, tar i mig. pratar med mig.

Påhittat: typ:

"Jag träffade en kille en gång. Alex. han va två år  äldre än jag. han va från chile. Lr rättare sagt hans föräldrar va från chile, han va uppväxt här o talade flytande svenska. Mina föräldrar är nazister. vi har inte samma åikter inom några områden...men de är oavsett mina föräldrar. Jag vågade ju aldrig berätta för någon om Alex. o han fick ju inte veta. Jag kunde inte ens säga något till mina närmsta andra vänner, ifall de skulle försäga sig i närheten av min syster, som gik på samma skola. Men så en dag, så tog jag mod till mig o bestämde mig för att sluta skämmas för mina föräldrar. jag vet ju att även de skämdes för mig. men jag vet att dom har fel.så jag tog med mig alex på en promenad. längs kungsgatan. o vem möter vi då om inte min far. o där går jag, hand i hand med alex. pappa blev rasande. han slog till honom allt han orkade, o han slet mig i håret o drog bort mig när jag försökte bryta. Alex hade ingen chans. pappa bara slog o slog o satt över honom där han låg på marken, o blod strömmade ner längs tinningen. Jag skrek. grät. Bad honom sluta. men icke. Alex dog. pappa fick som ahn ville. Därför vågar jag inte stå emot. jag vet att han allltid tar sig de han vill ha. när jag kom hade de bytt låsen. Jag sov ute den natten. 12 minus. min syste hittade mig dagen efter o fick in mig i garaget, fick en mugg te. bodde där hela veckan, gömde mig för att inte mor o far skulle e mig. men jag ahd eju ingen annan stans att ta vägen. vad skulle jag göra nu? vittna för polisen. självklart! men de va inte så lätt som jag trodde. Jag älskar ju mina föräldrar. Jag fick välja mellan dom lr resten av världen. egentligen är de enkelt. Jag tycker dom har fel. MEn att stå emot dom. när jag samtidigt älskar dom, o vill älska dom. jag visste inte. jag kunde inte. så jag gjorde ingenting. o jag skäms över de. jga borde tagit alex parti, vittnat för hans skull. För alla andra människor skull. för deras rätt att leva. för vem vet om min far komme rgöra samma sak igen. jag vet att han slagit många, torterat.. men aldrig dödat. jag va inte välkommen nånstans. jag bönade o bad. o fick en andra chans. om jag lovade att hålla med dom. o jag gjorde de, inte egentligen, men mina handlingar o de jag sa, va deras åsikter, inte mina. men jag gjorde som de sa, för jag orkade inte annat. jag va så vannisnnig leden. saknade alex. men jag gick in i en depresison. had eingen ork. jag kunde inte leva m skammen heller. att jag visste vad som hänt, men inte sa något. då skämdes jag för mig själv. jag gick till polisen. sa som de va. försvann snabbt därefter. levde som flykting. bort från familjen. jag visste att jag va tvunget att göra de för mina medmänniskor skull. vittna. Fick ny identitet. Alex hade dock aids. fick jag veta när han hade dött. o de hade jag oxå nu. hade nog inte långte kvar, trodde jag. för jag blev svagare o svagare för varje dag. o ag ville inte längre leva. men vågade heller inte ta mitt liv. jag visste att snart är ändå lidandet över. kanske va de bäst de som skedde. snart skulle jag ju få träffa alex igen. vilken vansinnig värld vi lever i. galet. Tnk om vi fastiskt är en del av en guds skapaelser. tänk om vi är ett misstag. att allt som finns är partiklar som svävar runt. o så plötsligt klumpade de ihop sig o de blev på lång sikt människor. o dessa varelser vill fösöka fortsätta leva, nu när de av misstag har fått förmågan att "leva". kanske va guds skapelse en annan, en större. långt utanför universum. o så på just denna lilla planeten, så råkade det finnas möjligheter att samla ihop molekler så att de blev människor som kan göra på detta sätt..leva. tänk om de fakstikt inte är mer än så. de kasne inte finns nån gud, kanske inte finns nån död, ignet efter. inegt innan. det som är nu kanske bara är en tillfällighet. ett mistag. ett mirakel. vad är vi? vad gör vi här? "

du frågade mgi två o tre gånger om jag inte vilja följa med dig hem. sova hos dig. de ville jag. sova sked eller ligga på soffan, de va av du sa.. o JA, jag ville. men varför sa jag nej? för att jag va rädd. tänk om du menade de, o sa så för att va snäll. jag vill inte att nån sa va snäll mot mig. jag vill at folk ska vilja va med mig. men tänkt om han ville de. ville att jag skulle sova hos honom. kunde han inte sagt de då? linda jag är intresserad av dig. Vill du sova hos mig? åååå vad jag vill att han ska säga så! men jag va rädd för att han skulle tycka att jag hade en äcklig kropp. vad skulle jag sova i? mina hotpants? hipster? o vad skulle vi prata om? jag va för trött för att ens hålla ögonen öppna. men jag ville mys. mysa med magnus. tänk va mysigt de skulle va. shi nu ångrar jag mig. men hjag hade börjat gråta om jag hade stannat. o då hade jag betättat. för du hade lyssnat. o då hade jag aldrig kunnat se dig i ögonen igen. lika bra att ag sitter hemma o gråter i min ensamhet igen.

Stackars dig sofia, jag vet hur de känns. tänke rpå dig. o vill at du ska veta att du får prata med mig om du vill.

tack kära vänner för att ni finns. jag förstår inte att ni vill umgås med mig. jag känner mig så vansinnigt tråkig. men de betyder mkt för mig att ni finns. Tack. tack för att ni ser mig. tack magnus för att du finns, när elin inte orkar. tack för att du ser mig, när jag är osynlig. de ska jag inte glömma! tack.

tack.

Orkar inte försvara mig.

Idag har jag gråtit som en tok. Började med en ny medicin. Kanse var de därför. kansek va de för att jag inte hade ätit. kunde inte. Elller så var de för att jag inte hittade papprena från sömnskolan jag gick i somras. Jag har verkligen letat överallt. i alla lådor, pärmar, mappar, block....överallt. Men ingenstans hittar jag dom. så nu saknar jag dom. o de känns precis som dom svek mig.

Såg kort på mig själv från 2006. Shit va smal jag va då. Har gått upp ca tio kilo sen dess. De är ju dumt att banta när man behöver extra näring, pga av depressionen. MEn jag kan inte hjälpa att jag vill bli smalare. Min mage hänger o jag känner mig svllen.

SK ainte äta godis förrän resan med orkestern. då vill jag ha platt mage. så jag kan basta utan att känna att jag måste ha handduk om mig. jag skäms över min kropp. o de blir ju inte bättre av att mor o far hånler när dom säger att jag inte borde äta glass för att jag är tjock. DOM är inte heller särskillt smala.

Men jag vill bli lika smal o vacker som då. Men de e klart. Jag mådde bra då. de gjorde jag verkigen. Jag vill känna så igen. jag vet att de inte sitter i utseendet. MEn de känns nästan lättare att kontrollera det, än mina tankar just nu. Tankarna o ångesten vill säga. Jga gråter. O äter jag inte godis, o tränar, så borde jag ju inte gå upp, utan ner. Jag vill må bra! jag såg bilderna o de va egentligen leendet jag saknade mest. Jag minns att jag log. Men jag minns inte hur de kändes. Shit, jag minns inte när jag va riktigt glad senast. Kaneska va de då. När jag va uppe i strämsdad  hälsade på en vän som snart skulle flytta långt bort. o va brun va jag. De va en härlig sommar. Jag va lycklig. Jag gjorde många kul saker. Men de de känns som en evighets sen. Lyssnar på favourit musikal-musiken just nu, o jag saknar den tiden. När jag mådde bra. Eller jag mådde inte helt bra då heller. Jag grät för att jag inte kune va med. på allt. Kund einte dansa. Fick va med i orkestern ist. jag som ville sjunga o showa! Va såååå besviken på min kropp. jag  hatar den! jag vill bara va nån annan. jag vill inte tvingas ha ont! jag har faktiskt inte gjort nåt för att förtjäna de här! D ehade varit en sak om jag hade tränat o hade träningsvärk, eller hade ramlat o slagit mig, men nu. pga sjukdom!? de SUGER! jag hatar de. men har itne ork aatt va arg. SÅ jag blir ledsen, o tycker synd om mig själv ist. För jag orkar inte va ledsen längre. jag blir innåtvänd o orkeslös, orkar inte försvara mig.

Tänk att kunna njuta av något. Hur känns lycka? kan någon beskriva det för migför jag har glömt.

"Makten tillhör den som tar den. "

Kanske. låter klokt. MEn hur ska jag göra för att ta akten över mig själv när jag inte har ork. det går bara inte "att rycka upp sig". Hur gör man. Jag trodde jag kunde de. Har ju kunnat göra de förut. MEn helt plötsligt går de bara inte längre. LR helt plötsligt är de väl inte längre. Jga har ju gått runt i den här fasen i snart 2 år! galet lång tid. En evighet om man frågar mig. Ändå är varje dag som en ny plåga. värre än den iinnan., för jag verkar inte lära mig ta kontroll över situationen. lär mig aldrig. kanske för att jag inte accepterar min situation. Men varför ska jag göra de, när allt är skit? jag vill ju inte ha de skit. Vet bara inte hur jag ska göra nåt åt de. Rädsla är egentligen bara oförståelse. men jag förstår inte varför jag inte förstår att jag mår dåligt. var ska man börja?

jag älskar dig.
ta hand om dig.
Du är underbar, vacker, viktig, älskad.

Skratta mkt o ofta, för man vet aldrig när de blir roligt nästa gång!
Puss



Jag är oövervinnerlig!

Jag är oövervinnelig! Ingen ska få trycka ner mig. Ändå gör folk de. Eller nej. Det är ju faktiskt ag själv som låter dom trycka ner dom. Läste nånstans att "ingen kan få dig att känna dig underlägsen utan att du ger dom ditt tillstånd". O de är precis så det är. Jag vill inte att nån ska få mig att känna så. MEn det är ju Jag som känner så. Inte dom. Eller jo, ibland kanske. MEn de är ju jag som lider mest av de. Att jag låter andra få mer status än mig själv. Jag vill ju gärna ge lika mkt respekt till alla människor jag möter, för alla är ju precis lika viktigt. Men varför låter jag inte de gälla mig själv? arför skulle jag vara mindre värd än någon annan? Varför får du mig att känna mig dålig. Varför tror jag att du tycker så? -jo för att du har träffat nån annan du älskar mer. Mer än mig. O där förr mitt värde. Varför lägger jag då så mkt tid o kraft o värde i det just Du tycker o tänker? varför bryr jag mig inte mer om vad mina vänner säger, när dom säger att jag är stark, söt, trevlig, omtänksam.... -jo, för att jag älskar dig. Men; älskar jag inte mina vänner? -Jo! väldigt mkt! O jag lägger enormt mkt kärlek i deras hjärtan. Så gör jag oxå i ditt. Men du svek mig. Du ville inte ha den kärleken. Du ville hellre ha nån annans kärlek. O därför känner jag mig underlägsen henne. Därför känner jag mig underlägsen Dig. Jag är dig inte värdig. Och det är precis de jag helst av allt vill få vara. Varför är de då? Varför vill man alltid ha det man inte kan få. Eller jo, jag KAN få dig, inget är omöjligt. Men jag vet inte hur, o nånstans vet jag att de aldrig kommer bli så, men de finns en liten liten möjlighet att de skulle kunna bli så, o då gör jag allt för att få den chansen.. men den kommer ju aldrig. o jag går o väntar på den. men den är så liten att den knappt finns. Ändå håller jag så hårt fast vid att försöka. Hur ska jag göra för att sluta va s envis. Eller varför är de förresten Jag som ska ändra mig? Dugen inte jag? Nej för du vill hellre ha någon annan. Jag dugen inte åt dig. Jag kunde inte uppfylla din önskningar, behov. o jag gav dig allt jag kunde. O jag ger dig mer o mer för varje dag. VArför fortsätter jag göra så här mot mig själv? Varför plågar jag mig själv så hårt. När jag vet att de är mitt eget fel. När jag vet att det är jag som får mig själv att må dåligt? Jag vill inte låta någon ha sådan makt över mig. Samtidigt är de precis de jag drömmer om. Att våga lita på någon o älska någon helst kravlöst, utan att behöva såra någon eller att riskera att bli sårad.. Gifta sig med jobbet? nej, jag vill verkligen bli lycklig! o ingen ska få stoppa! Varför funderar jag då nu på att gå ner till poolen o simma några längder. Varför avstår jag att ära efterrätt idag? Jo för att bli lite smalare. För att bli lite snyggare, så att jag kan visa dig att jag är bättre än hon. Att jag är vackrare. Att jag är perfekt för dig. VIsst, jag vet att du inte söker någon som är perfekt. Du vill ha någon som matchar ditt liv. MEn jag vet inget annat sätt. Jag kan bara sträva efter de jag tror är rätt. O jag älskar Dig. Därför vill o kan jag inte släppa dig. Inte helt. Jag bryr mig om dig för mkt för att släppa. Om något skulle hända så vill jag finnas här för dig. ändå ver jag att du inte kommer höra av dig. Ändå låter jag mig förnedras.

Såg precis "sex and the city"-filmen. Funderade på om det va ett sådant liv jag ville ha. Vems isf? ..jag vill ha mitt eget liv. Ingen annans. O jag ska skapa det själv. Med hjälp av andra. o vi ska alla leva mitt liv tillsammans. Vill ni va med? JAg är livrädd för att bli ensam. För att min verklighet ska vara den enda. För jag hatar den. Den är svart grå, tråkig. o den gör ont. Så vansinnigt ont. men jag älskar. jga tror att jag gör de. Någonstans djupt inom mig, så tror jag att jag vet vad kärlek är, o jag hoppas att jag skull ekänna igen den om jag såg den. o Jag ska försöka lita på dne mer. PÅ att den en dag kommer segra. FÖr oss alla. De kanske inte blev så idag heller. Men kanske imorgon. Den som lever få se, eller hur? snart måste ju dagen komma då vi får en anledning till att leva. DE måste finnas en orsak, en mening med vårt liv. Eller hur? eller är det bara jag som är ensam med mitt?

meningen med livet? meningen med smärta? meningen md smärta utan ljus?

Så som stjärnor tittar fram ut ur ievighetens natt..sa ted gärdestad, o så tog han livet av sig.

Jag har livlinor. När de blir för jobbigt. En vänlig själ sa till mig en gång att jag alltid kunde ringa, om smärtan o mörkret blev för stort. MEn jag ser döden som en befrielse. Jag tror inte att gud vill att jag ska må såhär, Jag tror att han vill att jag ska leva, men de är nog inte hans fel att de är så här.. o jag tror att OM jag väjler att ta livet av mig, så möter han mig med kärlek, för då vet han att jag prövades så hårt av onskan att jag inte stod ut längre, o då skulle han ge mig den kärlek jag saknat. Jag tror oxå att visst gud kan ha gett mig mkt av den smärta jag känner, så jag tänker kämpa, jag tänker inte svika honom! jag ska ge honom mer kärlek än jag kan föreställa mgi själv, o så ska jag kämpa för att sprida den vidare. Så att alla får känna att de finns en mening med livet. För visst Herren kanske prövar oss, o en dag kanske han vill ha svar på varför jag inte kämpade mer, varför slutade jag, varför gav jag upp. Jag tvivlar dock på dig ibland. o de skäms jag över. Jag vill lita på dig. MEn tänk om du inte ger mig tillräckligt m kärlek, tänk om jag inte orkar nästa stora sorg eller smärta? Du har redan testat mig! Var ska jag behöva utså mer? så OM smärtan blir för stor så har jag liv linor. DÅ har jag olika vägar för att ta mitt liv, i olika situationer, ska jag va förberedd! Jag ska segra över smärtan o de onda här på jorden. o jag ska komma med kärlek upp till dig! de är min dröm. Mitt mål! Jag ska sprida så mkt kärlek jag bara kan! för din skull! fr att jag tror att det är rätt, att du är rätt! O om jag gör de jag tor r är rätt, så har jag ju iaf försökt.

Varför lever jag överhuvudtaget? varför begår jag inte bara självmord? O gör ett slut på de eviga lidandet? kort o smärtfritt..så skulle allt va slut..

Jag är väl för envis, tror på kärkeleken, hoppet.

kanske.

QSL betyder "uppfattat", på radiospråk.
QRV betyder ätt man är ledig.

Jag har vänner. Jag har faktiskt folk som inte svikit ännu. o som håller mig vid liv. så är de bara. Tack för de! jag älskar er!







 


Jag ska gå ner i vikt.

Nu har visst en inlägg försvunnit, för att jag inte la ut de direkt..attans. sur är jag!

Hur som helst. Från och med imorgon, ska jag se till att ha platt mage på resan i juni!,
jag ska försöka träna minst 3 ggr i veckan (simmning) i minst 30 min.
Jag ska inte äta godis, om de inte är nåt väldigt speciellt på g. Inte dricka om de inte är fest. Inte äta så mkt i varje person. Ska äta minst ett lagat mål mat om dagen. Varmt. Alltid äta frukost. Ska försöka träna på morgonen innan skolan. Så hoppas jag att jag o magnus ska bli kära. Jag vill att han ska älska mig! nu och sen!

Puss hjärtat.

Var är jag?

Någon har berört mitt hjärta. Någon har dragit mig så djupt in att jag inte kan komma ut. Varje gång jag läser ditt blogg inlägg, vilket som helst, så går de obehagliga rysningar genom kroppen. SÅ jag försöker sluta tänka på dig. MEn shit va jag saknar dig. O ni har de gått ett år sen jag sist såg dig. O vi sågs endast några få gånger.. kanske 4. O jag är så otroligt fast o fängslad vid dig. Jag älskar dig. Tror jag. För jag känner ju ingenting. Inget förutom min tjocka skvalpande mage.

suck.

Jag hatar att leva. Varför kan de inte bara ta slut nån gång? nU har jag gått i terapi o pratat om massa problem, men jag har inte vågat säga något om vikt problemet. fast jag skulle vilja ha råd. Men jag skäms så över mig själv. De är helt galt. Jag hatar mig själv. För jag kan inte bestämma något om mig själv, jag bara mår dåligt. O jag kan inte rycka upp  mig. Jag har dålig hållning, o den där fittriga insidan är försvunnen, o jag saknar den: Jag saknar mig sjvälv, mitt eget inre jag. Var är jag?

Titut..
Borta!?

Älskar. Älskar inte. Det är frågan.

Jag älskar. Jag väljer att älska. jag väljer ljuset. Men jag känner de inte. jag ser inte ljuset. Hur ska jag då kunna tro på de? kanske för att jag en gång sett de? men vart tog de vägen? nu fumlar jag runt i mörker igen o vat inte vart jag är o inte vart jag är på väg. Lost. Jag längtar ut. Forever tying to reach the end.

På återseende.

Jag ser ingen anledning till att gå upp på mornarna. inte längre. Varför gick jag upp? när jag bara väntar på att gå o lägga mig igen. Inget vill hålla mig uppe. Jag ska int träffa någon, ingen vill träffa mig. Jag har inget speciellt att göra, o de jag kanske borde, eller skulle kunna göra är att plugga, men de känner jag inte för. Är de meningen att jag bara ska sitta o göra de jag INTE VILL hela dagarna? när är de meningen att jag ska få uppleva något som jag vill? När ska jag få tycka om att göra något?

VIll jag bli läkare ist?

Jag tycker väldigt mkt om dig magnus.

jo men läkare är de yrket jag beundrar mest. O som jag verkligen skulle vilja bli. Men jag är bara såååå trött på att plugga. O jag vill ha en utbildning nu! Jag vill känna att jag är bra på något. O de enda var att plugga. O nu kan jag inte ens de. O jag som ville va den gladaste, o ge så mkt kärlek som de bara kunde gå. vart tog allt vägen?

Jag känner mig väldigt ensam just nu. Jag borde träna, så jag blir smal. För då blir jag nog lycklig. Not. Jag tror inte på de egentligen. Jag blir typ mobbad hemma. Inte konstigt att jag har dåligt självförtroende. när mor o far ständigt kämpar med övervikt o ändå sitter o tyrycke ri sig hips o jordnöttsringar nätterna igenom. o läsk, sjukt mkt dricka! o så säger dom att jag har stor rumpa o tjocka lår o stor mage. O de vet jag att jag har. För de har dom alltid sagt. Eller de är ju inte så att dom säger de rätt ut heeela tiden. Men jag får ju pikarna. O ni bara växer, fast ni köper träningsskor, men behåller dom i lådan. O nu gör jag samma sak. Men sist jag mådde bra, när jag började på utbildningen, så var jag betydligt smalare, o ändå var jag inte smal på de korten från dess. SÅ jag vill bli ännu smalare. För då tror jag att de kommer bli bättre. Men nu är jag förkyld o vet inte om jag vågar träna. Men om jag inte gör de komme rjag ju adrig lbi smalare, o då komme rjag ju aldrig må bättre. SJukt frym värld vi lever i.

Jag älskar dig nog.
Ta hand om dig. O må så bra som du förtjänar. Du är värd endast de bästa. Glöm inte de!

Till Magnus.

Magnus. Jag tycker väldigt mkt om dig. Du har berört mitt hjärta. Du får mig att må bra. 

När den andra Magnus upptog mina tanker 24 h om dygnet kom du o jag såg en glimt av dig. Som bettydde mer. För Du magnus, är inte någon som sviker. Du är en bra man. en underbar människa. Du är omtänksam. Lyhörd. Du ger respekt o du "ser" människor. Det är ju bara några av tusentals egenskaper hos dig som jag verkligen tycker om. Därför är nu jag rädd för att såra dig. Jag skulle vilja dela mitt liv med dig. Men jag känner mig som en fjortis när jag skviver de här. Men de är så jag egentligen känner. De är sant. Jag är ingen fjortis. Jag är oxå en bra människa. Jag är oxå lyhörd, ödmjuk o omtänksam. jag bryr mig om dig. De är därför jag är så rädd för att såra dig. MEN. Jag känner ingen direkt attraktion av dig. M2. Jag har svårt att tänka mig sjäälv ha sex med dig. Jag gillar lite hårdare tag. O du är så otroligt hänsynsfull. Men jag skulle inte tveka igen. OM du någongång skulle bli intresserad igen. Förlåt för att jag tvivlade. Jag behövde ett ögonblick att fundera. o de sårade dig. Förlåt. Nu vet jag att jag behöver inget annat än de som redan finns inom dig. O jag skulle verkligen villja få ta del av allt de som finns inom dig. Jag har träffat din bror o han va super trevligt. vi pratade o så även m din bästa vän. De känns som vi är vänner allihop. Du får mig att må bra magnus. Men av någon konstig anledning så har jag lättare för att prata m dina vänner o din bror, än med dig. För jag är livrädd att inte du ska tycka om mig lika mkt som jag tycker om dig. Därför vågar jag inte visa mig själv. Jag har dåligt självförtroende just nu. Jag förstår inte hur någon kan tycka om mig. För JAG tycker inte om mig själv. Jag har inga känslor för mig själv alls egnlitgen. Jga vill bara förändra mitt liv, för jag trivs inte. o jag kan inte. Vet inte hur elle rvad jag ska göra. Inte heller vad jag vill göra. Jag vill iaf träffa en bra man. M1 fick mig att må bra. jag kunde prata m dig om allt. Men du svek mig. M2 du fanns där när jag som bäst behövde dig. O det är presic det jag önskat! De finns inget vackrare att få av en annan människa o du gjorde de för mig. Jag är dig evigt tacksam för de magnus! Men nu ska du flytta, för att börja med ditt nya jobb. nyutexaminerad läkare. Jag är såå stolt över dig! DU kommer bli en fantastiskt bra läkare. o jag önskar innerligt att du blir så lycklig som du förtjänar. Att alla dina drömmar ska slå in! För de är du verkligen värd! Först trodde jag bara att du ville ha lite "mys" med mig innan du flytade.. men jag tror faktiskt inte att du skulle behandla någon så. JAg vet att du va seriöc. O jag va verkligen intresserad. Men eftersom jag inte vet om jag ens kommer överleva natten nu, så vågarj jag inte riskera att såra dig, även om jag önskar att du va här o höllt om mig. Du har varit och är viktig för mig. Jag hoppas inte du ger upp. Snälla håll kvar vid mig. Jag behöver någon att lita på. Som hjälper mig ur de här. Snälla stanna kvar hos mig! Låt mig få va din vän!? jag önskar att jag kunde få lite egen tid med dig. Shit va jag gjort bort mig igen. Alla gånger du tittat på mig o jag vikt undan blicken , för att jag varit rädd för att du är för bra för mig. O kanske är de precis så de är. men jag älskar dig. O hoppas att du ger mig en ny chans. för då ska jag vårda den väl. Jag ska försöka visa dig att jag oxå är intresserad. jag vet bara inte hur. Jga är inte van vid att nån är intresserad av mig, så jag vet inte hur man ska ta de ett steg längre.. jag har flirtat tillbaka, men bara liiite.. Hur går jag vidare? Jag vill va din vän för evigt. Och jag ska göra mitt bästa för att hålla mitt löfte till dig. Att älska dig o göra allt jag kan för att du ska må s bra som möjligt.

Ta hand om dig!
Jag älskar Dig.

/Linda

RSS 2.0