kolossalt genomtänkt

Någontign gör ont i mig. Jag vet inte riktigt vad. Jag ska försöka beskriva det. Det blir inget roligt inlägg det här heller. Man jag behöver inte dra roliga historier för att du ska stanna kvar hos mig va?

Ibland är det som, hjärtat , spränger, som en spikkluppa som stora taggar, som fötts inuti hjärtat o väwer sig större och större. o spressar ut sina tackar genom hjärtat, presis som en visdomstand spritter upp ur tandköttet. Det brinner. Spikklubban är glödande het o hjärdat pumpar så försiktigt de bara kan för att inte spricka, för snart spricker de. O då kommer allt bära eller brista. men hjärtat försöker dra ut på de. De gör ont, o jag försöker hålla ut. Jag försöker hålla kvar tills de går över. På så sätt plågar jag mig själv. Jag är inte rätt för döden i sig. Jag är rädd för att plågas ihjäl. för att lida. För jag tycker att jag lidit tillräckligt här i livet. Jag vill bara bli gammal fort. Slippa dra ut på det så här. Jag vill få svaret på meingen med livet så jag kan sova i frid sen. Men jag kommer säker inte kunna somna då heller. Sömn finns inte i min värld. huvudet känns tungt. jag ser suddigt. ljuskänslig. lite som epilepsi-ljus, yrsel, illamående. sugande känsla i magen, både uppåt o neråt. svarta punkter framför ögatslins, som iriterar när jag försöker läsa en text. när jag försöker le o prata artigt i telefonen. du frågar inte ens hur jag mår längre. Du pratar om stumpbyxor o frisyrer. Snart möter du den du egentligen väntar på, din pojkvän. mig pratar du för att fördriva tiden tills han o hans kompisar kommer. sen är jag borta. men om jag verkligen var borta, skulle du sakna mig då? jag är ju så artig även nästa gång du inte frågar hur jag mår. Jag ringer aldrig dig, det rä alltid du som ringer. vänskap utan krav? vänskap? plikt/krav? de sticker i huvudet. känner mig lite snurrig i huvudet.fingrarna är iskalla, o jag spänner axlarna upp mot öronen hela tiden. Försöker dra upp dom så långt jag kan, för att sen släppa som helt. För att slappna av. men snart dras dom sakta uppåt igen, utan att jag tänker på de förrän jkag suttit så en stund. tuggumit börjar bli riktigt äckligt. hårt o smakläst. Men jag har så torr mun, o inget att dricka. Spottar jag ut tuggumit kommer jag inte kunda svälja alls, o börja hosta. läppar o kinder klibbar fast i tänderna. tungan fastnar i gomen ibland. ofta. håret kittlar mot axeln. de går en rysning genom kroppet. Den stannar på huvudet. de pirrar . surrar i armarna. jag vågar inte röra på mig. endast fingrarna o underarmarna får röra sig. blicken är ner ot tangentbordet. Tittar inte på skärman mer än yttresr sällan. ifall jag tror att jag stavat fel. men jag ska ju ändå inte korrektur läsa de här sen, för jag vill försöka vara helt ärlig mot dig. därför skriver jag precis det jag tänker på, här o nu. så får vi se vart de bär. vågar knappt andas nu. Andas med magen. koncentrerar på magen.  rör jag på bröstkorgen kommer hjärtat explodera. de börjar sipra blod ur hålen som spiklubban gjort. den växer sig allt större o tränger o spänne rut ur mitt hjärta. Det gör så vansinningt ont. men jag vet att om jag bara är stilla så kan de lugna sig snart. om en stund. om en evighet. blundar för det svider i ögonen. de sticker i do. Som om de va jätte torra o börjar bildar självsprivor i dom. presis som på fingrarna runt nagelbanden när man tvättar som oftao  det är kallt ute. så känns de fast i ögonen. o huvudet dunkar. jagkänner varje puls slag tydligt. pulsen har ökat. o ökar fortfarande stadigt. mår illa. andas med magen. inte röra bröstkorgen så går de snart över. snart är de slut. benen är om fastklistrade o golvet. ryggen mot ryggstödet. rumpan börjar ana träsmak. har suttit så här länge nu. svettas o fryser på samma gång. hänner svett i pannan. men fingrar o ben är iskalla. oj, magen kurrade vist. eller lät iaf. trots att jag faktiskt har ätit frukost idag. men de är snart dags att försöka äta. men just nu har jag verkligen ingen lust att äta. behöver andas färdigt försöt. försöker sträcka på benen. långsamt. så att inte bröstkorgen rör sog för mkt. de stramar åt runt bröstet. De handlar om millimetrar. de sitter fullt med folk runt omkring mig. jag får inte få panik. De pratar o skriver på sina datorer. datarummet i skolan som nästan alltid är tomt. Det andra datarummet har frächare datorer o brukar va mer populärt, men de verkar vara uppbokat idag. så här sitte vi. jag. o massa folk jag aldrig sett föut. jag andas lungt. o ska inte få panik nu. jag ska bara andas så blir de bra sen. Varför kämpar jag så hårt för att överleva. jag vill ju inte plågas, jag vill ju bara gli gammal fort. o dö snabbt. inte så här plågsamt. Jag tycker jag har lidit klart nu. Kan inte "gud" trycka på knappen så jag kan få vila ut snart. jag vågar inte göra de själv. slappnar jag av nu spricker de, o de kommer göra vansinnigt ont. för så fort jag försöker blir de tusen gånger värre.... awwwwwwwwwww vaffan ska jag göra??????? så, då kommer tårarna oxå,, nu ser jag ingenting. de är grummligt. mina läppar darrar. men jag anstränger mig hårt, varje liten muskel är spänd. för jag får inte gråta så de hörs. börjar jag slappna av kommer gråten att skölja över mig. o kommer bröstkorgen röra sig. då fylls lungornas övre del o trycker mot hjärtat. o nubbar spkklubban lungorna kommer lungorna fyllas med blod o då kommer jag drunkna i mig själv. Jag komer skapa min egen död om jag inte gör nåt snart. spikarna gnisslar, vissa taggar är lite trubbiga så de går inte riktigt hål på hjärtvävnaden. den bara spänner ut hjärtat. det verkar vara väldigt elastiskt. för de trycker rejält. huruvdet snurrar. försöker tänka en tankte åt gången. försöker skriva ner precis det som händer här o nu. konstigt nog verkar jag hålla mig relativt fokuserad. men jag ska skriva ner de här då jag vet vad som kommer hända nästa gång. jag evill veta vad jag tänker på under de här stunderna. när jag har ont. mina ben värker, framför allt höfterna. Jag kunde knappt vrida mig i sängen i morse. allt gjorde ont. o nu känns benen som ett snadkor i öknen. bagatel. men vad är viktigt då? att överleva. måste jag överleva denna gången oxå? varför. Nästa gång kommer jag ju oxå bara tänka att de vore bättre om jag dog förra gången, för då hade jag ju sluppit denna. Jag är så sjukt trött. Vet inte om jag kommer orka hålla ut längre. fast de vet jag att jag gör. jag kommer inte dö den här gången heller. så är de alltid. axlarna trycks automatiskt ner när de blir så här. De här är uinte ångest. ingen panik heller. tårarna på kinderna börjar klippa lite, känns spramt mot ansiktet, tog en hand o försökte torka bort dom lite. hoppas ingen ser. ingen verkar reagera iaf. jag är tyst som en mus. syns inte. finns inte. det bultar i hela kroppen. vad är de egenligen som händer? börjar försiktigt släppa på spänningen i bröstkorgen. rör axlarna lite, för att lixom vakna till igen. men jag är fortfarande nästintill fast frusen. försöker andas med bröstkorgen igen, liiite, bara för att tänja på de lite. de sticker våldsamt o jag måste andas med magen igen. schuuuuuuuuuuu.... in. ut. isande går luften ner i lungorna. skärande. måste tänja ut bröstkorgen. annars. ja vad händer annars. just de, de gör ont. fick för mig att prova. det gjorde ont. så där fick jagh mitt svar. men de gör inte så fasligt ont hela tiden längre. det är bara när jag rör någon kroppsdel för mycket. får börja med benen. sträcka liiite. o huvudet. men axlarna lär få va så stilla ett tag till. Shit hur länge har jag suttit här. Folk komme ro går. känns som en evighet. hru ska jag kunna gå ner på stan o hansdla nu? får bli en annan dag. nu behöver jag lägga mig ner en stund. min kropp är helt mör. men jag kan itne resa på mig än. De hugger till i bröstet så fort jag försöker något. men de gör inte så ont som de gjorde nyss. snart börjar de ge med sig. jag har håll ut. De blir iaf inte värre än så här just nu. jag klarade att inte få panik när de kom. konstkigt. brukar itne kunna kontrollera de. kanske va de för att de är så många andra mskor här. vill inte störa som. det bultar i huvudet. som om de vill spricka det oxå. mina ögon är tunga. o de svider fortfarande. o jag är lite yr. o trött. får INTE gäspa nu bara. INTE GÄSPA! shit, varför skulle jag komma på den tanke. fan va ont de gör! man kan ju fan inte rå för att man behöver luft när man gäspar, när man är trött! va faaaaaaaaaan sluta nu då! gråt inte, gråt inte gråt inte! andas lugnt. andas. andas in genom näsan o ut genom munnen. det ordnar sig. behåll bara lugntet. det finns inget mer än de som händer här o nu du behöver tänka på. allt annat kan vänta. ingenting betyder något om du inte överlever nuet. ingen kan du hjälpa. o just nu är jag rädd för att få för lite tid här på jorden, för lite tid för att hinna få reda på meningen med mitt liv. Jag är rädd för att jag inte ska få hinna finna min mening med livet här på jorden innan jag måste lämna det. samtidigt vill jag bara dö nu! men då komme rjag ju aldrig få veta svaret. eller? kanske är det just de ja får. men dö ska vi ju alla till slut. Så förr eller senare får jag ju veta i så fall. men tänk om jag måste leva för att få veta. Jag är aldelles för nyfiken för att våga ta livet av mig. Då skulle ju all denna smärta jag hittills genomlidit varit till ingen nytta alls. vad är meningen med att jag uthärdat nuet o önskat mig bort o gråtito kämpat? varför kämpar jag? varför fortsätter jag kämpa? det mådte ju komma en mening förr eller senar... de måste finnas en anledning! varför ger jag inte upp?   varför släpper jag bara inte. shit, tittade upp o de har redan blivit mörkt. hur länge har jag suttit här egenlgiten. Bröste känns svullet o ömt. värken har spridit sig som ett gift mot ryggen o o baksidan är bröstkorgen. de hugger iaf inte längre. bara dunkar. ett dunkande gift som sprids genom hela mig. pulsen är inte lika snabb som förut. men den är tydlig. utom i fingrarna. o munnen. shit va jag har spännt käkarna. de känner jag nu. när jag gapade för att smaka dety äckliga tuggumit i munnen. som konstight nog fortfarande finns kvar. o de är lika äckligt. neb är inte töstig. tänk positivt. du är iaf inte tästig. Du är iaf inte kikkinödig. du har inte fått panik. du står inte inne i nordstan i nån intervju med nån säljare. du sitter luignt framför datort. helt lugn är jag. helt lungt. andas. Fan heller.  jag är inte lugnt. jag är på gränsen till sammanbrott. jag är arg. fröbannad. förbannad arg. hat. ilska. arg! samtidigt som jag inte för leva ut de nu, för nu ska jag bara andas. o sen kan jag skriva ner varflör ajg är arg, eller de vet jag ju faktiskt inte. jag vet ingenting nuförtiden. jag 'är så sjukt trött på de här. så otroligt vansinnigt galet sjukt trött. vad har jag gjort för att förtjäna det här? varför just jag? cvarför måste någon plågas så? som att dra ut någon på stäckbänken. jag orkar inte mer. hjälp! för fan, hjälp mig, någon. dessa jävla tårar. varför kan de aldrig ta slut? nu har jag ont i hanleden oxå. har nog skrivit för mkt i en inte helt ergonomskt rättanpassad ställning. andas. djupa andetag o inte gråta. gråten orsakar skakningar i bröstkorgen. jag är yr. som om rummet gungar, som på en båt. allt fler börjar gå härifrån.. jag vill oxå gå. jag vill ha frisk lust. en säng att gråta ut i. jag kommer gråta som en tok när jag kommer hem. om jag kommer hem . jag behöver få ut de, snart. borde försöka samla mig . dra på ett leende o gå härifrån. åka hem o gråta ut. gråt är nog de enda sättet att få ut de på. Jag kan inte skrika, inte skratta. hatr inte kraft nog. inte gråta. andas. andas djupa andetag. långsamt. Andas in genom näsan och ut genom munnen. jag är inte ensam. bloggen finns med mig. o om jag dör nu, så vet du. inte för att de är nån som brukar läsa min blogg. har hittils inte lästs av någon. så varfrö sklulle någon läsa den nu? jag kan lika gärna dö. Så spar vi alla en massa tid, energi, sammhällspengar. jag ska gå nu. hur ont de än gör. jag orkar inte hålla ut längre. andas o gå. ut. dit där jag kan va själv. fan. de e klart att folk redan sett att jag gråter. jag snyftar ju fan inte tyst. men jag bryr mig inte. de för säga o tycka vad de vill. jag kan itne sluta. jag är sä jävla trött på de här! fan fan fan!

tack för att du lyssnat. men jag ska försöka vila lite nu. ska gå hem. ska ut o andas. froisk luft. frisk storstadsluft. fylld emd avgaser o dam. jag vill bara bort härifrån vartsomhelt. bort. så jag slipper de här. bort bort bort. jag vill baraq gråta, men jag är för trött för de nu. sov inte så mycket i natt heller. behöver några sekunder för mig själv. ensam är jag ju alltid, oftast iaf. men ensam, utan ångesten. utan den fysiska smärtan. utan gråten. tänk om. en utopi?

"Har ni sett himmelen kan vänta?" En helt fantastisk serie som går på svt 2. Jag har saldrig blivit så tagen av ett tvprogram förut. Otroligt vackert att se deras kämpeglöd! Jag känner igen mig i så otroligt mycket av det dom säger. Dom njuter av livet här o nu, för dom vet inte hur länge dom har kvar. O det är precis den viljan, lyckan, jag söker. Att få känna hur underbart det kan vara att leva. Den känslan jag ser i deras ögon. De ger mig kraft, att orka kämpa vidare.

En tjej där sa en gång att några av hennes vänner drog med henne upp på dansgolvet och ville få henne att dansa, o sa, "de är ju bara lite canser"... Hur kan man säga så till någon som kämpar för sitt liv. Jag har aldrig haft canser, peppar peppar ta i trä, men jag vet hur de känns när man är sjuk, allvarligt sjuk o folk/tom "vänner" glömmer fråga hur man mår. Man svälv ska inte behöva vara stark för sina anhöriga, men man är det av kärlek till dom. O då tycker ag att de minsta man kan ge en person i en sådan situation ett leende, det är viktigt att uppmuntra livet, men oxå att inte skratta bort de, utan att faktiskt finnas där. Det visar verkligen vilka vänner som är rktiga, som stöttar när de väl gäller o inte. Visst, de kanske beror på rädsla. Man vet inte hur man ska reagera, eller förhålla sig till personen, Visst, man kanske vill kunna fortsätta leva som vanligt, men fråga de då! Du behöver inte fråga okänsligt, men ändå, att ignorera personen, får bara personen att känna att han/hon inte finns, inte får finnas för dig, eftersom hon inte förtjänar att bli frågad hur hon mår, är hon alltså inte viktig för dig? får hon därför inte finnas? Det är enligt mig värre än att verkligen vara sjuk. Att vara sjuk ensam. Jag är verkligen glad att hon är så positiv o att hon är så stark o vågar hålla tag i sin vilja. Det ger mig hopp. Jag vet att jag inte känner henne, men men jag stöttar henne till fullo i allt hon gör! Skänker dig mycket kärlek från mig. Du har gett mig mer kraft, att orka kämpa vidare, trots mörkret som hägrar just nu. Tack för det! tack!

I övrigt har de varit en jobbig dag. Hade tenta i morse, men hade inte sovit alls under natten, så jag kunde inte gå. Det är helt otroligt hur mkt sömnen spelar roll för hur vi mår. Det är så lätt att ta det förgivet. Men har man verkligen sömnproblem, då vet man vad de verkligen innebär, o man värdesätter de oerhört mycket. Som sag, sov väl ca 2-3 timmar mellan 8.30 o 10.00.... typ... men inget under natten, o inget mer sen under dagen, ändå kan jag inte sova nu..... jag är trött, men det är som om jag glömt hur man gör. jag minns inte hur man gör när man somnar... låter kanske konstigt, men det är så de känns.. ibland händer de.. men hur mkt jag är tröttar ut mig fyiskt o psykiskt, eller allt grönt the i världen verkar inte kunna hjälpa.. har provat akupunktur, regelbundna tider, fasta matvanor, fysiskt träning, o visst blir jag trött! men jag kan inte somna....

En gång i tiden fanns du där o lyssnade på mig när jag behövde dig. Du var vaken när alla mina andra vänner sov, o jag inte längre fick stöd av dom... MEn du ignorerade mig när jag som mest behövde din hjälp. Kommer jag aldrig få se dig igen? Jag vill tro på ditt löfte. O jag tänker försöka hålla mitt. Egentligen borde du krympa, precis som tjejen i tv serien sa om sina vänner. Men jag vet ju inte om du håller dig undan, för att du är rädd för att såra mig, eller för att du verkligen var kär i henne och inte mig. Jag önskar så att jag kunde få ett svar, så jag hade sluppit grubbla så förbannat mycket.

Jag älskar dig. De rår jag inte längre för. Jag älskar dig. Vare sig du vill eller inte. Jag tänker respektera din vilja, även om inte du respekterar min. Jag älskar dig.

ta hand om er! Love!

Dags att sova strax, men kände att jag nog behöver få ut lite till innan jag somnar. Annars kommer jag bara ligga o tänka på de, o då blir de nog ngen sömn av alls.

Har precis haft en vän här. Fikade lite, pratade lite, renasde upp där de behövdes. Det är otroligt skönt att få snacka av sig lite iblad. Om vad som hänt, få någon annan att reflektera över de man själv inte kunnat sluta grubbla på o då kanske få en ny synvinkel på de hela.

Jag låtsas att det är dig jag pratar med när jag skriver. Att du sitter där på andra sidan o läser detta i nuet. Jag låtsas att du är med mig, fast jag vet att du är nån helt annanstans. Du är lycklig de vet jag. Det har du sagt, och jag vet att du inte vill att jag ska tvivla på dig. Så jag försöker respektera din vilja. Jag försöker. Därför skriver jag till dig här. Du kommer aldrig behöva läsa det. Det har jag lovat att bespara dig. Jag låter säkert som värsta stalkern till någon här, men de va en person som verkligen betydde nåt. Ja, jag vet att de lät desperat när jag försökte få kontakt med dig senast, men det var jag ju oxå! jag bad dig desperat om hjälp! O du ignorerade de! o inte bara de, du hånar mig för de oxå! du anar inte hur tacksam jag är för allt du gav mig förra året. Jag ger dig väldigt mycket respekt hjärtat. Och väldigt mycket respekt. Jag försöker respektera din vilja, trots att min egna är en annan. Jag  ska verkligen fösöka att alltid behandla dig som en vän även om inte jag får vara din. Du är alltid välkommen i mitt liv. Jag vet att du inte vill ha mig i ditt. o av kärlek till dig försöker jag respektera din vilja. Jag hade önskat att du inte hånat mig för de. För den kärlek jag ger Dig. Men du är alltid välkommen i mitt liv.

ÅÅ vad jag skulle vilja säga det till dig! Jag vill att du ska veta hur otroligt viktig du varit i mitt liv. Jag vill inte ta dig från din flickvän, inte alls, jag är glad att du är lycklig! MEn jag hade behövt lite av din hjälp. Ditt stöd. Jag vet att du plaerar att gifta dig snart, med den du håller kär.. När jag såg inlägget i din blogg, till henne, önskade jag inget hellre än att de skulle va till mig. Först trodde jag att de va till mig. Det va verklige allt jag någonsin hade drömt om att få höra, att någon skulle se det i mig. Du fick mig att visa en helt ny sida hos mig. En sida jag så länge längtat efter att få uttfrycka, jag hade bara inte vetat hur. Du gav mig kraft och du lät mig få visa den. Det är otroligt vackert av dig. O det har betydd enormt mycket för mig. därför erbjuder jag dig hjälp, fast jag vet att du inte behöver den. just nu. jag vill bara att du ska veta att jag håller mina löften, trots att inte du hållt ditt. Du lovade att höra av dig, snart. nu har de gått drygt ett halvår o du ska snart gifta dig, men någon annan. Va du kär i henne innan du träffade mig? träffades ni under tiden vi sågs? Är jag bortglöm för dig? Vem är jag för dig? vem var jag för dig? har jag någonsin betytt någonting för dig?

Jag tänker på dig varje dag. Jag vet att de låter helt sjukt, hade någon hållt på så här med mig hade jag typ ringt polisen.. men jag vet inte hur jag ska sluta tänka på dig. Du ger mig kraft. Ja, jag känner dig ju inte längre.. mycket har hänt de senaste halvåret. Men den bild jag har av dig. Den person jag en gång lärde känna. Du. Dig älskar jag. Jag älskar Dig. men jag skulle aldrig våga säga de till dig.

Jag har försökt gå ner i vikt, "tuffa till mig", ändrat frisyr, köpt nya kläder, försökt allt för att kunna gå vidare. Man istället hoppas jag att du ska se min nya frisyr o ångra dig, att du lät mig gå. Varför kan ingen älska mig? vad är det för fel på mig? jag vet att jag låeter desperat, men jag är ju de! jag vet inte vad jag ska göra. Jag vet att de finns människor omkring mig. Men jag känner inget. Jag hade så önskat att jag kunde känna lite av den kärlek jag ger. Jag vill veta hur de känns. Det är min dröm. Bara en av många. Men den är hemlig, precis som de andra drömmarna. så säg inget till nån. Jag vill ju inte verka svag. Då kommer ingen någonsin kunna älska mig. Varför måste jag va ensam?

En gång skrev jag en låt om självmord. varför måste Du dö? va en rad.. varför ska jag fortsätta leva, frågar jag nu. Varför? Är det ingen som vet? Hur gör Du för att leva? Hur gör du? Hur lever man? när man inte längre känner att man gör de? 

Nu ska jag inte gråta mer idag. Jag vill bara somna så de tar slut. Jag vill bli gammal fort. Så jag blir av med eländet. 

Jag älskar Dig.  I smyg.
Ta hand om Dig.

adjö.