kolossalt genomtänkt

Idag har varit en sån där jobbig dag igen. När jag bara kunnat tänka på en o samma person. Va o simmade förut, har lite svårt att tränna pga en skada, men simningen har nu blivit ett sätt för mig att få ut min agression. Jag är vanisnnigt arg egentligen. Jag bär på väldigt mycket hat. jag vet bara inte hur jag ska få ut de. Jag har inte kraft eller ork att slå, fast det egentligen är precis de jag vill göra. Jag vill slå o sparka tills föremålet jag ger mig på ber om nåd. o är de då en boxningssäck så lär jag få sparka länge.. o jag tror att jag behöver de. Jag har försökt att omvandla ilskan till något annat. Man istället för att bli kärlek så blir de sorg. Jag gråter ut min frustation för att jag inte vet vad jag ska göra annars. Den är alldelles för stor att bära längre. Jag har min vilja. Men den arbetar mot mig samtidigt som jag inte hade klarat mig utan den. Jag har lärt mig att vara tyst o lyssna, o har jag blivit orättvist behandlad o försökt säga ifrån brukade jag alltid bli överkörd. Men jag själv har ändå alltid vetat när jag haft rätt, de har varit de enda som behövdes för min del. Men nu helt plötsligt så vill jag slå ett slag för mig själv. Jag vill inte vara ngn som flyter med. Jag har stora drömmar, o stora mål. o ingen ska få ta dom ifrån mig. Men jag bryr mig ändå om vad andra vill o tycker. Jag vill inte köra över någon annan med mina drömmar. Jag vill isf att vi båda ska få det bästa i situationen. För jag vill inte bli en sån person. Jag vill inte bli som "dom". Dom som behandlat mig illa. Idag har varit en sån dag där all min kärlek till en viss person blev en stor sorg. o sorgen går sakta över i ilska. jag har lärt mig att inte skrika åt folk. fast jag vill. Jag är uppfostrad. Men ilska kan vara bra oxå! Nu behöver jag bara lära mig hur jag ska få ut mitt hat, utan att skada eller såra någon. Jag vill inte berätta alla dom elaka ord jag känner för dom är överdrivna. Men jag känner dom ju, här o nu. o jag skulle inte mena dom om jag sa dom till dig. trots att de är så jag känner.. förstår ni vad jag vill säga? de är flummigt de här o jag vet inte hur jag ska fortsätta nu..

får fortsätta ordbajsa när jag lugnat mig lite. Stream of consciousness. typ.

åååå jag älskar så mkt att jag börjar hata! jag blir snart knäpp! Jag känner ju inte ens personen längre! vi har inte hörts av på ett år, han har flickvän, nytt jobb....han har förändrats.. såg bilder på facebook, jobbigt. konstigt att de är så jobbigt o se någon glad med någon annan, när man egentligen är glad att dom är glada....

Skevt. De är vad de är. Konstigt.  ibland hade jag önskat att allt bara va svart eller vitt. Fast egentligen är de ju skiftningarna som gör livet till liv. o vem vill ha helgrå gardiner som skymmer sikten?? -inte jag.  


Älskar. Älskar inte.
Kanske. Kanske inte.