kolossalt genomtänkt

Någontign gör ont i mig. Jag vet inte riktigt vad. Jag ska försöka beskriva det. Det blir inget roligt inlägg det här heller. Man jag behöver inte dra roliga historier för att du ska stanna kvar hos mig va?

Ibland är det som, hjärtat , spränger, som en spikkluppa som stora taggar, som fötts inuti hjärtat o väwer sig större och större. o spressar ut sina tackar genom hjärtat, presis som en visdomstand spritter upp ur tandköttet. Det brinner. Spikklubban är glödande het o hjärdat pumpar så försiktigt de bara kan för att inte spricka, för snart spricker de. O då kommer allt bära eller brista. men hjärtat försöker dra ut på de. De gör ont, o jag försöker hålla ut. Jag försöker hålla kvar tills de går över. På så sätt plågar jag mig själv. Jag är inte rätt för döden i sig. Jag är rädd för att plågas ihjäl. för att lida. För jag tycker att jag lidit tillräckligt här i livet. Jag vill bara bli gammal fort. Slippa dra ut på det så här. Jag vill få svaret på meingen med livet så jag kan sova i frid sen. Men jag kommer säker inte kunna somna då heller. Sömn finns inte i min värld. huvudet känns tungt. jag ser suddigt. ljuskänslig. lite som epilepsi-ljus, yrsel, illamående. sugande känsla i magen, både uppåt o neråt. svarta punkter framför ögatslins, som iriterar när jag försöker läsa en text. när jag försöker le o prata artigt i telefonen. du frågar inte ens hur jag mår längre. Du pratar om stumpbyxor o frisyrer. Snart möter du den du egentligen väntar på, din pojkvän. mig pratar du för att fördriva tiden tills han o hans kompisar kommer. sen är jag borta. men om jag verkligen var borta, skulle du sakna mig då? jag är ju så artig även nästa gång du inte frågar hur jag mår. Jag ringer aldrig dig, det rä alltid du som ringer. vänskap utan krav? vänskap? plikt/krav? de sticker i huvudet. känner mig lite snurrig i huvudet.fingrarna är iskalla, o jag spänner axlarna upp mot öronen hela tiden. Försöker dra upp dom så långt jag kan, för att sen släppa som helt. För att slappna av. men snart dras dom sakta uppåt igen, utan att jag tänker på de förrän jkag suttit så en stund. tuggumit börjar bli riktigt äckligt. hårt o smakläst. Men jag har så torr mun, o inget att dricka. Spottar jag ut tuggumit kommer jag inte kunda svälja alls, o börja hosta. läppar o kinder klibbar fast i tänderna. tungan fastnar i gomen ibland. ofta. håret kittlar mot axeln. de går en rysning genom kroppet. Den stannar på huvudet. de pirrar . surrar i armarna. jag vågar inte röra på mig. endast fingrarna o underarmarna får röra sig. blicken är ner ot tangentbordet. Tittar inte på skärman mer än yttresr sällan. ifall jag tror att jag stavat fel. men jag ska ju ändå inte korrektur läsa de här sen, för jag vill försöka vara helt ärlig mot dig. därför skriver jag precis det jag tänker på, här o nu. så får vi se vart de bär. vågar knappt andas nu. Andas med magen. koncentrerar på magen.  rör jag på bröstkorgen kommer hjärtat explodera. de börjar sipra blod ur hålen som spiklubban gjort. den växer sig allt större o tränger o spänne rut ur mitt hjärta. Det gör så vansinningt ont. men jag vet att om jag bara är stilla så kan de lugna sig snart. om en stund. om en evighet. blundar för det svider i ögonen. de sticker i do. Som om de va jätte torra o börjar bildar självsprivor i dom. presis som på fingrarna runt nagelbanden när man tvättar som oftao  det är kallt ute. så känns de fast i ögonen. o huvudet dunkar. jagkänner varje puls slag tydligt. pulsen har ökat. o ökar fortfarande stadigt. mår illa. andas med magen. inte röra bröstkorgen så går de snart över. snart är de slut. benen är om fastklistrade o golvet. ryggen mot ryggstödet. rumpan börjar ana träsmak. har suttit så här länge nu. svettas o fryser på samma gång. hänner svett i pannan. men fingrar o ben är iskalla. oj, magen kurrade vist. eller lät iaf. trots att jag faktiskt har ätit frukost idag. men de är snart dags att försöka äta. men just nu har jag verkligen ingen lust att äta. behöver andas färdigt försöt. försöker sträcka på benen. långsamt. så att inte bröstkorgen rör sog för mkt. de stramar åt runt bröstet. De handlar om millimetrar. de sitter fullt med folk runt omkring mig. jag får inte få panik. De pratar o skriver på sina datorer. datarummet i skolan som nästan alltid är tomt. Det andra datarummet har frächare datorer o brukar va mer populärt, men de verkar vara uppbokat idag. så här sitte vi. jag. o massa folk jag aldrig sett föut. jag andas lungt. o ska inte få panik nu. jag ska bara andas så blir de bra sen. Varför kämpar jag så hårt för att överleva. jag vill ju inte plågas, jag vill ju bara gli gammal fort. o dö snabbt. inte så här plågsamt. Jag tycker jag har lidit klart nu. Kan inte "gud" trycka på knappen så jag kan få vila ut snart. jag vågar inte göra de själv. slappnar jag av nu spricker de, o de kommer göra vansinnigt ont. för så fort jag försöker blir de tusen gånger värre.... awwwwwwwwwww vaffan ska jag göra??????? så, då kommer tårarna oxå,, nu ser jag ingenting. de är grummligt. mina läppar darrar. men jag anstränger mig hårt, varje liten muskel är spänd. för jag får inte gråta så de hörs. börjar jag slappna av kommer gråten att skölja över mig. o kommer bröstkorgen röra sig. då fylls lungornas övre del o trycker mot hjärtat. o nubbar spkklubban lungorna kommer lungorna fyllas med blod o då kommer jag drunkna i mig själv. Jag komer skapa min egen död om jag inte gör nåt snart. spikarna gnisslar, vissa taggar är lite trubbiga så de går inte riktigt hål på hjärtvävnaden. den bara spänner ut hjärtat. det verkar vara väldigt elastiskt. för de trycker rejält. huruvdet snurrar. försöker tänka en tankte åt gången. försöker skriva ner precis det som händer här o nu. konstigt nog verkar jag hålla mig relativt fokuserad. men jag ska skriva ner de här då jag vet vad som kommer hända nästa gång. jag evill veta vad jag tänker på under de här stunderna. när jag har ont. mina ben värker, framför allt höfterna. Jag kunde knappt vrida mig i sängen i morse. allt gjorde ont. o nu känns benen som ett snadkor i öknen. bagatel. men vad är viktigt då? att överleva. måste jag överleva denna gången oxå? varför. Nästa gång kommer jag ju oxå bara tänka att de vore bättre om jag dog förra gången, för då hade jag ju sluppit denna. Jag är så sjukt trött. Vet inte om jag kommer orka hålla ut längre. fast de vet jag att jag gör. jag kommer inte dö den här gången heller. så är de alltid. axlarna trycks automatiskt ner när de blir så här. De här är uinte ångest. ingen panik heller. tårarna på kinderna börjar klippa lite, känns spramt mot ansiktet, tog en hand o försökte torka bort dom lite. hoppas ingen ser. ingen verkar reagera iaf. jag är tyst som en mus. syns inte. finns inte. det bultar i hela kroppen. vad är de egenligen som händer? börjar försiktigt släppa på spänningen i bröstkorgen. rör axlarna lite, för att lixom vakna till igen. men jag är fortfarande nästintill fast frusen. försöker andas med bröstkorgen igen, liiite, bara för att tänja på de lite. de sticker våldsamt o jag måste andas med magen igen. schuuuuuuuuuuu.... in. ut. isande går luften ner i lungorna. skärande. måste tänja ut bröstkorgen. annars. ja vad händer annars. just de, de gör ont. fick för mig att prova. det gjorde ont. så där fick jagh mitt svar. men de gör inte så fasligt ont hela tiden längre. det är bara när jag rör någon kroppsdel för mycket. får börja med benen. sträcka liiite. o huvudet. men axlarna lär få va så stilla ett tag till. Shit hur länge har jag suttit här. Folk komme ro går. känns som en evighet. hru ska jag kunna gå ner på stan o hansdla nu? får bli en annan dag. nu behöver jag lägga mig ner en stund. min kropp är helt mör. men jag kan itne resa på mig än. De hugger till i bröstet så fort jag försöker något. men de gör inte så ont som de gjorde nyss. snart börjar de ge med sig. jag har håll ut. De blir iaf inte värre än så här just nu. jag klarade att inte få panik när de kom. konstkigt. brukar itne kunna kontrollera de. kanske va de för att de är så många andra mskor här. vill inte störa som. det bultar i huvudet. som om de vill spricka det oxå. mina ögon är tunga. o de svider fortfarande. o jag är lite yr. o trött. får INTE gäspa nu bara. INTE GÄSPA! shit, varför skulle jag komma på den tanke. fan va ont de gör! man kan ju fan inte rå för att man behöver luft när man gäspar, när man är trött! va faaaaaaaaaan sluta nu då! gråt inte, gråt inte gråt inte! andas lugnt. andas. andas in genom näsan o ut genom munnen. det ordnar sig. behåll bara lugntet. det finns inget mer än de som händer här o nu du behöver tänka på. allt annat kan vänta. ingenting betyder något om du inte överlever nuet. ingen kan du hjälpa. o just nu är jag rädd för att få för lite tid här på jorden, för lite tid för att hinna få reda på meningen med mitt liv. Jag är rädd för att jag inte ska få hinna finna min mening med livet här på jorden innan jag måste lämna det. samtidigt vill jag bara dö nu! men då komme rjag ju aldrig få veta svaret. eller? kanske är det just de ja får. men dö ska vi ju alla till slut. Så förr eller senare får jag ju veta i så fall. men tänk om jag måste leva för att få veta. Jag är aldelles för nyfiken för att våga ta livet av mig. Då skulle ju all denna smärta jag hittills genomlidit varit till ingen nytta alls. vad är meningen med att jag uthärdat nuet o önskat mig bort o gråtito kämpat? varför kämpar jag? varför fortsätter jag kämpa? det mådte ju komma en mening förr eller senar... de måste finnas en anledning! varför ger jag inte upp?   varför släpper jag bara inte. shit, tittade upp o de har redan blivit mörkt. hur länge har jag suttit här egenlgiten. Bröste känns svullet o ömt. värken har spridit sig som ett gift mot ryggen o o baksidan är bröstkorgen. de hugger iaf inte längre. bara dunkar. ett dunkande gift som sprids genom hela mig. pulsen är inte lika snabb som förut. men den är tydlig. utom i fingrarna. o munnen. shit va jag har spännt käkarna. de känner jag nu. när jag gapade för att smaka dety äckliga tuggumit i munnen. som konstight nog fortfarande finns kvar. o de är lika äckligt. neb är inte töstig. tänk positivt. du är iaf inte tästig. Du är iaf inte kikkinödig. du har inte fått panik. du står inte inne i nordstan i nån intervju med nån säljare. du sitter luignt framför datort. helt lugn är jag. helt lungt. andas. Fan heller.  jag är inte lugnt. jag är på gränsen till sammanbrott. jag är arg. fröbannad. förbannad arg. hat. ilska. arg! samtidigt som jag inte för leva ut de nu, för nu ska jag bara andas. o sen kan jag skriva ner varflör ajg är arg, eller de vet jag ju faktiskt inte. jag vet ingenting nuförtiden. jag 'är så sjukt trött på de här. så otroligt vansinnigt galet sjukt trött. vad har jag gjort för att förtjäna det här? varför just jag? cvarför måste någon plågas så? som att dra ut någon på stäckbänken. jag orkar inte mer. hjälp! för fan, hjälp mig, någon. dessa jävla tårar. varför kan de aldrig ta slut? nu har jag ont i hanleden oxå. har nog skrivit för mkt i en inte helt ergonomskt rättanpassad ställning. andas. djupa andetag o inte gråta. gråten orsakar skakningar i bröstkorgen. jag är yr. som om rummet gungar, som på en båt. allt fler börjar gå härifrån.. jag vill oxå gå. jag vill ha frisk lust. en säng att gråta ut i. jag kommer gråta som en tok när jag kommer hem. om jag kommer hem . jag behöver få ut de, snart. borde försöka samla mig . dra på ett leende o gå härifrån. åka hem o gråta ut. gråt är nog de enda sättet att få ut de på. Jag kan inte skrika, inte skratta. hatr inte kraft nog. inte gråta. andas. andas djupa andetag. långsamt. Andas in genom näsan och ut genom munnen. jag är inte ensam. bloggen finns med mig. o om jag dör nu, så vet du. inte för att de är nån som brukar läsa min blogg. har hittils inte lästs av någon. så varfrö sklulle någon läsa den nu? jag kan lika gärna dö. Så spar vi alla en massa tid, energi, sammhällspengar. jag ska gå nu. hur ont de än gör. jag orkar inte hålla ut längre. andas o gå. ut. dit där jag kan va själv. fan. de e klart att folk redan sett att jag gråter. jag snyftar ju fan inte tyst. men jag bryr mig inte. de för säga o tycka vad de vill. jag kan itne sluta. jag är sä jävla trött på de här! fan fan fan!

tack för att du lyssnat. men jag ska försöka vila lite nu. ska gå hem. ska ut o andas. froisk luft. frisk storstadsluft. fylld emd avgaser o dam. jag vill bara bort härifrån vartsomhelt. bort. så jag slipper de här. bort bort bort. jag vill baraq gråta, men jag är för trött för de nu. sov inte så mycket i natt heller. behöver några sekunder för mig själv. ensam är jag ju alltid, oftast iaf. men ensam, utan ångesten. utan den fysiska smärtan. utan gråten. tänk om. en utopi?