Tunga andetag
Jag skulle verkligen behöva prata med Dig. Jag ville bara bli sedd, men du valde att blunda. Jag sitter här, trött, sliten, utmattad. Tom, men ändå full. Jag hade önksat att jag kunde få höra dina lugna andetag, jag hade velat kunna lite på dig. Du lovade att du skulle höra av dig, snart. Jag väntar fortfarande, för jag vet ju inte när "snart" är. För mig va "snart" förlängesen, men kanske att sista tåget inte gått för dig ännu. Jag VILL kunna lita på dig, därför väntar jag fortfarande. kanske kan jag inte lita på dig. Kanske. Jag hade bara viljat få veta. För de sliter på mig att älska dig. Jag skulle naturligtvis inte sluta älska dig bara för att jag inte kan lita på dig, men jag vill ändå veta, för jag gav ju dig ett löfte oxå. Att inte höra av mig OM någon av oss skulle få ett förhållande irl. O jag försöker i varje ögonblick hålla mitt löfte. O jag hade aldrig trott att det skulle kunna vara så svårt. MEn det är ju ingen ide att jag hålle rmitt löfte om inte du håller ditt? eller jo, för jag är inte du! men om jag inte hör av mig, så kommer du ju aldrig få veta hur jag känner. O då är alla mina känslor förgäves, inte sant? Sitter jag då här o gråter, till ingen nytta alls? Om Du inte märker min kärlek, finns den då inte? Kanske va de för att jag skrev att du sårat mig, som du började ignorera mig. För precis efter att du pratat ut med mig, så hände något allvarligt i mitt liv, o jag hade behövt en vän. Vem som helt, men jag hade bara dig. Men du ansåg säkert att jag bara va klängig o då fann du en annan tjej att kladda på. För de va väl enbart de du ville. Egentligen, va de så? Jag tror egentligen inte de. MEn jag vet inte annars hur jag ska förklara de.
Imorn har jag tenta. Jag har inte pluggat något alls nästan. Inte orkat läsa literaturen. Inte kollat handoutsen. Jag har bara mått dåligt hela dagen. precis som varje dag. Jag borde kanske sluta..varför ska jag läsa till något där jag ska hjälpa andra människor när jag inte ens kan ta hand om mig själv??
Vad är meningen med livet? Om meningen med livet är att man ska leva det, vad innebär det då att leva? var finns svaren? Jag menar alla ni därute som lever, hur gör ni? är det bara att andas o härda ut? har ni alla det så? Vad är det isf för mening? Om leva är att alska och att älskas, varför känner jag mig då så otroligt ensam, fast jag älskar så många, så mycket. Eller gör jag kanske inte de? jag kanske inte vet vad kärlek är..
Jag fick ett sms från min mor idag, hon skrev en massa, o så avslutade hon med, "älskar dig". Det har hon aldrig sagt förut. Jag minns faktiskt inte om hon någonsin har sagt det till mig. Hon har iaf aldrig sett mig i ögonen när hon sagt de.. Jag minns en gång för länge l'änge sen, så pratade jag o min far om att jag mådde dåligt, o jag sa något om att jag hellre skulle vilja dö. O då svarade han "ja, men de skulle inte va så kul för oss". Det är nog de finaste han sagt. Nu på farsdag så hade han fått presenter, så sa han till mig nästa gång vi sågs att " ja, jag fick ju ingenting jag ville ha..ingenting jag behövde direkt.." Han har aldrig sagt att han älskar mig. Men jag skrev faktiskt i ett sms att jag tyckkte om honom. Då svarade han tack, det va snällt sagt. MEn inget mer. Så hörde jag när Du sa att du älskade din son, jag blev djupt rörd. Du sa att din son brukade säga "jag älsakr dig jag älskar dig" innan ni säger godnatt o så... men att han nån gång oxå kunde säga "jag hatar dig jag hatar dig".... men att du ändå visste att han älskade dig, för man kan inte annat än älsak varandra. Är de så? jag vet inte ens om jag vmenade att jag tyckte om min pappa när jag skrev de..eller jo det menade jag. Men jag hade velat kunna skriva jag älskar dig, men jag vågade inte. För det har jag aldrig sagt till någon. Ingen har någonsin sagt de till mig. Jag berättade det för en vän på telefon en dag. att jag aldrig hört dom orden, o då sa hon dom till mig. Men de kändes så konstlat, jag vet att hon menade väl, men de va inte på riktigt. Jag svarade henne, men de va oxå bara fejk.. Jga älskar henne, jovisst gör jag de. MEn själva sättet va faslkt. Hon har lätt för att säga de, säger de flera gånger om dagen till människor runt omkring henne.. mEn jag tyckte de va va asläskigt. Jag har skickat ett brev till min lilla syster en gång på alla hjärtans dag där jag skrev att jag älskade henne.. hon har skrivit de på msn till mig, bara "älskar dig"... som en "krya på dig" -fras.
Suck. Jag känner mig enormt ensam. För jag vet inte vem jag kan prata med på riktigt. Det är ingen som riktigt lyssnar, o jag vet inte vem jag ska prata med. Jag söker en vän. En riktig vän. Någon som är lojal, som är ärlig, och som älskar mig lite. jag kan älska väldigt mkt, men du kan tycka om mig lite på riktigt.. finns du? en av mina tjejkompisar ringde mig när jag va ledsen.. till slut g¨rät jag så mkt att hon la på.... sne dess har jag inte hört av henne.. hon va en av dom som lämnade mig när jag först berättade. hon bad om ursäkt o ville komma tillbaka. Jag försökte förlåta henne, men jag kände mig sviken. Jag försöker fortfarande. emn nu kanske hon har gett upp. O då känner jag mig ännu mera sviken...
en annan vän har funnit en ny vän. Jag känne rmig som bottenskrap. Som bara ska finnas där när dom väljer de. När jag behöver deras stöd, ja var är ni då??? Jag är livrädd för att folkt ska tröttna på mig. Men det är väl precis det dom gör, för jag söker trygghet. De kan ni få vila i oss mig. men var ska jag få vila? jag är trött, matt, näst intill livlös. Var och när ska jag få vila?
ta hand om er. Tack för att ni berikar mitt liv. Tack för att ni ser mig, o bevittnar mitt liv. Tack för att just Du finns. Jag är glad och otroligt tacksam, för dom minutrarna jag fick tillsammans med dig. Tack.
Mycket kärlek till er på er väg!
Imorn har jag tenta. Jag har inte pluggat något alls nästan. Inte orkat läsa literaturen. Inte kollat handoutsen. Jag har bara mått dåligt hela dagen. precis som varje dag. Jag borde kanske sluta..varför ska jag läsa till något där jag ska hjälpa andra människor när jag inte ens kan ta hand om mig själv??
Vad är meningen med livet? Om meningen med livet är att man ska leva det, vad innebär det då att leva? var finns svaren? Jag menar alla ni därute som lever, hur gör ni? är det bara att andas o härda ut? har ni alla det så? Vad är det isf för mening? Om leva är att alska och att älskas, varför känner jag mig då så otroligt ensam, fast jag älskar så många, så mycket. Eller gör jag kanske inte de? jag kanske inte vet vad kärlek är..
Jag fick ett sms från min mor idag, hon skrev en massa, o så avslutade hon med, "älskar dig". Det har hon aldrig sagt förut. Jag minns faktiskt inte om hon någonsin har sagt det till mig. Hon har iaf aldrig sett mig i ögonen när hon sagt de.. Jag minns en gång för länge l'änge sen, så pratade jag o min far om att jag mådde dåligt, o jag sa något om att jag hellre skulle vilja dö. O då svarade han "ja, men de skulle inte va så kul för oss". Det är nog de finaste han sagt. Nu på farsdag så hade han fått presenter, så sa han till mig nästa gång vi sågs att " ja, jag fick ju ingenting jag ville ha..ingenting jag behövde direkt.." Han har aldrig sagt att han älskar mig. Men jag skrev faktiskt i ett sms att jag tyckkte om honom. Då svarade han tack, det va snällt sagt. MEn inget mer. Så hörde jag när Du sa att du älskade din son, jag blev djupt rörd. Du sa att din son brukade säga "jag älsakr dig jag älskar dig" innan ni säger godnatt o så... men att han nån gång oxå kunde säga "jag hatar dig jag hatar dig".... men att du ändå visste att han älskade dig, för man kan inte annat än älsak varandra. Är de så? jag vet inte ens om jag vmenade att jag tyckte om min pappa när jag skrev de..eller jo det menade jag. Men jag hade velat kunna skriva jag älskar dig, men jag vågade inte. För det har jag aldrig sagt till någon. Ingen har någonsin sagt de till mig. Jag berättade det för en vän på telefon en dag. att jag aldrig hört dom orden, o då sa hon dom till mig. Men de kändes så konstlat, jag vet att hon menade väl, men de va inte på riktigt. Jag svarade henne, men de va oxå bara fejk.. Jga älskar henne, jovisst gör jag de. MEn själva sättet va faslkt. Hon har lätt för att säga de, säger de flera gånger om dagen till människor runt omkring henne.. mEn jag tyckte de va va asläskigt. Jag har skickat ett brev till min lilla syster en gång på alla hjärtans dag där jag skrev att jag älskade henne.. hon har skrivit de på msn till mig, bara "älskar dig"... som en "krya på dig" -fras.
Suck. Jag känner mig enormt ensam. För jag vet inte vem jag kan prata med på riktigt. Det är ingen som riktigt lyssnar, o jag vet inte vem jag ska prata med. Jag söker en vän. En riktig vän. Någon som är lojal, som är ärlig, och som älskar mig lite. jag kan älska väldigt mkt, men du kan tycka om mig lite på riktigt.. finns du? en av mina tjejkompisar ringde mig när jag va ledsen.. till slut g¨rät jag så mkt att hon la på.... sne dess har jag inte hört av henne.. hon va en av dom som lämnade mig när jag först berättade. hon bad om ursäkt o ville komma tillbaka. Jag försökte förlåta henne, men jag kände mig sviken. Jag försöker fortfarande. emn nu kanske hon har gett upp. O då känner jag mig ännu mera sviken...
en annan vän har funnit en ny vän. Jag känne rmig som bottenskrap. Som bara ska finnas där när dom väljer de. När jag behöver deras stöd, ja var är ni då??? Jag är livrädd för att folkt ska tröttna på mig. Men det är väl precis det dom gör, för jag söker trygghet. De kan ni få vila i oss mig. men var ska jag få vila? jag är trött, matt, näst intill livlös. Var och när ska jag få vila?
ta hand om er. Tack för att ni berikar mitt liv. Tack för att ni ser mig, o bevittnar mitt liv. Tack för att just Du finns. Jag är glad och otroligt tacksam, för dom minutrarna jag fick tillsammans med dig. Tack.
Mycket kärlek till er på er väg!
Kommentarer
Trackback
