brev från J, ungesk blondinmamma

Ungersk blondin mamma skriver till sin dotter

jag skriver detta brev långsamt för att jag vet att du inte kan läsa så fort. vi bor inte längre där vi bodde förut för din far läste att 20% av alla olyckor händer i närheten av hemmet.jag kan tyvärr inte säga vilket nummer vi bor på för de förra ägarna tog det med sig så att de inte skulle behöva byta adress. Allt är fint i den nya huset, det finns tom tvättmaskin fast den funkar inte så bra,

julianna säger:

för jag la i kläderna o tryckte på knappen o de försvann ner i ett hål. förra veckan så regnade det bara två gånger, en gång i tre dagar o nästa gång i fyra dagar.jag skickar med kappan du ville ha men den blev för tung med knapparna på så jag skar av dem o la dem i fickan på kappan isället.Din störda bror låste in bilnycklarna i bilen o det tog två dagar innan de lyckades få ut mig o din far ur

julianna säger:

bilen

din syster födde idag men vi vet inte om det är en pojke eller flicka så därför kan jag inte säga dig om du har blivit morbror eller moster.kan du tänka dig att grannen ramlade i tunnan med brännvin. de försökte dra ut honom men han kämpade emot som en hjälte och drunknade. stackarn fick de bränna i 3 dagar.

varma hälsningar från din mor. PS jag ville skicka med pengar i brevet men kuveret var redan stängt


Flickan och fågeln

Fågeln till flickan: Jag kan dansa för dej!

Flickan ryckte av fågeln benen och sade:

-Dansa då!

Fågeln tittade olyckligt på flickan och sade:

-Jag kan inte dansa för dej, men jag kan flyga för dej..

Rasande slet flickan vingarna av fågeln och sa:

-Flyg då!

Blödande såg fågeln på flickan och sa:

-Jag kan inte flyga för dej, men jag kan sjunga för dej..

Ännu mer förbittrad kastade flickan in fågeln i väggen och skrek:

-Sjung då!

Döende såg fågeln på flickan och viskade:

-Jag kan inte sjunga för dej, men jag kan dö för dej.



I en svartvit värld är Du min regnbåge.

We can work it out.
You cover me with peace, until the war is over.

Jag vill känna att jag levt mitt liv.

Jag bråkade m T idag om exjobbet. Vi får se hur de här går. känns lite jobbigt just nu. Men ska andas o tänka på saken. Hon ställde ett ultimatum. Jag hatar ultimatum, krav, villkor, tvång och förväntningar! DÅ vill jag bara göra tvärtmittemot. Så behöver få tänka lite. Pratat kasnek mer om de en annan ågn. har iaf träffat goa äldrekursare idag. blev så glad o alldelles varm inombord. saknar dom väldigt väldigt väldigt mkt! o önskar dom allt gott o väl i livet. Oavsett var dom befinner sig, var dom än kommer vara. Trots att jag helst vill ha dom när amig, hela tiden.
Dom ger mig energi, o kreft, mod o ork att kämpa vidare. Ni inspirerar mig till liv. Tack underbara ni för den gåvan, som är den vackraste gåva man kan få av någon man älskar så högt på jorden. Ni är underbara.
Ni förgyllar mitt liv. Ni ger mig liv. vilja. stöd, tröst o kärlek. o glädje o värme. gemenskap. frid. tro.

<3


De är inte pinsamt om du står för de.

De är inte pinsamt att skriva dikter. texter. Om man står för de. De är inte pinsamt någonting faktiskt, om man bara själv bestämmer sig. De rä up till dig. De är bara Du som verkligen an skämmas? Vill du de? Eller såtr du för vad du gör?

De rä inte pinsamt om Du står för de.

är något pinsamt, är de för att su själv är osäker på din åsikt i fårgan, eller på var du har dig själv. Lär man känna sig själv så skäms man inte.

Vi pratade sist om Hur de finns skillnad mellan skam o skuld. o Sann o falsk variant av de båda. Vad är sann respektive falst skuld, o vad rä sann respektive falsk skam? Måste prata vidare om de nästa gång. för jag minns inte. de va mågna nya rd för mig. vad rä vad. o vad rä jag mitt i allt de? Ett steg i taget, men äntligen på väg. =)

Kärlek.

Jag har mått lite bättre de sennaste. Har gått upp i vikt, o de känns jobbigt, men allt annat känns mkt mkt mkt bättre. =) glädje, nästan. GJorde min sista kd idag. de börjar dra ihop sig. en dag blir jag klar, o då ska jag skriva låtar rocka i melodifestivalen!

De är inte pinsamt om du står för de.

De är inte pinsamt att skriva dikter. texter. Om man står för de. De är inte pinsamt någonting faktiskt, om man bara själv bestämmer sig. De rä up till dig. De är bara Du som verkligen an skämmas? Vill du de? Eller såtr du för vad du gör?

De rä inte pinsamt om Du står för de.

är något pinsamt, är de för att su själv är osäker på din åsikt i fårgan, eller på var du har dig själv. Lär man känna sig själv så skäms man inte.

Vi pratade sist om Hur de finns skillnad mellan skam o skuld. o Sann o falsk variant av de båda. Vad är sann respektive falst skuld, o vad rä sann respektive falsk skam? Måste prata vidare om de nästa gång. för jag minns inte. de va mågna nya rd för mig. vad rä vad. o vad rä jag mitt i allt de? Ett steg i taget, men äntligen på väg. =)

Kärlek.

Jag har mått lite bättre de sennaste. Har gått upp i vikt, o de känns jobbigt, men allt annat känns mkt mkt mkt bättre. =) glädje, nästan. GJorde min sista kd idag. de börjar dra ihop sig. en dag blir jag klar, o då ska jag skriva låtar rocka i melodifestivalen!

Ja visst gör de ont. - Karin Boye

Ja visst gör det ont - Karin Boye.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

ur Präriehundarna - Jonas Gardell

Ur: " Präriehundarna" - Jonas Gardell.

anklagaren

När jag va riktigt liten fanns det ingen ände på allt jag skulle bli när jag blev stor: bagare, lindansös, skådespelerska, musiker, trädgårdsmästare, sjurskötare......
Helst skulle jag bli allt på en gång.
Då hade livet inga gränser.

När man skriver bokstaven A har man en väldig mängd möjliga ord att bilda. Lägger man till B reduceras antalet kombinationer väsentligt men de är fortfarande många: Abbot, absolut, abrupt.....
Fortsätter man med ett S upptäcker man med lätt desperation att endast ett femtontal ord återstår att välja mellan (jag har tittat i ordlistan).
Och efter ett U är det lika bra att gensat lägga till R och D -  för då är man fast. Visserligen kan man variera med olika ändelser och tilllägg, men de A, som från början hade oanade möjligheter och hade kunnat bli nästan vadsomhelst, är ohjälpligt och oåterkalleligt ABSURD.

För varje steg man tar frammåt, för varje erfarenhet man gör, för varje beslut man fattar, blir den framkommliga vägen allt mindre förgrenad och till slut en raksträcka in i återvändsgränden.

Då återstår att börja om på nytt. Om man har modet och kraften.

//....\\




Valborg.

Didn't we almost have it all.

Har man en gång haft sex vill man inte sluta ha de. Så va de JK sa en gång. o jag känner samma sak ang kärlek nu. jag fann de hos dig o jag vl bara ha mer o mer o mer. Jag vil inte sluta bli älskad.

Vi pratade . Jag o prästen. Om döden. jag vågade säga att jag såg de som en befrielse. Då kommer min tid. sen. som med allt annat. jag bara väntar. längtar. efter döden . då får jag vila, då blir jag fri. Fårn andras förväntningar. o då kan jag int elänge få dåligt samvte fr aatt jag inte orkar leva upp till andras förväntningar. jag vill så gärna bli älskad att jag gör vad som helst för er. mEn jag ORKAR inte. så vad ska jag gör.a jag ger er allt jag har o kan. o missar mig själv. o en dag ska även jag få vila. men jag inser nu mer o mer att jag missar livet. jag missar mitt eget liv. det är mit. varför ska jag lyssna på andras förväntningar? När de är min tid? Jag har tänkt så mkt på vad som händer sen att jag missat nuet. vad är livet egentlige, borde inte de va frågan? vad rä de? Vad är jag? Jag kanske måste börja där, innan jag ger mig på frågorna om varför?

Varför ska jag acceptera sådant jag inte förstår, Döden kan jag inte heller göra nåt åt. DEn komme rförr eller sneare, men jag är inte rädd. För jag tror att jag upplevt så mkt som är värre. MEn de vet jag ju faktiskt inte. emn varför ska jag va rädd. Jag är rädd hela tiden. Döden accepterar jag. Att acceptera är för mig att välkomna. o jag välkomnar inte min sjukdom, smärta. Varöfr skull ejag nöja mig med något som inte är bra? farför ska jag acceptera det, när de inte är jag som bestämt regeln? varför ska jag leva efter någon annans vilja? förväntningar? En sjukdom jag själv inte valt? Varför? Döden ser jag som en befrielse, o därför välkomnar jag den. Då får jag vila hos min mormor.

Jag har respekt för döden, för den ger mig befrielsen jag så länge längtat efter. Därför kan jag acceptera den utan att jag stretar emot. de är klart att jag ifrågasatt den, de har jag gjort hela mitt liv. MEn de är mitt stora hopp. Jag har hppats så länge. De måste vara ett stop, en plats där jag får vara jag o bara vara, utan krav. Där tar kraven slut. o ångesten, o smärtan.  

Once you now what love is, you never let it end.

Träffade Ida o Emelie på en spontan fika. O Ylva sov över hos mig o vi bestämde att jag skulle få hälsa på henne i stockholm i sommar. Skulle va jättekul!!! Ha rju aldrig vait där. O ES har fårr jobb som CHEF!!!!!! efte bara ett o ett halv år efter examen. hon är grym!!!!

Loving you makes life worth living. DIdn't we almost have it all?

Du behöver inte säga nåt.

Till Hiva, Melissa Horn

Vi lever i vår egen värld
Där går vi långt och benen bär
Allt vi behöver det finns där
Vi lever i vår egen värld

Och jag känner mig så trygg hos dig
Jag känner att du älskar mig
För när du säger det så tror jag dig
Jag känner mig så trygg hos dig

Och jag går med dig överallt
I sommarsol och vinterkallt
När tankarna tar över allt
Jag går med dig överallt

Om hösten hittar hit igen
Då håller vi ihop min vän
Ja då lever vi för sommaren
Om hösten hittar hit igen

Ja du behöver inte säga nått
När tiden flytt och åren gått
Om det blivit som dom förutspått
Ja du behöver inte säga nått

Men om du längtar hem nån dag
Och saknar nått precis som jag
Då leder vägen dit den ska
Om du längtar hem nån dag

Nej du behöver inte säga nått
När tiden flytt och åren gått
Om det blivit som dom förutspått
Du behöver inte säga nått

Sorgen fly för våren - glädje ler ur tåren.

Sköna maj, välkommen till vår bygd igen! Sköna maj, välkommen, våra lekars vän! Känslans gudaflamma väcktes vid din ljusning; jord och skyar stamma kärlek och förtjusning; sorgen flyr för våren, glädje ler ur tåren, morgonrodnad ur bekymrens moln. - Runeberg 1870

"Jag vet inte vägen till framgång, men vägen till misslyckande är att vara alla till lags" Bill Cosby

"Jag vet inte vägen till framgång, men vägen till misslyckande är att vara alla till lags" Bill Cosby


RSS 2.0