kolossalt genomtänkt

Då sitter jag här igen nu då. Men ögonen fulla av tårar. Jag ser knappt bokstäverna på tangentbordet, jag skriver på känn.
Fy fan va jobbigt de är. jga är så kär så de är sjukt. Olyckligt kär. Jag hade tyckt att de varit en underbar känsla om du hade visat någonting tillbaka til mig. Men nu skickar jag bara iväg o eftersom jag inte vet var då är och hur mkt jag ska ge dig, får du allt. O jag är snart helt slut. Älskade du. Jag saknar din hand på min axel. jag va inte lika ensam när du va här. Även om jag du inte brydde dig. Eller jo det vet jag att du gjorde. MEn du va rädd för att såra mig. O det va precis vad du gjorde när du sa att du inte ville träffa mig, med risk för att såra mig. Jag vet att jag är sårbar. Men jag litade verkligen på dig när alla anrda människor omkring mig svek. Du har en son som du älskar. Honom kommer du inte lämna.

Ju mer jag förstår att brevet va till henne, desto mer försöker jag förstå hur du kände för mig. De tog två veckor, så hade du flickvän! Vad gjorde jag fel? va jag för klänging i slutet, när jag märkte att jag var på väg att mista dig? Jag vet att du aldrig kommer höra av dig igen. Ändå sitter jag här o hoppas i varje ögonblick att de ska ta slut med henna så jag kanske för se dig bara för ett ögonblick. SNälla älksa mig! Någon, så jag slipper va så ensam.

Man borde få bra bagmuskler när man gråter så mycket som jag. Fy va jag saknar dig! Jag saknar dig helt vansinnigt mycket. Har hon haft ett jobbigt liv? De lät som du menade mig. Någon som skickat ut en hjälpande hand. Inte til mig inte. Jag vill så gäran lita på dig. Jag vill veta, jag hatar att inte förstå. Jag hade bara velat ha en förklaring. En uppriktig berättelse för vad du gjort och menat. Så jag kan föröska släppa dig. Jag vet att de aldrig kommer ske.

Tänk om de är så att du började dejta henne för att komma över mig. o att brevet faktiskt va till mig. men att du ändrade de bara för att få henne att tro att de va till henne. ni åkte på semester ihop. Du bytte jobb. Du flytttade. Du försvann. Jag kommer troligen aldrig träffa dig igen. Men jag sitter här o hoppas att du ska ringa. Jag kan inte leva utan dig. inte fullt ut. JEg levde lite mer i varje ögonblick när du va nära. Farför ska de vara så här? Varför finner jag inga svar?

Jag vet inte ens vem du är längre. om det som jag lärde känna finns kvar överhuvudtaget. Men jag har bilden av dig kvar i huvudet. O jag saknar den. Jag är rädd att den oxå ska försvinna, samtidigt som inte vill något hellre. Hur man kan man älsak någon så mkt, mer än sig själv. Jag trodde inte det va möjligt, mer än i sagor o film. hopplöst. de är så de känns. Tänk om du menade "jag hör av mig snart, jag lovar." tänk om ett år är snart för dig. eller 5 år kanske är snart för dig. Då är jag klav med min utbildning. Jag vill bara veta om de finns en liten gnutta till chans att jag får se dig igen. jag hatar att älska.

jag förstår inte hur du kan va de första jag tänker på på morgonen när jag vaknar. O du är de absolut sista jag tänker på innan jag somnar. Hur kan de fortfarande vara så?

Du lovade! Du lovade att höra av dig, snart. Du lovade! De har gått ett halvår! o du har väl glömt bort mig, jag blev väl en i mängden för dig. Jag vet att jag inte är så erfaren, men du är någon jag säkert aldrig kommer glömma.

Jag vill skrika! gråt ut så du hör. o jag vill bara ha din hand på min axel, så jag kan andas igen. Nu ska jag snart träffa en vän. vi ska ha trevligt. Hur ska de gå till när jag känner så här? Hur kan jag fortsätta? Hjälp. snälla nån? ingen som hör? som kan ge ett råd? Jag står snart inte ut. Hjälp.